Hockeykväll och planering
Sitter med lurarna på, hemma i värmen. Lyssnar på HV71 - MoDo hemma via http://www.sr.se/radiosporten men ute blåser det, regnet hänger i luften och det var mörkt vid 19.15. Det är stunder som den här som man börjar drömma sig bort mot framtida projekt.
Som till exempel;
1: Abborrfisket i Kalmar sund/Hossmoån.
Med potential på abborre över 2 kilo, braxar på 5+ kilo, fin öring, you name it. Verkar vara ett stabilt FVO också, det ska man alltid premiera.
2: En Norge-resa.
Jag måste ta mig upp till nordligaste Norge någon gång i mitt liv. Enorm torsk, långa, sej, hälleflundra, vad som helst. 50% för fisket, 50% för att det verkar vara så otroligt vackert där uppe. OK, nu ljög jag, det är nog 94% för fiskets skull, men man kan ju njuta av två saker samtidigt.. eller?
3: Gösfiske i Rusken med någon som kan det...
Inte för att dom på Fiskejournalen inte kunde fiska gös, men vi hade jävligt taskiga förhållanden när vi gjorde ett försök... Jag måste lyfta mitt pinsamma PB på 2.87, det skäms jag nästan för...
4: Rödingfiske på Vättern
Med flytten upp till Jönköping från Karlskrona fick jag som bonus möjligheten att fiska röding 150 meter från köket. Det är skamligt uselt att jag inte fiskat någonting i Vättern sen jag flyttade upp i maj 2007.
5: Sikmete i Karlskrona
Enligt säkra källor går visst siken in i Lyckebyån framåt vårkanten för att göra småsikar, då borde man stå utanför och fiska efter dom, så klart! Allt med moderation.
6: Havsöringsfiske/Rudamete på Gotland
På Gotland har jag bara varit en gång. Och då cyklade vi typ hela tiden. Det skulle jag inte göra vid ett ombesök, det är liksom inte ens värt att försöka... Däremot skulle jag åka till kalkstränderna i norr och nöta havsöring, eller meta ruda i den där lilla sjön... Kanske bada lite också.
7: Sist, men inte minst; lakemete med grabbarna i ELDG. Det ser jag verkligen fram emot.
Som till exempel;
1: Abborrfisket i Kalmar sund/Hossmoån.
Med potential på abborre över 2 kilo, braxar på 5+ kilo, fin öring, you name it. Verkar vara ett stabilt FVO också, det ska man alltid premiera.
2: En Norge-resa.
Jag måste ta mig upp till nordligaste Norge någon gång i mitt liv. Enorm torsk, långa, sej, hälleflundra, vad som helst. 50% för fisket, 50% för att det verkar vara så otroligt vackert där uppe. OK, nu ljög jag, det är nog 94% för fiskets skull, men man kan ju njuta av två saker samtidigt.. eller?
3: Gösfiske i Rusken med någon som kan det...
Inte för att dom på Fiskejournalen inte kunde fiska gös, men vi hade jävligt taskiga förhållanden när vi gjorde ett försök... Jag måste lyfta mitt pinsamma PB på 2.87, det skäms jag nästan för...
4: Rödingfiske på Vättern
Med flytten upp till Jönköping från Karlskrona fick jag som bonus möjligheten att fiska röding 150 meter från köket. Det är skamligt uselt att jag inte fiskat någonting i Vättern sen jag flyttade upp i maj 2007.
5: Sikmete i Karlskrona
Enligt säkra källor går visst siken in i Lyckebyån framåt vårkanten för att göra småsikar, då borde man stå utanför och fiska efter dom, så klart! Allt med moderation.
6: Havsöringsfiske/Rudamete på Gotland
På Gotland har jag bara varit en gång. Och då cyklade vi typ hela tiden. Det skulle jag inte göra vid ett ombesök, det är liksom inte ens värt att försöka... Däremot skulle jag åka till kalkstränderna i norr och nöta havsöring, eller meta ruda i den där lilla sjön... Kanske bada lite också.
7: Sist, men inte minst; lakemete med grabbarna i ELDG. Det ser jag verkligen fram emot.
