Mål för 2009.
Som snäppet över amatörmässig sportfiskare sätter jag mål, hela tiden. Målen i år var att förbättra personbästat på gädda och gös, tidigare 7.7 respektive 1.2 kilo. Jag satte också en målsättning för braxen, sutare och annan vitfisk, men det var mest att jag skulle börja meta lite aktivare. Jag har lyckats med dom två första; gädda på 12.3 och gös på 2.87, fullt godkänt i mina ögon. Gösfisket vandrar mot sitt slut när juli kommer till ända, då blir det totalfokus på mört, sutare, björkna, ål och braxen.
Har ett par sjöar jag ska testa framöver som ska hålla både grov braxen och sutare. Ålmetet kommer ju igång i augusti på riktigt också, då nätterna blir lite längre och man kan fiska lite mer konsekvent. Ålfisket är dessutom fullt lagligt i hela Jönköpings län enligt länstyrelsen, så det är fritt fram. Bottenmete med räka eller mask är ju klassiskt, men varför inte använda delar av mört, går precis lika bra. Gäller bara att se till att lämna krokspetsen framme så att det krokas ordentligt...
Något annat jag måste ge mig på längre fram på säsongen är lake, sjukt fulsnygga och tuffa fiskar, verkar ge en ordentlig fight också.
Det blir generellt mycket bottenmete nu framöver, målsättningen är att ta åtminstone 3 nya arter i år, det borde jag hinna. Björkna-sutare-braxen? Ål-sutare-lake? Lake-ål-björkna?
Det finns så mycket fiske, och så lite tid....
Tjipp så länge!
Har ett par sjöar jag ska testa framöver som ska hålla både grov braxen och sutare. Ålmetet kommer ju igång i augusti på riktigt också, då nätterna blir lite längre och man kan fiska lite mer konsekvent. Ålfisket är dessutom fullt lagligt i hela Jönköpings län enligt länstyrelsen, så det är fritt fram. Bottenmete med räka eller mask är ju klassiskt, men varför inte använda delar av mört, går precis lika bra. Gäller bara att se till att lämna krokspetsen framme så att det krokas ordentligt...
Något annat jag måste ge mig på längre fram på säsongen är lake, sjukt fulsnygga och tuffa fiskar, verkar ge en ordentlig fight också.
Det blir generellt mycket bottenmete nu framöver, målsättningen är att ta åtminstone 3 nya arter i år, det borde jag hinna. Björkna-sutare-braxen? Ål-sutare-lake? Lake-ål-björkna?
Det finns så mycket fiske, och så lite tid....
Tjipp så länge!
Senaste veckans fiske
Det har varit en vecka i bottenmetets tecken, med varierat resultat. Jag har fortfarande inte lyckats landa någon sutare trots idealförhållanden och beten, men någonstans brister det. Jag har haft en sutare krokad som försvann i en gäddkäft en meter från stranden, men närmare än så har jag inte kunnat komma... Märklig fisk. Hoppas på en rematch snart igen, Blir femte försöket i år, någon gång måste det ju släppa tycker man.
Jag spenderade i alla fall två dagar själv vid Tabergsgölen med spö i hand, resultatet blev ett tjugotal småmört och sarvar, ingenting större, ingenting häftigare. Såg två sutare som rullade runt inne vid kanten, men det visade sig vara tvärt omöjligt att få dom till hugg. Synd!
Blev i alla fall en nyttig testrunda med prylarna, behovet av ett renodlat feederspö växte hela kvällen, småpill registreras inte på min 10-fotare och när dom stora huggen börjar gunga i spöt krokar man inte ordentligt... Irriterande så det förslår.
Lite bilder då;
Den här lille kraken måste varit utsvulten, för den klippte stenhårt på deg...
Sarv!
Lille morten
Den lilla sutarviken. Sjukt klart vatten här inne för att vara en skogstjärn, och grymt vackert.
Boken är med också, om det skulle visa sig vara segt... :)
Den här lille krabaten kom och hälsade på. Matade den med majs tills den tröttnade och promenerade iväg. Kortet är taget under ytan, riktigt skarp bild faktiskt.
Suddigt och jävligt, men det fångade lite av stämningen. Notera lysstavarna.
