Ännu ett mål uppnått!
Idag vaknade jag med ett ryck vid 06.38 och insåg att jag skulle bli oerhört försenad till jobbet kl 07.00. Sen insåg jag att det faktiskt var lördag och somnade om... Drog mig ur sängen vid 10.20 och käkade lite frulle med sambon som förväntade sig att vi skulle plocka hallon och blev överlycklig när jag sa att jag skulle fiska.. inte.
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
Kommentarer
Postat av: Christian
Ja se där ja! Din blogg var ju välfylld med trevliga äventyr också.
Tackar för senaste fisket och grattis till första sutaren.
Postat av: Magnus
MMS-marodör!
Trackback