Lite fler målsättningar
I och med att man är så sjukt bra så får man ju sätta upp ett par tre målsättningar till ;)
Jag vill testa efter lite större sarv häromkring i trakterna, och det måste finnas något idvatten i närheten. Braxen finns fortfarande med på mina listor; jag vill komma åt dasslocken i Rocksjön som jag vet håller grov fisk. Harrfisket i Vättern hade inte varit dumt heller, men det är nog ett sånt där idiotfiske som man kan bli precis dum i huvudet av, nöta 1000 timmar innan ett hugg är aldrig kul.
Det blir ett besök i Hossmoån/Kalmar sund innan året är över också, jag är inte helt nöjd över årets abborrfiske, tror man hade kunnat göra mycket mer där.
Vi satt och funderade på om man skulle göra upp ett litet schema till nästa års fiske;
Mellan januari och mars fiskar man lake och gädda. När gäddan börjar leka i slutet på mars/april går man över på mört, när mörten börjar leka i maj nån gång siktar man på sutare, braxen. När dom i sin tur börjar leka kan man gå över på gös och abborre, början av juni. Här kan man satsa på lite karp också. I slutet av juli får man gå på ålmete, mer intensivt gösmete. Augusti september ger sista sutarchanserna för året, plus färna och idfiske. Oktober, november blir nog uteslutande gädda, december sätter laken igång förhoppningsvis.
Mjo, ser la vettigt ut. :)
Jag vill testa efter lite större sarv häromkring i trakterna, och det måste finnas något idvatten i närheten. Braxen finns fortfarande med på mina listor; jag vill komma åt dasslocken i Rocksjön som jag vet håller grov fisk. Harrfisket i Vättern hade inte varit dumt heller, men det är nog ett sånt där idiotfiske som man kan bli precis dum i huvudet av, nöta 1000 timmar innan ett hugg är aldrig kul.
Det blir ett besök i Hossmoån/Kalmar sund innan året är över också, jag är inte helt nöjd över årets abborrfiske, tror man hade kunnat göra mycket mer där.
Vi satt och funderade på om man skulle göra upp ett litet schema till nästa års fiske;
Mellan januari och mars fiskar man lake och gädda. När gäddan börjar leka i slutet på mars/april går man över på mört, när mörten börjar leka i maj nån gång siktar man på sutare, braxen. När dom i sin tur börjar leka kan man gå över på gös och abborre, början av juni. Här kan man satsa på lite karp också. I slutet av juli får man gå på ålmete, mer intensivt gösmete. Augusti september ger sista sutarchanserna för året, plus färna och idfiske. Oktober, november blir nog uteslutande gädda, december sätter laken igång förhoppningsvis.
Mjo, ser la vettigt ut. :)
Tredje nya arten för året (automatiskt PB?)
Mobilen började skrälla vid 08.00 i morse. Jag var uppe ur sängen ovanligt snabbt, dök ner i köket och satte på åtta koppar kaffe, lät det börja bubbla och hoppade in i duschen. Ovanligt stissig för att vara mig; fiske på gång. Ny art på tapeten, vi ska ge färna en chans i Emån, och det brukar oftast innebära att man slarvar, precis som om man måste misslyckas ett par gånger innan allt stämmer.
Bredde några mackor, hällde kaffet på termos, plockade ur bilen och inväntade Mange. Prick kl. 09.00 som avtalat rullar det förbi en röd VW Polo nedanför köksfönstret, så jag kutar ner, vi packar bilen och ger oss iväg. Fullastat som det alltid är inser vi att vi inte handlat något käk att grilla, så det beslutas att vi stannar i Vetlanda för att bunkra upp.