Överexponerat så det sjunger om det, men vackert ändå :)
Sen var jag ju ute med grabbarna från esoxluciusdegothia.blogg.se igår också, efter lite sutare. Det sket sig ju det med, men snart blir det rematch! Trevlig kväll blev det i vilket fall som helst, hoppas inte smeknamnet sätter sig bara. Lyckades plantera en hektostung boll med mäsk rakt på familjejuvelerna med hjälp av mäskbellan som whiplashade tillbaka, gode tid så jag kved... Skön stämningsbrytare i alla fall! Man måste ju bjuda på sig själv :)
Blidde lite bilder även här:
Från vänster; Christian, Magnus och Martin som leker kylarprydnad på Polon... :)
Det är vackert vid Eckern när solen är på väg ner...
... Och bottenmete är ett rätt bekvämt fiske.. :)
Det var allt för idag, på återseende!
Jag spenderade i alla fall två dagar själv vid Tabergsgölen med spö i hand, resultatet blev ett tjugotal småmört och sarvar, ingenting större, ingenting häftigare. Såg två sutare som rullade runt inne vid kanten, men det visade sig vara tvärt omöjligt att få dom till hugg. Synd!
Blev i alla fall en nyttig testrunda med prylarna, behovet av ett renodlat feederspö växte hela kvällen, småpill registreras inte på min 10-fotare och när dom stora huggen börjar gunga i spöt krokar man inte ordentligt... Irriterande så det förslår.
Lite bilder då;
Den här lille kraken måste varit utsvulten, för den klippte stenhårt på deg...
Sarv!
Lille morten
Den lilla sutarviken. Sjukt klart vatten här inne för att vara en skogstjärn, och grymt vackert.
Boken är med också, om det skulle visa sig vara segt... :)
Den här lille krabaten kom och hälsade på. Matade den med majs tills den tröttnade och promenerade iväg. Kortet är taget under ytan, riktigt skarp bild faktiskt.
Suddigt och jävligt, men det fångade lite av stämningen. Notera lysstavarna.
Överexponerat så det sjunger om det, men vackert ändå :)
Sen var jag ju ute med grabbarna från esoxluciusdegothia.blogg.se igår också, efter lite sutare. Det sket sig ju det med, men snart blir det rematch! Trevlig kväll blev det i vilket fall som helst, hoppas inte smeknamnet sätter sig bara. Lyckades plantera en hektostung boll med mäsk rakt på familjejuvelerna med hjälp av mäskbellan som whiplashade tillbaka, gode tid så jag kved... Skön stämningsbrytare i alla fall! Man måste ju bjuda på sig själv :)
Blidde lite bilder även här:
Från vänster; Christian, Magnus och Martin som leker kylarprydnad på Polon... :)
Det är vackert vid Eckern när solen är på väg ner...
... Och bottenmete är ett rätt bekvämt fiske.. :)
Det var allt för idag, på återseende!
En presentation och lite förklaringar.
Jag heter Peter Sjölander, och bor i Huskvarna. Nybliven smålänning får man väl ändå säga, jag och min sambo Cecilia flyttade upp 2007. Tidigare bodde vi i Karlskrona, där jag kommer ifrån, men bestämde oss för att flytta till Jönköping som är Cicis (som hon vill bli kallad) hemstad.
Många blir nog förvånade när jag berättar precis hur mycket jag fiskar. Vissa tror inte det är sant, andra bara gapar. En del tycker det är helt rätt, andra kan tycka att man är lite .. efter. Såhär i dom varma månaderna är det inte ovanligt med fyra pass i veckan, beroende på hur man jobbar. Sen är det där med "pass" ett rätt flytande begrepp, tjugominuters fisketurer som slutar i en katastrof är inget fiskepass...
Vill även passa på att spräcka fyra myter såhär på en gång;
1: Fiske är slumpmässigt.
- Fel. Fiske är allt annat än slumpmässigt, då det finns vetenskap bakom varje betesval, linval, spöval, placering av betet, inspinningshastighet och presentation. Det finns inget som heter slumpfisk.
2: Dom riktigt duktiga fiskarna behöver inte fiska lika mycket som en mindre duktig fiskare, dom får fisk ändå.
