Gösfiske i Rusken
Nu i helgen drog jag mig neråt de djupaste småländska skogarna för en helgs gösfiske tillsammans med gänget som ligger bakom Sveriges bästa fisketidning; Fiskejournalen! En medarbetarträff som innebar en väldig massa skratt, god mat, sköna anekdoter, spöregn och en bisarr avsaknad av gös. Sjön Rusken ligger tre mil från Värmano längs med riksväg 127. Det är en hyfsat stor sjö med rätt förrädiska vatten, väldigt mycket sten och inte något hejdlöst djup att tala om. Vattnet är kraftigt humusfärgat och mängder med små öar bidrar till att helhetsintrycket skriker "GÖS!!!".
Tilläggas bör även att Rusken är ett reglerat vatten med åtminstone två små vattenkraftverk. Jag reagerade väldigt starkt på att vattennivån i sjön var väldigt låg vid vårt besök, märken längs med strandkanten skvallrade om att sjön var sänkt med ungefär en meter, kanske en och en halv. När jag på hemvägen körde förbi ett av vattenkraftverken så noterade jag att vattenmagasinet var överfullt, men inget vatten släpptes genom turbinerna... Detta antagligen på grund av ett överskott av el (som vi faktiskt har över hela landet, märk väl) och olönsam produktion. Kraftverkets ägare föredrar säkert hellre att spara på sitt magasinerade vatten än att låta sjön vara farbar för alla sorters båtar, se till att fisk och fågelliv mår bra.
Detta är något vi kan förändra, allihop. Vi kan sluta köpa bluffen om att vattenkraft är "grön" el, vi kan välja ett annat elbolag som framställer el med verkligt ekologiska metoder; vindkraft, solkraft eller liknande. Vi kan ställa oss upp och engagera oss i denna frågan, besök Fiskejournalens site för mer info!
Sjön Rusken
Fredag eftermiddag anlände vi allihop till den lilla scoutgården Skuggebo som ligger i sydöstra hörnet av sjön där vi inhystes och blev bortskämda av Adventure of Småland, ett eventföretag som jag varmt kan rekommendera om ni vill spendera en helg i en av de vackraste delarna av vårt fantastiska landskap.
Scoutgården Skuggebo
Efter lite middag och en öl eller sju så gick vi så till sängs med förhoppningarna skrikande i kroppen, morgondagen skulle ju innebära minst ett nytt personbästa.
07.00 var det uppstigning ur sängarna och fullt ös med en gång, 08.30 var vi ute på sjön. Jag hade för dagen valt att åka med Svenne Andersson från Fiskejournalen i hans Linder 460 Arkip för att få testa på göstrolling "på riktigt".
Underbar båt
Efter en rätt mäktig båtfärd över en vindpinad sjö och konstanta regnskurar så kom vi så fram till norra änden av sjön som skulle bli vår skådeplats för ett tag framöver. Fyra spön riggades med Nils Masters, två gick på botten, bottom-bouncade, och två fick ett femgramsbly apterade på tafsen så de skulle fiska kring fem meter. Sen började vi åka runt, och runt, och runt...
Det blåser, rullar och jävlas i allmänhet.
45 minuter in i fisketuren ringer grannbåten som ligger och harvar i samma vik som oss. Två gösar på fem minuter, på exakt samma beten som vi har. Vi drar upp alla spön, kollar betena och jag släpar hem en liten gös som släpper innan vi kan håva den. Nåja, ut med skiten i vattnet igen och se till så att alla beten fiskar konstant. Hela dagen förflyter på exakt samma sätt. Pilliga små hugg, inga utlösta paravaner, ingenting landat över huvud taget. Vid 13.00 åker vi hemåt för att få lite käk och sen ger vi oss ut igen för att revanschera förmiddagens skräpfiske.
Gänget i båten bredvid tar sju gösar första dagen, vi kammar noll. Fullständigt. Alla verkar få fisk, mycket smått under minimimåttet, men likförbannat känns det surt att man bommar när man är på en sån här resa. Kvällen spenderas inomhus tack vare en vansinnig regnskur som grusar mina planer på att meta lite ål, och jag har tid att sätta mig och snacka med lite av folket på plats, vi delar lite erfarenheter kring Fiskejournalen och vårt forum.
Söndagens fiske vill jag helst inte ens prata om, fullständigt stendött i hela sjön. Knappt ingen annan får fisk, och när gösen väl kommer till ytan är nästan ingen över minimimått. Väderomslagen, kylan och vinden gör gösarna väldigt passiva och tjuriga, matlusten är helt som bortblåst.
För att summera helgen så spelar det faktiskt inte sådär hemskt stor roll om man får fisk eller inte. Jag vet, det är något man säger för att rättfärdiga sina egna misstag, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi kunde knyta kontakter, få lite peppning, få sätta ett ansikte bakom namnen som vi jobbar ihop med, och det är faktiskt pudelns kärna. Såhär glada var vi allihop;
Kort sagt, hurra för Fiskejournalen!
Tilläggas bör även att Rusken är ett reglerat vatten med åtminstone två små vattenkraftverk. Jag reagerade väldigt starkt på att vattennivån i sjön var väldigt låg vid vårt besök, märken längs med strandkanten skvallrade om att sjön var sänkt med ungefär en meter, kanske en och en halv. När jag på hemvägen körde förbi ett av vattenkraftverken så noterade jag att vattenmagasinet var överfullt, men inget vatten släpptes genom turbinerna... Detta antagligen på grund av ett överskott av el (som vi faktiskt har över hela landet, märk väl) och olönsam produktion. Kraftverkets ägare föredrar säkert hellre att spara på sitt magasinerade vatten än att låta sjön vara farbar för alla sorters båtar, se till att fisk och fågelliv mår bra.
Detta är något vi kan förändra, allihop. Vi kan sluta köpa bluffen om att vattenkraft är "grön" el, vi kan välja ett annat elbolag som framställer el med verkligt ekologiska metoder; vindkraft, solkraft eller liknande. Vi kan ställa oss upp och engagera oss i denna frågan, besök Fiskejournalens site för mer info!
Sjön Rusken
Fredag eftermiddag anlände vi allihop till den lilla scoutgården Skuggebo som ligger i sydöstra hörnet av sjön där vi inhystes och blev bortskämda av Adventure of Småland, ett eventföretag som jag varmt kan rekommendera om ni vill spendera en helg i en av de vackraste delarna av vårt fantastiska landskap.
Scoutgården Skuggebo
Efter lite middag och en öl eller sju så gick vi så till sängs med förhoppningarna skrikande i kroppen, morgondagen skulle ju innebära minst ett nytt personbästa.
07.00 var det uppstigning ur sängarna och fullt ös med en gång, 08.30 var vi ute på sjön. Jag hade för dagen valt att åka med Svenne Andersson från Fiskejournalen i hans Linder 460 Arkip för att få testa på göstrolling "på riktigt".
Underbar båt
Efter en rätt mäktig båtfärd över en vindpinad sjö och konstanta regnskurar så kom vi så fram till norra änden av sjön som skulle bli vår skådeplats för ett tag framöver. Fyra spön riggades med Nils Masters, två gick på botten, bottom-bouncade, och två fick ett femgramsbly apterade på tafsen så de skulle fiska kring fem meter. Sen började vi åka runt, och runt, och runt...
Det blåser, rullar och jävlas i allmänhet.
45 minuter in i fisketuren ringer grannbåten som ligger och harvar i samma vik som oss. Två gösar på fem minuter, på exakt samma beten som vi har. Vi drar upp alla spön, kollar betena och jag släpar hem en liten gös som släpper innan vi kan håva den. Nåja, ut med skiten i vattnet igen och se till så att alla beten fiskar konstant. Hela dagen förflyter på exakt samma sätt. Pilliga små hugg, inga utlösta paravaner, ingenting landat över huvud taget. Vid 13.00 åker vi hemåt för att få lite käk och sen ger vi oss ut igen för att revanschera förmiddagens skräpfiske.