Vi är båda laddade som fan, på gränsen till övertaggade, när vi rullar in i metropolen Vetlanda. Ett kvickt stopp på Coop i Ekenässjön hanns med där vi provianterade korv, korvbröd, ketchup och senap, och efter lite snurrande på vägarna söder om Vetlanda träffar vi rätt till slut. Emån ringlar som en orm framför oss, med otroligt humusfärgat vatten, små forsar här och där. Det känns hett, riktigt hett. I samma stund som jag riggat mitt feedermete inser jag att vi glömde köpa både kol och tändvätska.. Då blir det svårt att grilla, om man nu inte ska plocka pinnar och bygga brasa. Det orkar varken jag eller Mange, så vi tuffar till oss, dricker ett par koppar kaffe och käkar mackor. Det blir nog bra ändå.
Metena ligger obekvämt still, irriterande dött i ån dom första timmarna. Jag lobbar ut brödbitar med jämna mellanrum för att försöka få igång en vakande färna, men vi ser inga vak. Där vi sitter har vi lite skymd sikt runt åkröken, och framåt 13-tiden ger sig Mange iväg på en liten rekognoseringsrunda runt ån. Fem minuter senare kommer han älgande tillbaka och säger: "Det står en fisk där borta i kröken och äter så in i helvete med bröd!".
Total panik när jag börjar rigga 10-fotaren med fluorocarbon och en #6-a på linan, på med en brödbit och smyga ner till vattnet. Lägger ut brödet i strömmen, det driver ner 10-15 meter och så ser jag hur vattenytan bryts av en bred rygg rakt på min brödbit, jag gör ett puckat mothugg och... slaklina. Vevar in och inser att jag tappat kroken; slarvade garanterat när jag riggade. Mange sätter sitt spö i näven på mig och ser bister ut; "nu jävlar ska den upp!". Ny brödbit, nytt utlägg, nytt hugg, nytt missat mothugg... Mange gör ett par försök och jag drar tillbaka till utgångspunkten och tar mitt feederspö istället, biter av feedern och stoppar ner krokpaketet i fickan. Hukande tar jag mig ner till kanten igen och börjar lägga ut brödbit efter brödbit. Missar säkert 10-15 hugg, varenda gång jag får brödet att passera ståndplatserna så stiger det färnor som hugger, men i och med den lilla kroken så blir det sjukt svårt att få till en bra krokning.
Med en liten snutt bröd kvar i fickan börjar jag misströsta, jag spookar fisken mer än något annat och verkar skjuta den framför mig. Får flytta med helt enkelt, så för varje utlägg får jag ta något steg framåt hela tiden, annars tappar jag kontakten med stimmet. Till slut får jag in flytet lite, lär mig någorlunda hur man styr brödet i strömmen, håller mer eller mindre konstant kontakt med brödbiten genom att kroka linan på pekfingret. Det välver till i ytan, och jag spänner upp linan, känner dunkningarna i toppen. Yes!
Fighten blir inte riktigt så dramatisk som jag trodde att den skulle bli, det är tungt och den gör några smårusningar, men jag tar inga chanser utan jag drillar den hårt; vill bara ha in den till kanten. Jag har slitit så jävla hårt för att få den här fisken.
Mange kommer springande med våg och måttband, och jag strandar färnan. Mange säger: "shit, det är en fin fisk... Den borde vara över 2 kg.." Jag blir helt tyst och lägger upp färnan på en improviserad landningsmatta; blöt plastpåse i strandkanten. Vi krokar av, lägger färnan i en annan plastkasse och hänger den på vågen. Den är inte fullt så tung, men trycker ändå ner vågen till 1600 gram, och mäter den till 49 cm. Fantastisk fisk, underbart vacker.
Efter att ha pustat ut lite fortsätter vi frilinemeta, men vi verkar ha skrämt bort färnorna till slut. Helt dött blir det faktiskt. Vi traskar bort i motsatta riktningen för att testa ett par utlägg där istället, men det enda som händer är att jag ser en vattensork pila omkring under ytan, ett par kräftor promenerar runt och en väldig massa småfisk plaskar i ytan. Vi fiskar lite mer avmätt nu, och det märks rätt tydligt. Vi promenerar tillbaka, sätter oss där vi började och Mange försöker sig på lite feedermete. Efter ytterligare en halvtimme säger vi att vi dänger ut lite mer bröd för att se om någon färna har kommit tillbaka till sina ståndplatser, och sagt och gjort; brödet driver ut i fåran och rullningarna är i full gång igen. Mange börjar drifta bröd och missar några hugg, jag gör detsamma, verkar inte ha någon tur längre. Brödet börjar ta slut, vi är otroligt hungriga och blodsockret gör sig påmint, så vi skiter i det. Släpper ut det vidriga ostmäsket i ån, dumpar krokbetet, plockar ordentligt upp efter oss och sätter oss i bilen tillbaka till Jönköping.