- Fel. Dom riktigt duktiga fiskarna jag träffat fiskar kopiöst mycket, osunt mycket. 300+ dagar ute på sjön om året ger resultat, och man lär sig vilka dagar man kan stanna hemma istället.
3: Fiske är en materialsport.
- Fel. Fiske är vad du gör det till. Toppknutet mete nere vid bryggan på somrarna eller laxtrolling på Vättern i januari med utrustning för miljoner är precis samma sak.
4: Den med mest prylar fångar mest fisk.
- Fel. Den med BÄST prylar för dagen fångar mest fisk.
Många blir nog förvånade när jag berättar precis hur mycket jag fiskar. Vissa tror inte det är sant, andra bara gapar. En del tycker det är helt rätt, andra kan tycka att man är lite .. efter. Såhär i dom varma månaderna är det inte ovanligt med fyra pass i veckan, beroende på hur man jobbar. Sen är det där med "pass" ett rätt flytande begrepp, tjugominuters fisketurer som slutar i en katastrof är inget fiskepass...
Vill även passa på att spräcka fyra myter såhär på en gång;
1: Fiske är slumpmässigt.
- Fel. Fiske är allt annat än slumpmässigt, då det finns vetenskap bakom varje betesval, linval, spöval, placering av betet, inspinningshastighet och presentation. Det finns inget som heter slumpfisk.
2: Dom riktigt duktiga fiskarna behöver inte fiska lika mycket som en mindre duktig fiskare, dom får fisk ändå.
- Fel. Dom riktigt duktiga fiskarna jag träffat fiskar kopiöst mycket, osunt mycket. 300+ dagar ute på sjön om året ger resultat, och man lär sig vilka dagar man kan stanna hemma istället.
3: Fiske är en materialsport.
- Fel. Fiske är vad du gör det till. Toppknutet mete nere vid bryggan på somrarna eller laxtrolling på Vättern i januari med utrustning för miljoner är precis samma sak.
4: Den med mest prylar fångar mest fisk.
- Fel. Den med BÄST prylar för dagen fångar mest fisk.
Gamla meriter.
Mina blygsamma (;)) personbästa är tagna i Jönköping, allihop. Efter ett uppehåll på typ 10 år så tog jag upp fisket igen 2007 tillsammans med min gode vän Niklas Leijon i Karlskrona. Vi satt på studentkåren, milt salongsberusade på Tuborg grön och halkade in på vår gemensamma passion; gäddfisket. Vi började skryta i alkoholens rus om hur hårda vi var och att vi hade fiskat oss sönder och samman i unga år. Niklas var garanterat lite mer nykter än mig och tog därför tillfället i akt att utmana mig på en gädd-duell dagen efter. Sagt och gjort, fredag morgon stod vi vid Studentviken i Karlskrona klockan åtta på morgonen för att inleda säsongen. Det var i mitten av mars, och snålblåsten slog mig i fejjan med en oväntad kyla. Tre kast senare hade jag krokat en liten snipa och Nicke började tjura lite smått. Några kast efter det lyckades han också lura upp en gurka och så var vi igång.
Min C-uppsats glömdes visst bort under våren och vi fiskade kopiöst mycket. Ohälsosamt mycket tyckte sambon, själv hade jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Här kommer ett härligt begrepp in; "shifting baselines". I början av vårt gäddfiske när vi promenerade på samma stråk fram och tillbaka för att lura gäddor tog vi i genomsnitt två gäddor var. Efter att ha upptäckt vad som fungerade på vissa ställen men inte andra så ökade vi till tre-fyra gäddor var på ett pass. När man fick mindre blev man besviken, när man fick mer blev man extatisk och fiskade ännu mer. Ett tag var jag uppe i fyra fem pass i veckan, och började uppgradera prylarna jag fiskade med. Ökade personbästat på gädda från typ 5 kilo till 7.7, abborr-PBet från typ inget alls till halvkilot och så vidare.
Sen kom flytten. Från Karlskrona-vid-kusten, fiska gratis överallt till Jönköping-vid-Vättern där det helt plötsligt började kosta pengar för att fiska gädda. Märkligt. Det tog ett tag innan jag hittade någon att fiska med, men då tog det fart här uppe också. 2008 la jag 200 dagar ute på sjön, det är rätt coolt. Det resulterade i ett personbästa på abborre på 1600 gram, en skaplig fisk..