Gänget i båten bredvid tar sju gösar första dagen, vi kammar noll. Fullständigt. Alla verkar få fisk, mycket smått under minimimåttet, men likförbannat känns det surt att man bommar när man är på en sån här resa. Kvällen spenderas inomhus tack vare en vansinnig regnskur som grusar mina planer på att meta lite ål, och jag har tid att sätta mig och snacka med lite av folket på plats, vi delar lite erfarenheter kring Fiskejournalen och vårt forum.
Söndagens fiske vill jag helst inte ens prata om, fullständigt stendött i hela sjön. Knappt ingen annan får fisk, och när gösen väl kommer till ytan är nästan ingen över minimimått. Väderomslagen, kylan och vinden gör gösarna väldigt passiva och tjuriga, matlusten är helt som bortblåst.
För att summera helgen så spelar det faktiskt inte sådär hemskt stor roll om man får fisk eller inte. Jag vet, det är något man säger för att rättfärdiga sina egna misstag, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi kunde knyta kontakter, få lite peppning, få sätta ett ansikte bakom namnen som vi jobbar ihop med, och det är faktiskt pudelns kärna. Såhär glada var vi allihop;
Kort sagt, hurra för Fiskejournalen!
Samköp på gång!
Tänkte beställa lite shizzle från http://www.fishing-mart.com.pl om någon är intresserade av att hänga på?
Blir lite napplarm etc för min del, räkna med att priset ligger ungefär från 50% upp till 75%, och dom har i stort sett allting.
Hojta till, skicka ett email till [email protected] om någon är intresserad!
Blir lite napplarm etc för min del, räkna med att priset ligger ungefär från 50% upp till 75%, och dom har i stort sett allting.
Hojta till, skicka ett email till [email protected] om någon är intresserad!
Ännu ett pass vid Västersjön
Igårkväll var jag och svärfar plus sambo ute och fiskade kräftor i ett "hemligt" vatten i trakten. Resultatet blev 33 godkända små spindeldjur som ska avnjutas med iskall bira och en nubbe eller sju i helgen. Nam nam...
Ikväll åkte jag dock ner till Västersjön för att försöka revanschera mig något, det har ju gått "sådär" för mig på sistone. Egentligen ska man väl inte klaga, men samtidigt känns det surt när man satsar och det kanske inte alltid blir kalasresultat...
Det blåste dock rätt kraftigt idag, och jag hade lite problem med att få feedern att ligga still. Tog några försök innan det gick vägen, men sen hände det grejer... Måste träffat mitt i ett stim, för när första laddningen mäsk hade spritt sig lite small det till. Nästa utkast exakt samma sak, och så fortsatte det i två timmar. 20+ mörtar landade, någon enstaka under 250 gram, men topp på 710 gram! Dock ville inte mobilen plåta något hyfsat kort, så det får ni allt bli utan... Typiskt att man alltid lämnar kameran hemma när man har bra fiske. Jag måste fixa ett stativ och en självutlösare när jag ska fiska själv, det går inte annars.
Gjorde något väldigt otypiskt för mig, tog med mig en del mört hem. Det var dom där 250-gramsmörtarna som är ack så vanliga i västersjön som fick stryka med idag, det blir finfint agn i burarna till nästa kräftfiske.
Ikväll åkte jag dock ner till Västersjön för att försöka revanschera mig något, det har ju gått "sådär" för mig på sistone. Egentligen ska man väl inte klaga, men samtidigt känns det surt när man satsar och det kanske inte alltid blir kalasresultat...
Det blåste dock rätt kraftigt idag, och jag hade lite problem med att få feedern att ligga still. Tog några försök innan det gick vägen, men sen hände det grejer... Måste träffat mitt i ett stim, för när första laddningen mäsk hade spritt sig lite small det till. Nästa utkast exakt samma sak, och så fortsatte det i två timmar. 20+ mörtar landade, någon enstaka under 250 gram, men topp på 710 gram! Dock ville inte mobilen plåta något hyfsat kort, så det får ni allt bli utan... Typiskt att man alltid lämnar kameran hemma när man har bra fiske. Jag måste fixa ett stativ och en självutlösare när jag ska fiska själv, det går inte annars.
Gjorde något väldigt otypiskt för mig, tog med mig en del mört hem. Det var dom där 250-gramsmörtarna som är ack så vanliga i västersjön som fick stryka med idag, det blir finfint agn i burarna till nästa kräftfiske.
Ålbesvikelse.
Det blev ingen ål igår. Det hade nog kunnat bli en hel del kräftor, några fladdermöss och en ICA-kasse med mygg, men riktigt dåligt med ål... Dom var väl helt enkelt inte i klippet igår, det händer ju. Får väl se om man tar sig ut på fler pass efter ål i år, prio ett framöver är abborre och sutare, det gäller att fiska efter sommararterna så längre vädret håller i sig.
Igår kom jag hem vid 01.20 igen, det är ingen bra vana alls.. Inte för att jag inte kommer upp på morgonen dagen efter, men jag blir så jävla trött! Man har ju ändå ett jobb att sköta.
På tisdag, i morgon, blir det nog antingen abborrfiske i Axamosjön eller sutarfiske i Rogbergasjön. Är det så att det blir som nyheterna säger och börjar rulla in lågtryck över landet så tänker jag slå ett slag för mörtfisket i Västersjön, hellre bomma mört än abborre... :)
Nu blir det arbeit!
Igår kom jag hem vid 01.20 igen, det är ingen bra vana alls.. Inte för att jag inte kommer upp på morgonen dagen efter, men jag blir så jävla trött! Man har ju ändå ett jobb att sköta.
På tisdag, i morgon, blir det nog antingen abborrfiske i Axamosjön eller sutarfiske i Rogbergasjön. Är det så att det blir som nyheterna säger och börjar rulla in lågtryck över landet så tänker jag slå ett slag för mörtfisket i Västersjön, hellre bomma mört än abborre... :)
Nu blir det arbeit!
Mörkret sänker sig över Lagan. Nu
Kolla varifrån!
Mörkret sänker sig över Lagan. Nu väntar vi på ålhugget...
En dag på stranden?
Jag och sambon Cici gav oss ut i det vackra vädret idag för att slappa lite på stranden. Tokvarmt och götteväder i Jönköping innebär dock att varenda barnfamilj söker sig till vattnet, och det är inte Vättern som lockar direkt... Vi inledde det hela med att bränna ner till Kurres Fiskeshop för lite shopping, blev en påse roach crack, en ny bankstick med tillhörande klyka, lite flöten, krok, ljusstavar. Bra-att-ha-grejer helt enkelt. Är tacksam över att man hade framförhållning nog för att inse att det skulle behövas framåt kvällningen...
Västersjöns parkering var... Ja, smockfull är väl rätt ord kanske. 300+ personer runt en liten sjö, men vi lyckades hitta en liten fläck till oss själva.
Självklart kan jag inte åka ut till ett vatten utan att ha med mig minst ett spö, den här gången var det som vanligt feederprylarna som fick hänga med. Det är ju dock rätt livsfarligt att börja dänga ut linor i en överbefolkad sjö, så jag fick snällt vänta till 16-snåret då folk började så sakteliga åka hemåt. Första timmarna satt jag med solen rakt i fejan och näsan nere i en bok, och nej Christian, jag gillar fan inte att fiska med solen i ansiktet! Såg verkligen ingenting, och hade inga direkta hugg heller.
Vid 20.00 var det folktomt på andra sidan sjön, och jag fick äntligen låta mina numer permanent kisande ögon vila lite med solen i nacken. Riktigt gott. Cici åkte i väg för att köpa lite glass och jag började fiska så smått. När hon kommer tillbaka har hon med sig två glassar, mycket riktigt, men även två iskalla folköl! Vilken dam... Precis när hon satt sig tillrätta ser jag hur toppen på spöt gungar till rejält och lyckas dyka på spöt för ett mothugg. Känns rätt bra, fina stötar i spöt. Cici får äran att veva in mörten, och jag ser rätt så omgående att den är över statistikstorleken i alla fall. Den pressade ner vågen till 650 gram, och ännu ett nytt PB är taget! Dom regnar in denna sommaren, otroligt fiske...