Kul att man lyckades med satsningen på tre nya arter på ett år, det känns rätt häftigt faktiskt. Finns en absolut realistisk chans att jag kan ta en fjärde också, laken borde komma igång innan årsskiftet.
Passar på att tacka Mange för excellent guidning idag, artigt att låta nooben ta dagens fisk :) Bilder på fisken kommer lite senare. :)
Bredde några mackor, hällde kaffet på termos, plockade ur bilen och inväntade Mange. Prick kl. 09.00 som avtalat rullar det förbi en röd VW Polo nedanför köksfönstret, så jag kutar ner, vi packar bilen och ger oss iväg. Fullastat som det alltid är inser vi att vi inte handlat något käk att grilla, så det beslutas att vi stannar i Vetlanda för att bunkra upp.
Vi är båda laddade som fan, på gränsen till övertaggade, när vi rullar in i metropolen Vetlanda. Ett kvickt stopp på Coop i Ekenässjön hanns med där vi provianterade korv, korvbröd, ketchup och senap, och efter lite snurrande på vägarna söder om Vetlanda träffar vi rätt till slut. Emån ringlar som en orm framför oss, med otroligt humusfärgat vatten, små forsar här och där. Det känns hett, riktigt hett. I samma stund som jag riggat mitt feedermete inser jag att vi glömde köpa både kol och tändvätska.. Då blir det svårt att grilla, om man nu inte ska plocka pinnar och bygga brasa. Det orkar varken jag eller Mange, så vi tuffar till oss, dricker ett par koppar kaffe och käkar mackor. Det blir nog bra ändå.
Metena ligger obekvämt still, irriterande dött i ån dom första timmarna. Jag lobbar ut brödbitar med jämna mellanrum för att försöka få igång en vakande färna, men vi ser inga vak. Där vi sitter har vi lite skymd sikt runt åkröken, och framåt 13-tiden ger sig Mange iväg på en liten rekognoseringsrunda runt ån. Fem minuter senare kommer han älgande tillbaka och säger: "Det står en fisk där borta i kröken och äter så in i helvete med bröd!".
Total panik när jag börjar rigga 10-fotaren med fluorocarbon och en #6-a på linan, på med en brödbit och smyga ner till vattnet. Lägger ut brödet i strömmen, det driver ner 10-15 meter och så ser jag hur vattenytan bryts av en bred rygg rakt på min brödbit, jag gör ett puckat mothugg och... slaklina. Vevar in och inser att jag tappat kroken; slarvade garanterat när jag riggade. Mange sätter sitt spö i näven på mig och ser bister ut; "nu jävlar ska den upp!". Ny brödbit, nytt utlägg, nytt hugg, nytt missat mothugg... Mange gör ett par försök och jag drar tillbaka till utgångspunkten och tar mitt feederspö istället, biter av feedern och stoppar ner krokpaketet i fickan. Hukande tar jag mig ner till kanten igen och börjar lägga ut brödbit efter brödbit. Missar säkert 10-15 hugg, varenda gång jag får brödet att passera ståndplatserna så stiger det färnor som hugger, men i och med den lilla kroken så blir det sjukt svårt att få till en bra krokning.
Med en liten snutt bröd kvar i fickan börjar jag misströsta, jag spookar fisken mer än något annat och verkar skjuta den framför mig. Får flytta med helt enkelt, så för varje utlägg får jag ta något steg framåt hela tiden, annars tappar jag kontakten med stimmet. Till slut får jag in flytet lite, lär mig någorlunda hur man styr brödet i strömmen, håller mer eller mindre konstant kontakt med brödbiten genom att kroka linan på pekfingret. Det välver till i ytan, och jag spänner upp linan, känner dunkningarna i toppen. Yes!