I år har jag lyckats sätta tre nya personbästan än så länge, fler lär det bli.
Gös på 2.87:
Gädda på 12.3:
och även en mört på 525 gram:
Iofs inte jag på bilden, men fisken är fin. :)
Satsningen på gädda är liksom avklarad nu, nu är det gös, sutare, braxen och ruda som ligger framför mig. I vinter blir det säkert mycket ismete, beroende på om isarna bestämmer sig för att lägga sig i år med, det vet man aldrig. Jag har även hittat lite nya fiskepolare, gänget bakom esoxluciusdegothia.blogg.se hängde med ut på ett sutarpass idag, så man kan ju hoppas på att vi kan hålla kontakten.
Nu blir det dock säng och upp tidigt som attan i morgon för att kratta Esplanaden i Huskvarna!
Min C-uppsats glömdes visst bort under våren och vi fiskade kopiöst mycket. Ohälsosamt mycket tyckte sambon, själv hade jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Här kommer ett härligt begrepp in; "shifting baselines". I början av vårt gäddfiske när vi promenerade på samma stråk fram och tillbaka för att lura gäddor tog vi i genomsnitt två gäddor var. Efter att ha upptäckt vad som fungerade på vissa ställen men inte andra så ökade vi till tre-fyra gäddor var på ett pass. När man fick mindre blev man besviken, när man fick mer blev man extatisk och fiskade ännu mer. Ett tag var jag uppe i fyra fem pass i veckan, och började uppgradera prylarna jag fiskade med. Ökade personbästat på gädda från typ 5 kilo till 7.7, abborr-PBet från typ inget alls till halvkilot och så vidare.
Sen kom flytten. Från Karlskrona-vid-kusten, fiska gratis överallt till Jönköping-vid-Vättern där det helt plötsligt började kosta pengar för att fiska gädda. Märkligt. Det tog ett tag innan jag hittade någon att fiska med, men då tog det fart här uppe också. 2008 la jag 200 dagar ute på sjön, det är rätt coolt. Det resulterade i ett personbästa på abborre på 1600 gram, en skaplig fisk..
I år har jag lyckats sätta tre nya personbästan än så länge, fler lär det bli.
Gös på 2.87:
Gädda på 12.3:
och även en mört på 525 gram:
Iofs inte jag på bilden, men fisken är fin. :)
Satsningen på gädda är liksom avklarad nu, nu är det gös, sutare, braxen och ruda som ligger framför mig. I vinter blir det säkert mycket ismete, beroende på om isarna bestämmer sig för att lägga sig i år med, det vet man aldrig. Jag har även hittat lite nya fiskepolare, gänget bakom esoxluciusdegothia.blogg.se hängde med ut på ett sutarpass idag, så man kan ju hoppas på att vi kan hålla kontakten.
Nu blir det dock säng och upp tidigt som attan i morgon för att kratta Esplanaden i Huskvarna!
Återblick.
Allt började här. Malmsjön, någon mil eller två norr om Karlskrona, mitt ute i precis ingenstans. Jag och två andra snorungar på 8-9 år hade fått äran att ge oss ut själva på fisketur, något som man värdesatte otroligt högt. Sensommar i Blekinge, sårskorpor på knäna, hallonbuskar som river lätt i huden när man vandrar ner mot sjön genom aspsly över kalhyggen, myggen hittar dig på nolltid men du är fri. Friare än du någonsin varit, i hela ditt liv.
Tre killar, sturska och otroligt självsäkra vandrar ned för stigen till båtplatsen, sjön framför dom luktar tungt av insjö, vass, gyttja, björkar som hänger långt ut över vattnet. De har respekt för sjön, historier finns om folk som drunknat och aldrig återfunnits någonsin, sjön är fruktansvärda fyrtio meter djup på sina ställen, säger dom som vet. Vi andra vågar inte ifrågasätta, man vet bara att siktdjupet är ungefär fyrtio centimeter, vad som finns under allt det där svarta och bruna vågar man knappt tänka på.