Cici ville också ta del av mörtlyckan men jag vet inte vem som ser mest rädd ut; mörten eller Cici...?
Sprattel
Efter en liten stund blev även den riktigt fina platsen ledig och vi flyttade raskt bort alla prylar de 25 meter som möjliggör att vi kan fiska båda två. Cici, som inte är som alla andra tjejer uppskattar mete i dom flesta former, även om hon brukar vara lite tveksam till att hantera fisken när den väl är uppe på land.. :) Det är ingen fara, jag är bara glad om jag får sällskap, så då gör jag gärna lite extra jobb. Efter en kort orientering i vad som ska resultera i ett mothugg och vad som bara är att ignorera så satt vi där båda två och stirrade på spötopparna i månskenet, snackade skit och hade en liten Q&A om fiske generellt. Riktigt skönt att känna att tjejen vill hänga med ut, det gör väldigt mycket. Jag krokar på en lite mindre mört och samtidigt ser jag i ögonvrån hur Cici sätter ett mothugg.
Cici: -"Fan! Jag tror den klev av" (jorå, hon kan talk the talk också.... :P)
Jag: -"Är du säker? Sluta veva lite..."
Cici: -"Nej! Det gungar lite!"
Det hela resulterade i en fin mört på 550 gram för damen!
Hon ser lite förbannad ut..
Härlig känsla att kunna njuta av ens favorithobby tillsammans med ens favoritperson i hela världen. :) Puss på rej gullet.
Västersjöns parkering var... Ja, smockfull är väl rätt ord kanske. 300+ personer runt en liten sjö, men vi lyckades hitta en liten fläck till oss själva.
Självklart kan jag inte åka ut till ett vatten utan att ha med mig minst ett spö, den här gången var det som vanligt feederprylarna som fick hänga med. Det är ju dock rätt livsfarligt att börja dänga ut linor i en överbefolkad sjö, så jag fick snällt vänta till 16-snåret då folk började så sakteliga åka hemåt. Första timmarna satt jag med solen rakt i fejan och näsan nere i en bok, och nej Christian, jag gillar fan inte att fiska med solen i ansiktet! Såg verkligen ingenting, och hade inga direkta hugg heller.
Vid 20.00 var det folktomt på andra sidan sjön, och jag fick äntligen låta mina numer permanent kisande ögon vila lite med solen i nacken. Riktigt gott. Cici åkte i väg för att köpa lite glass och jag började fiska så smått. När hon kommer tillbaka har hon med sig två glassar, mycket riktigt, men även två iskalla folköl! Vilken dam... Precis när hon satt sig tillrätta ser jag hur toppen på spöt gungar till rejält och lyckas dyka på spöt för ett mothugg. Känns rätt bra, fina stötar i spöt. Cici får äran att veva in mörten, och jag ser rätt så omgående att den är över statistikstorleken i alla fall. Den pressade ner vågen till 650 gram, och ännu ett nytt PB är taget! Dom regnar in denna sommaren, otroligt fiske...
Cici ville också ta del av mörtlyckan men jag vet inte vem som ser mest rädd ut; mörten eller Cici...?
Sprattel
Efter en liten stund blev även den riktigt fina platsen ledig och vi flyttade raskt bort alla prylar de 25 meter som möjliggör att vi kan fiska båda två. Cici, som inte är som alla andra tjejer uppskattar mete i dom flesta former, även om hon brukar vara lite tveksam till att hantera fisken när den väl är uppe på land.. :) Det är ingen fara, jag är bara glad om jag får sällskap, så då gör jag gärna lite extra jobb. Efter en kort orientering i vad som ska resultera i ett mothugg och vad som bara är att ignorera så satt vi där båda två och stirrade på spötopparna i månskenet, snackade skit och hade en liten Q&A om fiske generellt. Riktigt skönt att känna att tjejen vill hänga med ut, det gör väldigt mycket. Jag krokar på en lite mindre mört och samtidigt ser jag i ögonvrån hur Cici sätter ett mothugg.
Cici: -"Fan! Jag tror den klev av" (jorå, hon kan talk the talk också.... :P)
Jag: -"Är du säker? Sluta veva lite..."
Cici: -"Nej! Det gungar lite!"
Det hela resulterade i en fin mört på 550 gram för damen!
Hon ser lite förbannad ut..
Härlig känsla att kunna njuta av ens favorithobby tillsammans med ens favoritperson i hela världen. :) Puss på rej gullet.
Sutarlycka, part 2
Jag och Christian begav oss ner till Rogbergasjön igår när jag slutat jobba, efter lite proviantering av diverse mög på Kurres Fiskeshop i Huskvarna. Lite mäsk, en ny feeder och lite annat smått och gott inhandlades. Vi drog raka vägen ut till sjön, åkte bort till vårt swim för att parkera prylarna och sen dra tillbaka och köpa fiskekort. I villan där dom säljer korten var det ingen hemma, så vi la lite pengar som vi trodde skulle täcka kortet på trappan med en snäll lapp.
Väl framme vid sjön så är det inte mycket aktivitet av någon kaliber direkt, enbart småfisk uppe i ytan och jag får omedelbart jävligt dåliga vibbar av betesvalet för kvällen; majs....
Efter att ha petat i backen på sådär 250 ställen för att kunna få ner våra banksticks någonstans var allt riggat och klart.
All said and done, vi dängde ut ett par feedermeten, jag drog även ut en boltrigg i hopp om att slippa de minsta mörtarna.
Så fel jag hade.
Efter en halvtimmes fiske hade jag dragit ett par mörtar som tydligen lyckas bolta sig själva på feedern, jätteroligt, verkligen... Ett tag runt 20.00 kunde jag inte ens kasta ut feedermetet, mörten krokade sig i nedslaget. Sjukt irriterande, dom verkade inte skygga det minsta inför den massiva mängd blodmjöl jag blandade upp mäsket med. Det kan ju vara så att platsen är väldigt hårt fiskad och att dom har lärt sig att blodmjöl inte är nåt farligt...
Onaturligt glad över att drilla småmört på 10-fotsspö?
Tiden gick och vi blir lite frustrerade, varför händer det aldrig nåt i inledningen på fiskepass efter sutare? Ja, jag vet, sutare är nattaktiva och så vidare, men man tycker ju ändå att dom borde typ ta ett snacks vid 21-hugget... Klockan tickade vidare och den kommande arbetsdagen som inleds med mobilens larm vid 05.30 började närma sig. Vid 22.00 började sambon skicka SMS och tycka att jag skulle komma hem, jag sa att jag skulle höra av mig om jag inte åkt vid 22.30 så att hon inte tror att jag kört ihjäl mig eller så. Vid just 22.30 skickar jag ett SMS och säger att vi ska ge det en halvtimme till då jag haft ett fetinghugg på boltriggen men på grund av materialfel (;)) går tafsen mellan lekandet och bolten av......... SUCK.
23.00 är jag duktig och börjar packa ihop prylarna så smått då nåt klingar till bakom mig. "vafaan.." Banksticken har vält och spö och rulle ligger i plurret. Det rör sig utåt sjön dessutom.... Jag dyker på rullfästet och saftar till ett mothugg med gäddfisket i färskt minne och äntligen sitter det nåt i andra änden av linan. Det stöter tungt, riktigt tungt och jag blir ju såklart lite halvnervös.
Den kommer så sakteliga inåt stranden dock och jag lyckas göra en skaplig landning utan att sutaren lämnar vattnet. Den glimrar, lyser nästan i skenet från pannlampan, ögonen är blodröda, bröstfenorna jobbar konstant. Den börjar rapa lite sådär som dom låter ibland. Kletet sätter sig överallt.
Allt är helrätt.
Underbara vackra fisk.