Fighten blir inte riktigt så dramatisk som jag trodde att den skulle bli, det är tungt och den gör några smårusningar, men jag tar inga chanser utan jag drillar den hårt; vill bara ha in den till kanten. Jag har slitit så jävla hårt för att få den här fisken.
Mange kommer springande med våg och måttband, och jag strandar färnan. Mange säger: "shit, det är en fin fisk... Den borde vara över 2 kg.." Jag blir helt tyst och lägger upp färnan på en improviserad landningsmatta; blöt plastpåse i strandkanten. Vi krokar av, lägger färnan i en annan plastkasse och hänger den på vågen. Den är inte fullt så tung, men trycker ändå ner vågen till 1600 gram, och mäter den till 49 cm. Fantastisk fisk, underbart vacker.
Efter att ha pustat ut lite fortsätter vi frilinemeta, men vi verkar ha skrämt bort färnorna till slut. Helt dött blir det faktiskt. Vi traskar bort i motsatta riktningen för att testa ett par utlägg där istället, men det enda som händer är att jag ser en vattensork pila omkring under ytan, ett par kräftor promenerar runt och en väldig massa småfisk plaskar i ytan. Vi fiskar lite mer avmätt nu, och det märks rätt tydligt. Vi promenerar tillbaka, sätter oss där vi började och Mange försöker sig på lite feedermete. Efter ytterligare en halvtimme säger vi att vi dänger ut lite mer bröd för att se om någon färna har kommit tillbaka till sina ståndplatser, och sagt och gjort; brödet driver ut i fåran och rullningarna är i full gång igen. Mange börjar drifta bröd och missar några hugg, jag gör detsamma, verkar inte ha någon tur längre. Brödet börjar ta slut, vi är otroligt hungriga och blodsockret gör sig påmint, så vi skiter i det. Släpper ut det vidriga ostmäsket i ån, dumpar krokbetet, plockar ordentligt upp efter oss och sätter oss i bilen tillbaka till Jönköping.
Kul att man lyckades med satsningen på tre nya arter på ett år, det känns rätt häftigt faktiskt. Finns en absolut realistisk chans att jag kan ta en fjärde också, laken borde komma igång innan årsskiftet.
Passar på att tacka Mange för excellent guidning idag, artigt att låta nooben ta dagens fisk :) Bilder på fisken kommer lite senare. :)
Gäddmete i Munksjön, helt otroligt!!!!
Bestämde mig när jag kom hem från jobbet för att inte åka och fiska. Efter en riktigt tung arbetsdag full av häckklippning så var jag så otroligt jävla seg i axlarna och ryggen att jag bara inte kunde komma igång igen. Ställde mig i duschen i en halvtimme och kände hur jag hade mjukat upp kroppen tillräckligt...
Fuck it, prylarna ligger ju i bilen, det är ju bara att åka! Fyra mörtar har jag ju i frysen också, dom plockade jag fram och packade ner flytoverallen i min lilla bil. 10 minuter senare parkerade jag vid Simsholmen och riggade upp allting. Tog inte många minuter för en gångs skull, och flytoverallen höll verkligen perfekt värme. Det viner i spöringarna när flätlinan dras ut av mörten, 10, 20, 30, 40 meter. Ett ljudligt plask och jag ser hur flötet liksom dunkar ner mot den spegelblanka ytan när sänket på 15 gram sjunker fort ner mot botten. Ett sista litet knyck och flötet finner sig i den mycket svaga strömmen som för det utåt, ständigt utåt djupet. Lägger ut 10 meter slacklina så att flötet kan driva helt fritt, och seglet på toppen får fäste i den svaga vinden. Solen är snart på väg ner, halv sju, tiden går fort när man sitter och filosoferar, funderar på framtiden för Munksjön, för ens eget fiske; framtiden håller så många utmaningar.
En liten, liten vibration i flötet, knappt tillräckligt för att man ens ska reflektera över det. En till. En till.
