Bompassens okrönta konung

Alltså, jag måste säga någonting här nu. Det har pågått länge, dom här tankarna hos mig, och jag skäms nästan lite för det. Det är såhär att jag har nog tappat lite av mina känslor för dig, och tolka mig rätt nu. Det är inte dig det är fel på, jag är säker på att dom flesta där ute tycker att du är skitrolig och snygg, och säkerligen en charmant kompanjon genom livet, men jag vet inte om du är helt rätt för mig, liksom.

Du tycker om vissa färger, jag gillar andra. Du är liksom lite som en sån där gäst man får över ibland när man ska placera dig vid ett middagsbord, man vet inte riktigt hur man ska hantera dig och man är alltid livrädd för att du ska hamna bredvid någon man verkligen tycker om, med risk för att du kanske tar över helt och hållet.

Vi har haft ett par trevliga ögonblick ihop, korta intensiva kärleksmöten, men jag kan fan inte fundera ut riktigt hur fan du är funtad. Ena minuten är du tokhet och vill bara finnas där för mina ögon, i nästa stund ignorerar du mig fullständigt. Vad jag än bjuder dig på ratar du mig, och du får faktiskt mig att tvivla på mig själv och det tolererar jag inte. Dessutom är du sjukt dyr i drift, ännu en sak som inte riktigt går ihop med mig.

När vi ändå är inne på dina dåliga egenskaper tycker jag att du är rätt överreklamerad, du smakar faktiskt aldrig mer än du kostar, och nej, jag ljuger inte när jag säger att det finns otroligt många andra jag värdesätter högre än dig.

Så, tyvärr regnbågen, så måste nog våra vägar skiljas här. Vi försökte så länge vi kunde, men jag får nog sikta på andra saker än dig framöver.