Bästa kortet någonsin, typ
Christian klagar ju jämt på att jag aldrig ler på bilderna. Nu ler jag, med hela ansiktet. 2000 blanka gram bronsraket. Notera på den undre bilden vad den lilla illbattingen lyckades med under drillningen, linhärva of doom. Jag höll på att lägga ut min boltrigg när den högg, så den rullens spole låg öppen, sen korsade sutaren christians feedermete OCH flötmete...
kuuul. Fram med knifen och sära lite så var allt löst dock, efter den där fisken var jag sjukt nöjd.
Efter att Christian gör ett sista försök så skiter vi i det och ger oss hemåt. Måste bara lägga upp en bild på sutaren som jag tog i det hemliga vattnet också, kolla kontrasten på konditionen...
Ärrad kämpe.
Det var allt för denna gången!
3-2-1-HUGG!
Väl framme vid sjön så är det inte mycket aktivitet av någon kaliber direkt, enbart småfisk uppe i ytan och jag får omedelbart jävligt dåliga vibbar av betesvalet för kvällen; majs....
Efter att ha petat i backen på sådär 250 ställen för att kunna få ner våra banksticks någonstans var allt riggat och klart.
All said and done, vi dängde ut ett par feedermeten, jag drog även ut en boltrigg i hopp om att slippa de minsta mörtarna.
Så fel jag hade.
Efter en halvtimmes fiske hade jag dragit ett par mörtar som tydligen lyckas bolta sig själva på feedern, jätteroligt, verkligen... Ett tag runt 20.00 kunde jag inte ens kasta ut feedermetet, mörten krokade sig i nedslaget. Sjukt irriterande, dom verkade inte skygga det minsta inför den massiva mängd blodmjöl jag blandade upp mäsket med. Det kan ju vara så att platsen är väldigt hårt fiskad och att dom har lärt sig att blodmjöl inte är nåt farligt...
Onaturligt glad över att drilla småmört på 10-fotsspö?
Tiden gick och vi blir lite frustrerade, varför händer det aldrig nåt i inledningen på fiskepass efter sutare? Ja, jag vet, sutare är nattaktiva och så vidare, men man tycker ju ändå att dom borde typ ta ett snacks vid 21-hugget... Klockan tickade vidare och den kommande arbetsdagen som inleds med mobilens larm vid 05.30 började närma sig. Vid 22.00 började sambon skicka SMS och tycka att jag skulle komma hem, jag sa att jag skulle höra av mig om jag inte åkt vid 22.30 så att hon inte tror att jag kört ihjäl mig eller så. Vid just 22.30 skickar jag ett SMS och säger att vi ska ge det en halvtimme till då jag haft ett fetinghugg på boltriggen men på grund av materialfel (;)) går tafsen mellan lekandet och bolten av......... SUCK.
23.00 är jag duktig och börjar packa ihop prylarna så smått då nåt klingar till bakom mig. "vafaan.." Banksticken har vält och spö och rulle ligger i plurret. Det rör sig utåt sjön dessutom.... Jag dyker på rullfästet och saftar till ett mothugg med gäddfisket i färskt minne och äntligen sitter det nåt i andra änden av linan. Det stöter tungt, riktigt tungt och jag blir ju såklart lite halvnervös.
Den kommer så sakteliga inåt stranden dock och jag lyckas göra en skaplig landning utan att sutaren lämnar vattnet. Den glimrar, lyser nästan i skenet från pannlampan, ögonen är blodröda, bröstfenorna jobbar konstant. Den börjar rapa lite sådär som dom låter ibland. Kletet sätter sig överallt.
Allt är helrätt.
Underbara vackra fisk.
Bästa kortet någonsin, typ
Christian klagar ju jämt på att jag aldrig ler på bilderna. Nu ler jag, med hela ansiktet. 2000 blanka gram bronsraket. Notera på den undre bilden vad den lilla illbattingen lyckades med under drillningen, linhärva of doom. Jag höll på att lägga ut min boltrigg när den högg, så den rullens spole låg öppen, sen korsade sutaren christians feedermete OCH flötmete...
kuuul. Fram med knifen och sära lite så var allt löst dock, efter den där fisken var jag sjukt nöjd.
Efter att Christian gör ett sista försök så skiter vi i det och ger oss hemåt. Måste bara lägga upp en bild på sutaren som jag tog i det hemliga vattnet också, kolla kontrasten på konditionen...
Ärrad kämpe.
Det var allt för denna gången!
3-2-1-HUGG!
det här är min arbetsplats.
Kolla varifrån!
det här är min arbetsplats. Trollingparadiset Vättern. Eller, snarare petuniorna i förgrunden, men det är en schysst bakgrund man har :)
Abborr-besvikelse och mörtlycka, igen
Tja, det blev ännu en kväll vid Västersjön med härlig rå jargong och skitsnack över några spön. Vi började som vanligt nu för tiden med att kastnäta upp ett gäng mörtar, tillägnat abborrmete. Mange ägde som vanligt med kastnätet och efter ett par svep så hade vi en hink full.
Efter att ha tacklat upp och satt oss ner insåg vi rätt snabbt att platsen vi valde var rätt kass, mycket vass utanför swimet och väldigt svåra landningsmöjligheter. Nåväl, det kan ju bara gå åt helvete, right? Efter fem minuter skriker Manges larm till och han krokar, men ser med en gång lite bekymrad ut. Det är en gädda som nypt abborrtacklet och han har tacklat med 0.25 mm nylon... Ajjabaja, inte bra. Han får in gäddan till vassens början då det knäpper till i linan och den går fri. Vi beslutar oss rätt snabbt för att promenera bort till det "gamla vanliga stället", Då Martin kommer och joinar oss en liten stund. Efter att ha riggat återigen och jag bytt ut mitt flötmete till ett bottenmete med hjälp av Martin, som lånade ut sitt napplarm (Tack!!!) och Christian som lånade ut en swingboom (Tack!!!) så kunde vi börja fiska seriöst. Mange krokar en hyfsad 300-grams abborre rätt omgående, men sen dör det fullständigt... Vi retar oss på gräsänderna som plockar vårt mäsk, vi retar oss på ungarna som skriker lite väl högt ibland och vi blir lite smågriniga, allihop. Njäe, så illa är det väl inte men tystnaden från larmen gör fisket ännu mer frustrerande. Jag riggar ett feederspö också och dänger ut en mäskklump av storlek som genererar en 320 gram tung silvertorped rätt omgående, men sen dör det också ut. Otroligt segt.
Mange och Christian ger sig vid 19.40 och jag försöker mig på en tyken sån där "jag mms-ar om 30 minuter"-igen, men det funkar inte riktigt lika bra idag.
Väntans tider
Jag ser sjukt mycket tunga vak långt ut i sjön, 50-60 meter, tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå det med mitt 10 fots beast master. Riktigt, riktigt irriterande. Jag måste verkligen köpa ett feederspö av rang, om ni har nåt stående hemma så tjoa till för F*N!!
Tunga vak som sagt...
Kladdigt underlag och badplats
Så jag fortsätter meta. Det darrar lite i spötoppen lite då och då, men ingenting sitter ordentligt. Efter den typ 18:e mäskladdningen på samma ställe börjar jag fundera på vad jag borde förändra... Givetvis kommer jag på det efter att ha lagt ut betet; det sitter en #6-krok på riggen, det är la lite väl för pillig mört... Vevar in, byter till en #10:a istället och agnar två majskorn och två maggot så att jag vet att det finns krokbete när skiten landar, lägger i en rejäl dos räkskal, majs och bream crack i feedern och hinkar ut skiten så långt jag bara pallar. Två minuter senare sjunger det till rejält i toppen och jag sätter mitt femtonde mothugg för att den här gången få respons; fast fisk! Jag försöker välta ur min skitobekväma solstol från ÖoB (jag behöver en ny stol ftw) och lyckas bibehålla trycket på fisken. Det stöter rätt bra i grejerna, men när den kommer in är det en standardmört för Västersjön. Någonstans mellan 300-400 gram och 32-35 cm.
Vackra, tunga, perfekta mörtar
Peace out, little dude
Klart vatten?