Helvetet bryter lös. Flötet sjunker som en sten, slacket på 10 meter sugs upp i en vansinnesrusning och jag dyker på spöt som slits ut ur banksticken, mothugg!
Godståget på andra änden av min tunna, tunna flätlina verkar inte bry sig det minsta, och tar 20-30-40 meter lina i ett svep. Tankarna börjar helt plötsligt gå till det där förbjudna stället; "knöt jag ordentligt, gjorde jag en 7-varvs-grinner eller var det bara 5? Vad håller 0.15 Performance braid för brottstyrka?". Svetten bryter ut på ryggen, rinner längs med ryggraden när jag fightar, slåss för varenda meter. "Är vajern ordentligt knuten? Rullade gäddan in vajern i käften? Har jag ens en rimlig chans att landa det här monstret här egentligen?"
Jag fortsätter kriga, gäddan fortsätter motstå allt jag har att sätta emot. Jag vet inte hur detta ska sluta, alls, jag har ingen aning och pulsen, för helvete... PULSEN! Första visuella kontakten med gäddan, toppen av skjärtfenan skär ytan som en plog under vattnet, 15 meter ut. Ny tjurrusning, 30 meter lina går ut.
helvetehelvetehelvete...
10 minuter senare och ett par galna språng i luften som fick mig att kvida som ett barn senare börjar jag få övertaget. Kallvatten eller ej, den här fisken SKA syna våg och bli fotograferad. Fem meter från stranden, tre.. Mitt personbästa på 12.3 flyger all världens väg, detta är en gäddmönstrad ekstock, en slemmig grön kungslax med gula fläckar, en köttkvarn med fenor... Ryggbredden kan inte jämföras med något jag sett tidigare, tankarna förs till telefonstolpe.
Jag lyckas stranda monstret tillräckligt länge för att få in högerhanden i gälen och känner hur något klickar till i hjärnan, hur ryggmusklerna håller på att knäckas under belastningen. Jag lyfter upp huvudet, lägger vänster hand under buken och bär varsamt min motståndare upp till den väntande landningsmattan, lägger varsamt ner henne, öppnar garnityret, lockar ut dom två #2-krokarna som sitter perfekt i läppen. Hon glider ner i vågnätet, vågen lirkas in i öppningen och jag lyfter med mina sista krafter upp vågen i kroken.. Visaren går förbi 13, 15, och börjar gunga mellan 16 och 17.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
Jag återutsätter gäddan som efter ett par gungningar fram och tillbaka i det kalla vattnet långsamt och värdigt glider ut i viken, ut mot djupkanten som är hennes, bara hennes.
Jag sträcker upp armarna i vädret och vrålar med all min kraft;
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"
Med ett ryck vaknar jag av att jag ligger i soffan hemma, med armarna i vädret och hör hur mitt vrål fortfarande ekar i rummet. Torkar lite förläget bort dreglet ur mungipan och inser precis hur jävla störd jag är. Jag har nog hittat min grej, trots allt.
Började du svettas nu Mange?
Fuck it, prylarna ligger ju i bilen, det är ju bara att åka! Fyra mörtar har jag ju i frysen också, dom plockade jag fram och packade ner flytoverallen i min lilla bil. 10 minuter senare parkerade jag vid Simsholmen och riggade upp allting. Tog inte många minuter för en gångs skull, och flytoverallen höll verkligen perfekt värme. Det viner i spöringarna när flätlinan dras ut av mörten, 10, 20, 30, 40 meter. Ett ljudligt plask och jag ser hur flötet liksom dunkar ner mot den spegelblanka ytan när sänket på 15 gram sjunker fort ner mot botten. Ett sista litet knyck och flötet finner sig i den mycket svaga strömmen som för det utåt, ständigt utåt djupet. Lägger ut 10 meter slacklina så att flötet kan driva helt fritt, och seglet på toppen får fäste i den svaga vinden. Solen är snart på väg ner, halv sju, tiden går fort när man sitter och filosoferar, funderar på framtiden för Munksjön, för ens eget fiske; framtiden håller så många utmaningar.
En liten, liten vibration i flötet, knappt tillräckligt för att man ens ska reflektera över det. En till. En till.