Vi lägger ut båten, två grabbar sitter på mittoften och ror så svetten lackar, mest för att komma bort från flugorna men också för att ivern har satt in; fiskefebern som hos vissa biter sig fast så djupt att man inte blir av med den, någonsin. Någon gång i framtiden kommer vi tre bli ovänner, glida ifrån varandra som barn gör, men idag, just idag håller vi sams. Gäddfisket överbryggar allting och förväntningarna börjar svälla över och jag fuskar, sätter mig i aktern och lägger ut ett 30-grams Atom bakom båten. Vi dragror över sjön, upp och ner längs med kanterna, stannar upp ibland för att kasta av ett näckrosbälte som ser extra het ut även om vi inte har en aning om vad vi letar efter; myten säger att gäddor gillar näckrosorna för skuggans skull, men än så länge händer det inte mycket.
Jag är den enda som har haspelrulle och teleskopspö från Abu Garcia, den enda tillverkaren av fiskeutrustning i världen, i alla fall i vår värld. Dom andra har inkapslade rullar och tvådelade korta tokigt styva spön som knappast presterar kast längre än fem-tio meter, men jag kan mer. Jag kan ta i från låren och lägga ut åtminstone tjugo meter 0.40-nylonlina i ett svepande kast och dom andra blir imponerade, det ser jag.
Plötsligt ser jag hur Mattias blir helt stum i ansiktet, blek, liksom. "Jävlar!" Bara att han använder en svordom får oss andra att fnissa lite, det får man ju inte... "Jag hade en!!!" Tvivlet växer i ögonen på oss båda andra som bara skakar på huvudet, "nähä, det hade du ju inte... luras inte.." Besvikelsen i Mattias ansikte växer för varje sekund och vi andra förstår att han kanske inte ljuger trots allt. Ni måste förstå att mothuggen, dom flätade linorna, 8-fotsspöna och haspelrullar med ordentliga slirbromsar är fortfarande åtminstone 10 år bort i framtiden, man vevade in sina skeddrag helt enkelt, och ibland gick det vägen... Ett under egentligen.
Dagen flöt på, läsken och mackorna inmundigades och fisket blev väl lyckat för grabbarna med korta, skitstyva spön och inkapslade rullar som till slut lyckades landa varsin liten snipa. Själv satt jag med gråten i halsen och besvikelsen som sved i ögonen för varje årtag hemåt. Precis inne vid båtplatsen stod jag och surmulet daskade en jigg i vattenytan när det smällde till, en gröngul-fläckig sida attackerade jiggen med all kraft och försvann ner i djupet, kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och tittade på linan som dinglade från spötoppen. Ingen trodde mig, och när jag visade den avbitna linan skrattade dom åt mig och sa att jag hade klippt av den för att inte bli fiskefitta (härligt uttryck, eller hur?) för dagen..
Mycket har hänt sedan den dagen. Man har blivit äldre, men inte mindre envis. Utrustningen har blivit mer mångfacetterad, man har upptäckt tekniker som gör allt mycket enklare, och man har nog blivit mer hängiven och mindre benägen att skylla på alla omständigheter runt omkring. Det som kvarstår är det centrala; "Hur stor var den där gäddan?"
Nu för tiden spenderar jag mina dagar i Huskvarna, där jag fiskar gös, gädda, abborre, sutare, braxen, mört, ål, ruda, sarv, och så sent som igår när jag metade sutare lyckades jag bara kroka småmört. När jag till slut lyckats kroka en liten sutare och drog in den till kanten för att landa den, sutaren var en halvmeter från min hand så small det till. En gädda på 5-6 kilo dök upp från ingenstans och klippte sutaren över sidan, den tunna nylonlinan small till och kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och undrade vafan som hände...
Välkomna ska ni vara till mina äventyr som jag ska visa er här. Det är en lång resa, och vi ska börja med de senaste prestationerna.
Tre killar, sturska och otroligt självsäkra vandrar ned för stigen till båtplatsen, sjön framför dom luktar tungt av insjö, vass, gyttja, björkar som hänger långt ut över vattnet. De har respekt för sjön, historier finns om folk som drunknat och aldrig återfunnits någonsin, sjön är fruktansvärda fyrtio meter djup på sina ställen, säger dom som vet. Vi andra vågar inte ifrågasätta, man vet bara att siktdjupet är ungefär fyrtio centimeter, vad som finns under allt det där svarta och bruna vågar man knappt tänka på.