Efter den här mörten bestämde jag mig för att jag skulle lägga ut en gång till, bara för att det är så sjukt spännande med den här sjön, det här fiskesättet och den här arten. Nu hade jag ju dessutom hittat deras stånd(fniss)plats och kände att jag inte riktigt var redo för att ge upp. Så ja, mäsk i feedern, två majskorn, två maggot, ut med skiten. Feedern hann knappt landa när jag såg första darret i toppen, men nu var det jag som hade kollen... Jag väntade ut det lite mer, lät mörten cirkla runt mäskplatsen, mumsa i sig lite av räkorna och majsen tills den klippte majskornen på kroken. Jag fortsatte spänna upp linan efter att dom stött till feedern som ger en rätt rejäl slacklina, till slut nöp en mört krokbetet och jag lyckades sätta ännu ett mothugg. Det gäller att vara hyfsat kvick, dom är rejält snabba på att svälja allt och jag hade inte med mig någon kroklossare. Idiotiskt egentligen, dom kostar typ 19 spänn och man borde alltid ha med sig nåt sånt.
Vacker! Ja, mörten alltså. Inte skiten bakom :D
Vid det här laget hade myggorna kommit i full force, knotten åt på mig lite för ofta så jag tog på mig jackan. Drog upp luvan rejält då jag glömde kepsen hemma. När jag väl landat mörten så ville jag bara dänga iväg en bild lite kvickt, så jag riggade för 5 sekunders självutlösning(fniss) och tog kortet för att kunna sätta tillbaka den snabbt, helt utan tanke på hur hysteriskt rolig bilden ser ut :)
Tillbaka i sitt rätta element
Mörtarna i Västersjön kanske inte är störst i Sverige, eller ens speciella på något vis, men det finns mycket av dom, och dom kommer i så otroliga stim att det blir sjukt spännande att fiska efter dom. Att det dessutom är möjligt att parkera typ fem meter från fiskeplatsen gör ju att saken är klar;
Västersjön är ett riktigt, riktigt bra fiskevatten.
Efter att ha tacklat upp och satt oss ner insåg vi rätt snabbt att platsen vi valde var rätt kass, mycket vass utanför swimet och väldigt svåra landningsmöjligheter. Nåväl, det kan ju bara gå åt helvete, right? Efter fem minuter skriker Manges larm till och han krokar, men ser med en gång lite bekymrad ut. Det är en gädda som nypt abborrtacklet och han har tacklat med 0.25 mm nylon... Ajjabaja, inte bra. Han får in gäddan till vassens början då det knäpper till i linan och den går fri. Vi beslutar oss rätt snabbt för att promenera bort till det "gamla vanliga stället", Då Martin kommer och joinar oss en liten stund. Efter att ha riggat återigen och jag bytt ut mitt flötmete till ett bottenmete med hjälp av Martin, som lånade ut sitt napplarm (Tack!!!) och Christian som lånade ut en swingboom (Tack!!!) så kunde vi börja fiska seriöst. Mange krokar en hyfsad 300-grams abborre rätt omgående, men sen dör det fullständigt... Vi retar oss på gräsänderna som plockar vårt mäsk, vi retar oss på ungarna som skriker lite väl högt ibland och vi blir lite smågriniga, allihop. Njäe, så illa är det väl inte men tystnaden från larmen gör fisket ännu mer frustrerande. Jag riggar ett feederspö också och dänger ut en mäskklump av storlek som genererar en 320 gram tung silvertorped rätt omgående, men sen dör det också ut. Otroligt segt.
Mange och Christian ger sig vid 19.40 och jag försöker mig på en tyken sån där "jag mms-ar om 30 minuter"-igen, men det funkar inte riktigt lika bra idag.
Väntans tider
Jag ser sjukt mycket tunga vak långt ut i sjön, 50-60 meter, tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå det med mitt 10 fots beast master. Riktigt, riktigt irriterande. Jag måste verkligen köpa ett feederspö av rang, om ni har nåt stående hemma så tjoa till för F*N!!
Tunga vak som sagt...
Kladdigt underlag och badplats
Så jag fortsätter meta. Det darrar lite i spötoppen lite då och då, men ingenting sitter ordentligt. Efter den typ 18:e mäskladdningen på samma ställe börjar jag fundera på vad jag borde förändra... Givetvis kommer jag på det efter att ha lagt ut betet; det sitter en #6-krok på riggen, det är la lite väl för pillig mört... Vevar in, byter till en #10:a istället och agnar två majskorn och två maggot så att jag vet att det finns krokbete när skiten landar, lägger i en rejäl dos räkskal, majs och bream crack i feedern och hinkar ut skiten så långt jag bara pallar. Två minuter senare sjunger det till rejält i toppen och jag sätter mitt femtonde mothugg för att den här gången få respons; fast fisk! Jag försöker välta ur min skitobekväma solstol från ÖoB (jag behöver en ny stol ftw) och lyckas bibehålla trycket på fisken. Det stöter rätt bra i grejerna, men när den kommer in är det en standardmört för Västersjön. Någonstans mellan 300-400 gram och 32-35 cm.
Vackra, tunga, perfekta mörtar
Peace out, little dude
Klart vatten?
Efter den här mörten bestämde jag mig för att jag skulle lägga ut en gång till, bara för att det är så sjukt spännande med den här sjön, det här fiskesättet och den här arten. Nu hade jag ju dessutom hittat deras stånd(fniss)plats och kände att jag inte riktigt var redo för att ge upp. Så ja, mäsk i feedern, två majskorn, två maggot, ut med skiten. Feedern hann knappt landa när jag såg första darret i toppen, men nu var det jag som hade kollen... Jag väntade ut det lite mer, lät mörten cirkla runt mäskplatsen, mumsa i sig lite av räkorna och majsen tills den klippte majskornen på kroken. Jag fortsatte spänna upp linan efter att dom stött till feedern som ger en rätt rejäl slacklina, till slut nöp en mört krokbetet och jag lyckades sätta ännu ett mothugg. Det gäller att vara hyfsat kvick, dom är rejält snabba på att svälja allt och jag hade inte med mig någon kroklossare. Idiotiskt egentligen, dom kostar typ 19 spänn och man borde alltid ha med sig nåt sånt.
Vacker! Ja, mörten alltså. Inte skiten bakom :D
Vid det här laget hade myggorna kommit i full force, knotten åt på mig lite för ofta så jag tog på mig jackan. Drog upp luvan rejält då jag glömde kepsen hemma. När jag väl landat mörten så ville jag bara dänga iväg en bild lite kvickt, så jag riggade för 5 sekunders självutlösning(fniss) och tog kortet för att kunna sätta tillbaka den snabbt, helt utan tanke på hur hysteriskt rolig bilden ser ut :)
Tillbaka i sitt rätta element
Mörtarna i Västersjön kanske inte är störst i Sverige, eller ens speciella på något vis, men det finns mycket av dom, och dom kommer i så otroliga stim att det blir sjukt spännande att fiska efter dom. Att det dessutom är möjligt att parkera typ fem meter från fiskeplatsen gör ju att saken är klar;
Västersjön är ett riktigt, riktigt bra fiskevatten.
Ännu ett mål uppnått!
Idag vaknade jag med ett ryck vid 06.38 och insåg att jag skulle bli oerhört försenad till jobbet kl 07.00. Sen insåg jag att det faktiskt var lördag och somnade om... Drog mig ur sängen vid 10.20 och käkade lite frulle med sambon som förväntade sig att vi skulle plocka hallon och blev överlycklig när jag sa att jag skulle fiska.. inte.
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
Mål för 2009.
Som snäppet över amatörmässig sportfiskare sätter jag mål, hela tiden. Målen i år var att förbättra personbästat på gädda och gös, tidigare 7.7 respektive 1.2 kilo. Jag satte också en målsättning för braxen, sutare och annan vitfisk, men det var mest att jag skulle börja meta lite aktivare. Jag har lyckats med dom två första; gädda på 12.3 och gös på 2.87, fullt godkänt i mina ögon. Gösfisket vandrar mot sitt slut när juli kommer till ända, då blir det totalfokus på mört, sutare, björkna, ål och braxen.