Helvetet bryter lös. Flötet sjunker som en sten, slacket på 10 meter sugs upp i en vansinnesrusning och jag dyker på spöt som slits ut ur banksticken, mothugg!
Godståget på andra änden av min tunna, tunna flätlina verkar inte bry sig det minsta, och tar 20-30-40 meter lina i ett svep. Tankarna börjar helt plötsligt gå till det där förbjudna stället; "knöt jag ordentligt, gjorde jag en 7-varvs-grinner eller var det bara 5? Vad håller 0.15 Performance braid för brottstyrka?". Svetten bryter ut på ryggen, rinner längs med ryggraden när jag fightar, slåss för varenda meter. "Är vajern ordentligt knuten? Rullade gäddan in vajern i käften? Har jag ens en rimlig chans att landa det här monstret här egentligen?"
Jag fortsätter kriga, gäddan fortsätter motstå allt jag har att sätta emot. Jag vet inte hur detta ska sluta, alls, jag har ingen aning och pulsen, för helvete... PULSEN! Första visuella kontakten med gäddan, toppen av skjärtfenan skär ytan som en plog under vattnet, 15 meter ut. Ny tjurrusning, 30 meter lina går ut.
helvetehelvetehelvete...
10 minuter senare och ett par galna språng i luften som fick mig att kvida som ett barn senare börjar jag få övertaget. Kallvatten eller ej, den här fisken SKA syna våg och bli fotograferad. Fem meter från stranden, tre.. Mitt personbästa på 12.3 flyger all världens väg, detta är en gäddmönstrad ekstock, en slemmig grön kungslax med gula fläckar, en köttkvarn med fenor... Ryggbredden kan inte jämföras med något jag sett tidigare, tankarna förs till telefonstolpe.
Jag lyckas stranda monstret tillräckligt länge för att få in högerhanden i gälen och känner hur något klickar till i hjärnan, hur ryggmusklerna håller på att knäckas under belastningen. Jag lyfter upp huvudet, lägger vänster hand under buken och bär varsamt min motståndare upp till den väntande landningsmattan, lägger varsamt ner henne, öppnar garnityret, lockar ut dom två #2-krokarna som sitter perfekt i läppen. Hon glider ner i vågnätet, vågen lirkas in i öppningen och jag lyfter med mina sista krafter upp vågen i kroken.. Visaren går förbi 13, 15, och börjar gunga mellan 16 och 17.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
Jag återutsätter gäddan som efter ett par gungningar fram och tillbaka i det kalla vattnet långsamt och värdigt glider ut i viken, ut mot djupkanten som är hennes, bara hennes.
Jag sträcker upp armarna i vädret och vrålar med all min kraft;
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"
Med ett ryck vaknar jag av att jag ligger i soffan hemma, med armarna i vädret och hör hur mitt vrål fortfarande ekar i rummet. Torkar lite förläget bort dreglet ur mungipan och inser precis hur jävla störd jag är. Jag har nog hittat min grej, trots allt.
Började du svettas nu Mange?
Bildinlägg
Muuuuuuuuuuuuuunksjön i mitt hjääääääärta
... Låt mig besjunga dig nu?
Bästa sjön i Jönköpings län? Troligen. Antagligen den mest underskattade också. Ikväll fick jag tacksamt nog låna Manges nyförvärv, den 3.10 långa tvålkoppen som ska invigas på riktigt i morgon. Efter lite pill med att hitta ett öskar (en hink från bilen) och en panikräddning av min Nikon D40 så var jag på väg ut i viken där Tabergsån rinner ut. Ett litet delta med mängder av vass, näckrosor, kräftburar, cyklar och en sinnessjuk mängd smågäddor. Första timmen spenderade jag i floder av svett då jag beslöt mig för att prova flytoverallen, dum jävla idé. Hasade ner den till höfterna så den hängde på skärpet, och då funkade det bättre.