Vi lägger ut båten, två grabbar sitter på mittoften och ror så svetten lackar, mest för att komma bort från flugorna men också för att ivern har satt in; fiskefebern som hos vissa biter sig fast så djupt att man inte blir av med den, någonsin. Någon gång i framtiden kommer vi tre bli ovänner, glida ifrån varandra som barn gör, men idag, just idag håller vi sams. Gäddfisket överbryggar allting och förväntningarna börjar svälla över och jag fuskar, sätter mig i aktern och lägger ut ett 30-grams Atom bakom båten. Vi dragror över sjön, upp och ner längs med kanterna, stannar upp ibland för att kasta av ett näckrosbälte som ser extra het ut även om vi inte har en aning om vad vi letar efter; myten säger att gäddor gillar näckrosorna för skuggans skull, men än så länge händer det inte mycket.
Jag är den enda som har haspelrulle och teleskopspö från Abu Garcia, den enda tillverkaren av fiskeutrustning i världen, i alla fall i vår värld. Dom andra har inkapslade rullar och tvådelade korta tokigt styva spön som knappast presterar kast längre än fem-tio meter, men jag kan mer. Jag kan ta i från låren och lägga ut åtminstone tjugo meter 0.40-nylonlina i ett svepande kast och dom andra blir imponerade, det ser jag.
Plötsligt ser jag hur Mattias blir helt stum i ansiktet, blek, liksom. "Jävlar!" Bara att han använder en svordom får oss andra att fnissa lite, det får man ju inte... "Jag hade en!!!" Tvivlet växer i ögonen på oss båda andra som bara skakar på huvudet, "nähä, det hade du ju inte... luras inte.." Besvikelsen i Mattias ansikte växer för varje sekund och vi andra förstår att han kanske inte ljuger trots allt. Ni måste förstå att mothuggen, dom flätade linorna, 8-fotsspöna och haspelrullar med ordentliga slirbromsar är fortfarande åtminstone 10 år bort i framtiden, man vevade in sina skeddrag helt enkelt, och ibland gick det vägen... Ett under egentligen.
Dagen flöt på, läsken och mackorna inmundigades och fisket blev väl lyckat för grabbarna med korta, skitstyva spön och inkapslade rullar som till slut lyckades landa varsin liten snipa. Själv satt jag med gråten i halsen och besvikelsen som sved i ögonen för varje årtag hemåt. Precis inne vid båtplatsen stod jag och surmulet daskade en jigg i vattenytan när det smällde till, en gröngul-fläckig sida attackerade jiggen med all kraft och försvann ner i djupet, kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och tittade på linan som dinglade från spötoppen. Ingen trodde mig, och när jag visade den avbitna linan skrattade dom åt mig och sa att jag hade klippt av den för att inte bli fiskefitta (härligt uttryck, eller hur?) för dagen..
Mycket har hänt sedan den dagen. Man har blivit äldre, men inte mindre envis. Utrustningen har blivit mer mångfacetterad, man har upptäckt tekniker som gör allt mycket enklare, och man har nog blivit mer hängiven och mindre benägen att skylla på alla omständigheter runt omkring. Det som kvarstår är det centrala; "Hur stor var den där gäddan?"
Nu för tiden spenderar jag mina dagar i Huskvarna, där jag fiskar gös, gädda, abborre, sutare, braxen, mört, ål, ruda, sarv, och så sent som igår när jag metade sutare lyckades jag bara kroka småmört. När jag till slut lyckats kroka en liten sutare och drog in den till kanten för att landa den, sutaren var en halvmeter från min hand så small det till. En gädda på 5-6 kilo dök upp från ingenstans och klippte sutaren över sidan, den tunna nylonlinan small till och kvar stod jag och gapade som ett frågetecken och undrade vafan som hände...
Välkomna ska ni vara till mina äventyr som jag ska visa er här. Det är en lång resa, och vi ska börja med de senaste prestationerna.