Har ett par sjöar jag ska testa framöver som ska hålla både grov braxen och sutare. Ålmetet kommer ju igång i augusti på riktigt också, då nätterna blir lite längre och man kan fiska lite mer konsekvent. Ålfisket är dessutom fullt lagligt i hela Jönköpings län enligt länstyrelsen, så det är fritt fram. Bottenmete med räka eller mask är ju klassiskt, men varför inte använda delar av mört, går precis lika bra. Gäller bara att se till att lämna krokspetsen framme så att det krokas ordentligt...
Något annat jag måste ge mig på längre fram på säsongen är lake, sjukt fulsnygga och tuffa fiskar, verkar ge en ordentlig fight också.
Det blir generellt mycket bottenmete nu framöver, målsättningen är att ta åtminstone 3 nya arter i år, det borde jag hinna. Björkna-sutare-braxen? Ål-sutare-lake? Lake-ål-björkna?
Det finns så mycket fiske, och så lite tid....
Tjipp så länge!
Har ett par sjöar jag ska testa framöver som ska hålla både grov braxen och sutare. Ålmetet kommer ju igång i augusti på riktigt också, då nätterna blir lite längre och man kan fiska lite mer konsekvent. Ålfisket är dessutom fullt lagligt i hela Jönköpings län enligt länstyrelsen, så det är fritt fram. Bottenmete med räka eller mask är ju klassiskt, men varför inte använda delar av mört, går precis lika bra. Gäller bara att se till att lämna krokspetsen framme så att det krokas ordentligt...
Något annat jag måste ge mig på längre fram på säsongen är lake, sjukt fulsnygga och tuffa fiskar, verkar ge en ordentlig fight också.
Det blir generellt mycket bottenmete nu framöver, målsättningen är att ta åtminstone 3 nya arter i år, det borde jag hinna. Björkna-sutare-braxen? Ål-sutare-lake? Lake-ål-björkna?
Det finns så mycket fiske, och så lite tid....
Tjipp så länge!
Senaste veckans fiske
Det har varit en vecka i bottenmetets tecken, med varierat resultat. Jag har fortfarande inte lyckats landa någon sutare trots idealförhållanden och beten, men någonstans brister det. Jag har haft en sutare krokad som försvann i en gäddkäft en meter från stranden, men närmare än så har jag inte kunnat komma... Märklig fisk. Hoppas på en rematch snart igen, Blir femte försöket i år, någon gång måste det ju släppa tycker man.
Jag spenderade i alla fall två dagar själv vid Tabergsgölen med spö i hand, resultatet blev ett tjugotal småmört och sarvar, ingenting större, ingenting häftigare. Såg två sutare som rullade runt inne vid kanten, men det visade sig vara tvärt omöjligt att få dom till hugg. Synd!
Blev i alla fall en nyttig testrunda med prylarna, behovet av ett renodlat feederspö växte hela kvällen, småpill registreras inte på min 10-fotare och när dom stora huggen börjar gunga i spöt krokar man inte ordentligt... Irriterande så det förslår.
Lite bilder då;
Den här lille kraken måste varit utsvulten, för den klippte stenhårt på deg...
Sarv!
Lille morten
Den lilla sutarviken. Sjukt klart vatten här inne för att vara en skogstjärn, och grymt vackert.
Boken är med också, om det skulle visa sig vara segt... :)
Den här lille krabaten kom och hälsade på. Matade den med majs tills den tröttnade och promenerade iväg. Kortet är taget under ytan, riktigt skarp bild faktiskt.
Suddigt och jävligt, men det fångade lite av stämningen. Notera lysstavarna.
Överexponerat så det sjunger om det, men vackert ändå :)
Sen var jag ju ute med grabbarna från esoxluciusdegothia.blogg.se igår också, efter lite sutare. Det sket sig ju det med, men snart blir det rematch! Trevlig kväll blev det i vilket fall som helst, hoppas inte smeknamnet sätter sig bara. Lyckades plantera en hektostung boll med mäsk rakt på familjejuvelerna med hjälp av mäskbellan som whiplashade tillbaka, gode tid så jag kved... Skön stämningsbrytare i alla fall! Man måste ju bjuda på sig själv :)
Blidde lite bilder även här:
Från vänster; Christian, Magnus och Martin som leker kylarprydnad på Polon... :)
Det är vackert vid Eckern när solen är på väg ner...
... Och bottenmete är ett rätt bekvämt fiske.. :)
Det var allt för idag, på återseende!
Jag spenderade i alla fall två dagar själv vid Tabergsgölen med spö i hand, resultatet blev ett tjugotal småmört och sarvar, ingenting större, ingenting häftigare. Såg två sutare som rullade runt inne vid kanten, men det visade sig vara tvärt omöjligt att få dom till hugg. Synd!
Blev i alla fall en nyttig testrunda med prylarna, behovet av ett renodlat feederspö växte hela kvällen, småpill registreras inte på min 10-fotare och när dom stora huggen börjar gunga i spöt krokar man inte ordentligt... Irriterande så det förslår.
Lite bilder då;
Den här lille kraken måste varit utsvulten, för den klippte stenhårt på deg...
Sarv!
Lille morten
Den lilla sutarviken. Sjukt klart vatten här inne för att vara en skogstjärn, och grymt vackert.
Boken är med också, om det skulle visa sig vara segt... :)
Den här lille krabaten kom och hälsade på. Matade den med majs tills den tröttnade och promenerade iväg. Kortet är taget under ytan, riktigt skarp bild faktiskt.
Suddigt och jävligt, men det fångade lite av stämningen. Notera lysstavarna.
Överexponerat så det sjunger om det, men vackert ändå :)
Sen var jag ju ute med grabbarna från esoxluciusdegothia.blogg.se igår också, efter lite sutare. Det sket sig ju det med, men snart blir det rematch! Trevlig kväll blev det i vilket fall som helst, hoppas inte smeknamnet sätter sig bara. Lyckades plantera en hektostung boll med mäsk rakt på familjejuvelerna med hjälp av mäskbellan som whiplashade tillbaka, gode tid så jag kved... Skön stämningsbrytare i alla fall! Man måste ju bjuda på sig själv :)
Blidde lite bilder även här:
Från vänster; Christian, Magnus och Martin som leker kylarprydnad på Polon... :)
Det är vackert vid Eckern när solen är på väg ner...
... Och bottenmete är ett rätt bekvämt fiske.. :)
Det var allt för idag, på återseende!
En presentation och lite förklaringar.
Jag heter Peter Sjölander, och bor i Huskvarna. Nybliven smålänning får man väl ändå säga, jag och min sambo Cecilia flyttade upp 2007. Tidigare bodde vi i Karlskrona, där jag kommer ifrån, men bestämde oss för att flytta till Jönköping som är Cicis (som hon vill bli kallad) hemstad.
Många blir nog förvånade när jag berättar precis hur mycket jag fiskar. Vissa tror inte det är sant, andra bara gapar. En del tycker det är helt rätt, andra kan tycka att man är lite .. efter. Såhär i dom varma månaderna är det inte ovanligt med fyra pass i veckan, beroende på hur man jobbar. Sen är det där med "pass" ett rätt flytande begrepp, tjugominuters fisketurer som slutar i en katastrof är inget fiskepass...
Vill även passa på att spräcka fyra myter såhär på en gång;
1: Fiske är slumpmässigt.
- Fel. Fiske är allt annat än slumpmässigt, då det finns vetenskap bakom varje betesval, linval, spöval, placering av betet, inspinningshastighet och presentation. Det finns inget som heter slumpfisk.
2: Dom riktigt duktiga fiskarna behöver inte fiska lika mycket som en mindre duktig fiskare, dom får fisk ändå.
- Fel. Dom riktigt duktiga fiskarna jag träffat fiskar kopiöst mycket, osunt mycket. 300+ dagar ute på sjön om året ger resultat, och man lär sig vilka dagar man kan stanna hemma istället.
3: Fiske är en materialsport.
- Fel. Fiske är vad du gör det till. Toppknutet mete nere vid bryggan på somrarna eller laxtrolling på Vättern i januari med utrustning för miljoner är precis samma sak.
4: Den med mest prylar fångar mest fisk.
- Fel. Den med BÄST prylar för dagen fångar mest fisk.
Många blir nog förvånade när jag berättar precis hur mycket jag fiskar. Vissa tror inte det är sant, andra bara gapar. En del tycker det är helt rätt, andra kan tycka att man är lite .. efter. Såhär i dom varma månaderna är det inte ovanligt med fyra pass i veckan, beroende på hur man jobbar. Sen är det där med "pass" ett rätt flytande begrepp, tjugominuters fisketurer som slutar i en katastrof är inget fiskepass...
Vill även passa på att spräcka fyra myter såhär på en gång;
1: Fiske är slumpmässigt.
- Fel. Fiske är allt annat än slumpmässigt, då det finns vetenskap bakom varje betesval, linval, spöval, placering av betet, inspinningshastighet och presentation. Det finns inget som heter slumpfisk.
2: Dom riktigt duktiga fiskarna behöver inte fiska lika mycket som en mindre duktig fiskare, dom får fisk ändå.
- Fel. Dom riktigt duktiga fiskarna jag träffat fiskar kopiöst mycket, osunt mycket. 300+ dagar ute på sjön om året ger resultat, och man lär sig vilka dagar man kan stanna hemma istället.
3: Fiske är en materialsport.
- Fel. Fiske är vad du gör det till. Toppknutet mete nere vid bryggan på somrarna eller laxtrolling på Vättern i januari med utrustning för miljoner är precis samma sak.
4: Den med mest prylar fångar mest fisk.
- Fel. Den med BÄST prylar för dagen fångar mest fisk.
Gamla meriter.
Mina blygsamma (;)) personbästa är tagna i Jönköping, allihop. Efter ett uppehåll på typ 10 år så tog jag upp fisket igen 2007 tillsammans med min gode vän Niklas Leijon i Karlskrona. Vi satt på studentkåren, milt salongsberusade på Tuborg grön och halkade in på vår gemensamma passion; gäddfisket. Vi började skryta i alkoholens rus om hur hårda vi var och att vi hade fiskat oss sönder och samman i unga år. Niklas var garanterat lite mer nykter än mig och tog därför tillfället i akt att utmana mig på en gädd-duell dagen efter. Sagt och gjort, fredag morgon stod vi vid Studentviken i Karlskrona klockan åtta på morgonen för att inleda säsongen. Det var i mitten av mars, och snålblåsten slog mig i fejjan med en oväntad kyla. Tre kast senare hade jag krokat en liten snipa och Nicke började tjura lite smått. Några kast efter det lyckades han också lura upp en gurka och så var vi igång.
Min C-uppsats glömdes visst bort under våren och vi fiskade kopiöst mycket. Ohälsosamt mycket tyckte sambon, själv hade jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Här kommer ett härligt begrepp in; "shifting baselines". I början av vårt gäddfiske när vi promenerade på samma stråk fram och tillbaka för att lura gäddor tog vi i genomsnitt två gäddor var. Efter att ha upptäckt vad som fungerade på vissa ställen men inte andra så ökade vi till tre-fyra gäddor var på ett pass. När man fick mindre blev man besviken, när man fick mer blev man extatisk och fiskade ännu mer. Ett tag var jag uppe i fyra fem pass i veckan, och började uppgradera prylarna jag fiskade med. Ökade personbästat på gädda från typ 5 kilo till 7.7, abborr-PBet från typ inget alls till halvkilot och så vidare.
Sen kom flytten. Från Karlskrona-vid-kusten, fiska gratis överallt till Jönköping-vid-Vättern där det helt plötsligt började kosta pengar för att fiska gädda. Märkligt. Det tog ett tag innan jag hittade någon att fiska med, men då tog det fart här uppe också. 2008 la jag 200 dagar ute på sjön, det är rätt coolt. Det resulterade i ett personbästa på abborre på 1600 gram, en skaplig fisk..
I år har jag lyckats sätta tre nya personbästan än så länge, fler lär det bli.
Gös på 2.87:
Gädda på 12.3:
och även en mört på 525 gram:
Iofs inte jag på bilden, men fisken är fin. :)
Satsningen på gädda är liksom avklarad nu, nu är det gös, sutare, braxen och ruda som ligger framför mig. I vinter blir det säkert mycket ismete, beroende på om isarna bestämmer sig för att lägga sig i år med, det vet man aldrig. Jag har även hittat lite nya fiskepolare, gänget bakom esoxluciusdegothia.blogg.se hängde med ut på ett sutarpass idag, så man kan ju hoppas på att vi kan hålla kontakten.
Nu blir det dock säng och upp tidigt som attan i morgon för att kratta Esplanaden i Huskvarna!
Min C-uppsats glömdes visst bort under våren och vi fiskade kopiöst mycket. Ohälsosamt mycket tyckte sambon, själv hade jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Här kommer ett härligt begrepp in; "shifting baselines". I början av vårt gäddfiske när vi promenerade på samma stråk fram och tillbaka för att lura gäddor tog vi i genomsnitt två gäddor var. Efter att ha upptäckt vad som fungerade på vissa ställen men inte andra så ökade vi till tre-fyra gäddor var på ett pass. När man fick mindre blev man besviken, när man fick mer blev man extatisk och fiskade ännu mer. Ett tag var jag uppe i fyra fem pass i veckan, och började uppgradera prylarna jag fiskade med. Ökade personbästat på gädda från typ 5 kilo till 7.7, abborr-PBet från typ inget alls till halvkilot och så vidare.
Sen kom flytten. Från Karlskrona-vid-kusten, fiska gratis överallt till Jönköping-vid-Vättern där det helt plötsligt började kosta pengar för att fiska gädda. Märkligt. Det tog ett tag innan jag hittade någon att fiska med, men då tog det fart här uppe också. 2008 la jag 200 dagar ute på sjön, det är rätt coolt. Det resulterade i ett personbästa på abborre på 1600 gram, en skaplig fisk..
I år har jag lyckats sätta tre nya personbästan än så länge, fler lär det bli.
Gös på 2.87:
Gädda på 12.3:
och även en mört på 525 gram:
Iofs inte jag på bilden, men fisken är fin. :)
Satsningen på gädda är liksom avklarad nu, nu är det gös, sutare, braxen och ruda som ligger framför mig. I vinter blir det säkert mycket ismete, beroende på om isarna bestämmer sig för att lägga sig i år med, det vet man aldrig. Jag har även hittat lite nya fiskepolare, gänget bakom esoxluciusdegothia.blogg.se hängde med ut på ett sutarpass idag, så man kan ju hoppas på att vi kan hålla kontakten.
Nu blir det dock säng och upp tidigt som attan i morgon för att kratta Esplanaden i Huskvarna!
Återblick.
Allt började här. Malmsjön, någon mil eller två norr om Karlskrona, mitt ute i precis ingenstans. Jag och två andra snorungar på 8-9 år hade fått äran att ge oss ut själva på fisketur, något som man värdesatte otroligt högt. Sensommar i Blekinge, sårskorpor på knäna, hallonbuskar som river lätt i huden när man vandrar ner mot sjön genom aspsly över kalhyggen, myggen hittar dig på nolltid men du är fri. Friare än du någonsin varit, i hela ditt liv.
Tre killar, sturska och otroligt självsäkra vandrar ned för stigen till båtplatsen, sjön framför dom luktar tungt av insjö, vass, gyttja, björkar som hänger långt ut över vattnet. De har respekt för sjön, historier finns om folk som drunknat och aldrig återfunnits någonsin, sjön är fruktansvärda fyrtio meter djup på sina ställen, säger dom som vet. Vi andra vågar inte ifrågasätta, man vet bara att siktdjupet är ungefär fyrtio centimeter, vad som finns under allt det där svarta och bruna vågar man knappt tänka på.
Vi lägger ut båten, två grabbar sitter på mittoften och ror så svetten lackar, mest för att komma bort från flugorna men också för att ivern har satt in; fiskefebern som hos vissa biter sig fast så djupt att man inte blir av med den, någonsin. Någon gång i framtiden kommer vi tre bli ovänner, glida ifrån varandra som barn gör, men idag, just idag håller vi sams. Gäddfisket överbryggar allting och förväntningarna börjar svälla över och jag fuskar, sätter mig i aktern och lägger ut ett 30-grams Atom bakom båten. Vi dragror över sjön, upp och ner längs med kanterna, stannar upp ibland för att kasta av ett näckrosbälte som ser extra het ut även om vi inte har en aning om vad vi letar efter; myten säger att gäddor gillar näckrosorna för skuggans skull, men än så länge händer det inte mycket.
Jag är den enda som har haspelrulle och teleskopspö från Abu Garcia, den enda tillverkaren av fiskeutrustning i världen, i alla fall i vår värld. Dom andra har inkapslade rullar och tvådelade korta tokigt styva spön som knappast presterar kast längre än fem-tio meter, men jag kan mer. Jag kan ta i från låren och lägga ut åtminstone tjugo meter 0.40-nylonlina i ett svepande kast och dom andra blir imponerade, det ser jag.
Plötsligt ser jag hur Mattias blir helt stum i ansiktet, blek, liksom. "Jävlar!" Bara att han använder en svordom får oss andra att fnissa lite, det får man ju inte... "Jag hade en!!!" Tvivlet växer i ögonen på oss båda andra som bara skakar på huvudet, "nähä, det hade du ju inte... luras inte.." Besvikelsen i Mattias ansikte växer för varje sekund och vi andra förstår att han kanske inte ljuger trots allt. Ni måste förstå att mothuggen, dom flätade linorna, 8-fotsspöna och haspelrullar med ordentliga slirbromsar är fortfarande åtminstone 10 år bort i framtiden, man vevade in sina skeddrag helt enkelt, och ibland gick det vägen... Ett under egentligen.
Dagen flöt på, läsken och mackorna inmundigades och fisket blev väl lyckat för grabbarna med korta, skitstyva spön och inkapslade rullar som till slut lyckades landa varsin liten snipa. Själv satt jag med gråten i halsen och besvikelsen som sved i ögonen för varje årtag hemåt. Precis inne vid båtplatsen stod jag och surmulet daskade en jigg i vattenytan när det smällde till, en gröngul-fläckig sida attackerade jiggen med all kraft och försvann ner i djupet, kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och tittade på linan som dinglade från spötoppen. Ingen trodde mig, och när jag visade den avbitna linan skrattade dom åt mig och sa att jag hade klippt av den för att inte bli fiskefitta (härligt uttryck, eller hur?) för dagen..
Mycket har hänt sedan den dagen. Man har blivit äldre, men inte mindre envis. Utrustningen har blivit mer mångfacetterad, man har upptäckt tekniker som gör allt mycket enklare, och man har nog blivit mer hängiven och mindre benägen att skylla på alla omständigheter runt omkring. Det som kvarstår är det centrala; "Hur stor var den där gäddan?"
Nu för tiden spenderar jag mina dagar i Huskvarna, där jag fiskar gös, gädda, abborre, sutare, braxen, mört, ål, ruda, sarv, och så sent som igår när jag metade sutare lyckades jag bara kroka småmört. När jag till slut lyckats kroka en liten sutare och drog in den till kanten för att landa den, sutaren var en halvmeter från min hand så small det till. En gädda på 5-6 kilo dök upp från ingenstans och klippte sutaren över sidan, den tunna nylonlinan small till och kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och undrade vafan som hände...
Välkomna ska ni vara till mina äventyr som jag ska visa er här. Det är en lång resa, och vi ska börja med de senaste prestationerna.
Tre killar, sturska och otroligt självsäkra vandrar ned för stigen till båtplatsen, sjön framför dom luktar tungt av insjö, vass, gyttja, björkar som hänger långt ut över vattnet. De har respekt för sjön, historier finns om folk som drunknat och aldrig återfunnits någonsin, sjön är fruktansvärda fyrtio meter djup på sina ställen, säger dom som vet. Vi andra vågar inte ifrågasätta, man vet bara att siktdjupet är ungefär fyrtio centimeter, vad som finns under allt det där svarta och bruna vågar man knappt tänka på.
Vi lägger ut båten, två grabbar sitter på mittoften och ror så svetten lackar, mest för att komma bort från flugorna men också för att ivern har satt in; fiskefebern som hos vissa biter sig fast så djupt att man inte blir av med den, någonsin. Någon gång i framtiden kommer vi tre bli ovänner, glida ifrån varandra som barn gör, men idag, just idag håller vi sams. Gäddfisket överbryggar allting och förväntningarna börjar svälla över och jag fuskar, sätter mig i aktern och lägger ut ett 30-grams Atom bakom båten. Vi dragror över sjön, upp och ner längs med kanterna, stannar upp ibland för att kasta av ett näckrosbälte som ser extra het ut även om vi inte har en aning om vad vi letar efter; myten säger att gäddor gillar näckrosorna för skuggans skull, men än så länge händer det inte mycket.
Jag är den enda som har haspelrulle och teleskopspö från Abu Garcia, den enda tillverkaren av fiskeutrustning i världen, i alla fall i vår värld. Dom andra har inkapslade rullar och tvådelade korta tokigt styva spön som knappast presterar kast längre än fem-tio meter, men jag kan mer. Jag kan ta i från låren och lägga ut åtminstone tjugo meter 0.40-nylonlina i ett svepande kast och dom andra blir imponerade, det ser jag.
Plötsligt ser jag hur Mattias blir helt stum i ansiktet, blek, liksom. "Jävlar!" Bara att han använder en svordom får oss andra att fnissa lite, det får man ju inte... "Jag hade en!!!" Tvivlet växer i ögonen på oss båda andra som bara skakar på huvudet, "nähä, det hade du ju inte... luras inte.." Besvikelsen i Mattias ansikte växer för varje sekund och vi andra förstår att han kanske inte ljuger trots allt. Ni måste förstå att mothuggen, dom flätade linorna, 8-fotsspöna och haspelrullar med ordentliga slirbromsar är fortfarande åtminstone 10 år bort i framtiden, man vevade in sina skeddrag helt enkelt, och ibland gick det vägen... Ett under egentligen.
Dagen flöt på, läsken och mackorna inmundigades och fisket blev väl lyckat för grabbarna med korta, skitstyva spön och inkapslade rullar som till slut lyckades landa varsin liten snipa. Själv satt jag med gråten i halsen och besvikelsen som sved i ögonen för varje årtag hemåt. Precis inne vid båtplatsen stod jag och surmulet daskade en jigg i vattenytan när det smällde till, en gröngul-fläckig sida attackerade jiggen med all kraft och försvann ner i djupet, kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och tittade på linan som dinglade från spötoppen. Ingen trodde mig, och när jag visade den avbitna linan skrattade dom åt mig och sa att jag hade klippt av den för att inte bli fiskefitta (härligt uttryck, eller hur?) för dagen..
Mycket har hänt sedan den dagen. Man har blivit äldre, men inte mindre envis. Utrustningen har blivit mer mångfacetterad, man har upptäckt tekniker som gör allt mycket enklare, och man har nog blivit mer hängiven och mindre benägen att skylla på alla omständigheter runt omkring. Det som kvarstår är det centrala; "Hur stor var den där gäddan?"
Nu för tiden spenderar jag mina dagar i Huskvarna, där jag fiskar gös, gädda, abborre, sutare, braxen, mört, ål, ruda, sarv, och så sent som igår när jag metade sutare lyckades jag bara kroka småmört. När jag till slut lyckats kroka en liten sutare och drog in den till kanten för att landa den, sutaren var en halvmeter från min hand så small det till. En gädda på 5-6 kilo dök upp från ingenstans och klippte sutaren över sidan, den tunna nylonlinan small till och kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och undrade vafan som hände...
Välkomna ska ni vara till mina äventyr som jag ska visa er här. Det är en lång resa, och vi ska börja med de senaste prestationerna.