Det cirkulerade ett par båtar i viken utanför, men det var absolut ingen trängsel. Softade med fisket en stund och njöt av sensommarvärmen, kan vara sista laddningen med riktig värme vi får nu, så man får passa på när det väl bjuds till. Stod och dängde lite småjigg mot en vasskant, lyfte ankaret och fortsatte runt på andra sidan, sökte gäddan dumt nog när jag vet att det alltid funkar lika bra att bara stå still och vänta på att dom kommer till en istället. På andra sidan utloppet hittade jag ett par stycken tätt intill näckrosorna, och fick prickskjuta med 10-grams jiggen i gluggarna av bältet som löpte ut. Ett par kast senare fastnar jag i ett rep som ligger i ytan och släpar, så jag drar in repet till båtkanten och krokar av det, ser med en gång att det är ett gäng kräftburar som någon lagt ut. Lägger tillbaka skiten i vattnet och ska verkligen komma ihåg att ringa Sportfiskeföreningen som förvaltar kräftfisket i sjön i morgon.
Några smågäddor senare får det vara nog, måste samla kraft till morgondagen. Totalt blev resultatet 6 gäddor på 2½ timmes fiske, helt ok. En var kanske i närheten av 3-kilosstrecket, svårt att avgöra.
Bästa sjön i Jönköpings län? Troligen. Antagligen den mest underskattade också. Ikväll fick jag tacksamt nog låna Manges nyförvärv, den 3.10 långa tvålkoppen som ska invigas på riktigt i morgon. Efter lite pill med att hitta ett öskar (en hink från bilen) och en panikräddning av min Nikon D40 så var jag på väg ut i viken där Tabergsån rinner ut. Ett litet delta med mängder av vass, näckrosor, kräftburar, cyklar och en sinnessjuk mängd smågäddor. Första timmen spenderade jag i floder av svett då jag beslöt mig för att prova flytoverallen, dum jävla idé. Hasade ner den till höfterna så den hängde på skärpet, och då funkade det bättre.
Det cirkulerade ett par båtar i viken utanför, men det var absolut ingen trängsel. Softade med fisket en stund och njöt av sensommarvärmen, kan vara sista laddningen med riktig värme vi får nu, så man får passa på när det väl bjuds till. Stod och dängde lite småjigg mot en vasskant, lyfte ankaret och fortsatte runt på andra sidan, sökte gäddan dumt nog när jag vet att det alltid funkar lika bra att bara stå still och vänta på att dom kommer till en istället. På andra sidan utloppet hittade jag ett par stycken tätt intill näckrosorna, och fick prickskjuta med 10-grams jiggen i gluggarna av bältet som löpte ut. Ett par kast senare fastnar jag i ett rep som ligger i ytan och släpar, så jag drar in repet till båtkanten och krokar av det, ser med en gång att det är ett gäng kräftburar som någon lagt ut. Lägger tillbaka skiten i vattnet och ska verkligen komma ihåg att ringa Sportfiskeföreningen som förvaltar kräftfisket i sjön i morgon.
Några smågäddor senare får det vara nog, måste samla kraft till morgondagen. Totalt blev resultatet 6 gäddor på 2½ timmes fiske, helt ok. En var kanske i närheten av 3-kilosstrecket, svårt att avgöra.
äntligen! Flytoverall!
Några små turer med boysen
Var ute ett par gånger förra veckan tillsammans med pöjkera från ELDG, första rundan spenderades på en jävligt ilsk Munksjön, där vi inledde årets sena gäddsäsong med lite jerkbait, trolling och generellt spinnfiske. Det blåste bortåt 8-10 sekundmeter, och det var absolut inget angenämt väder. Två lager underställ + överdragskläder gjorde ingen som helst skillnad i snålblåsten, och som vanligt blir man plågsamt medveten om hur löjligt obekvämt det är med så mycket kläder på kroppen, för att inte tala om hur farligt det hade varit att drutta i plurret. Jag hade sjunkit som en sten, fort som fan, så nu är det en flytoverall som gäller.
Det blåser...
Vi drog ut med båten från södra viken, nere vid Max, och la oss vid vassen där Tabergsån rinner ut. Jag krokade på en gädda rätt omgående på en flytande Slider 12 TT, som alltid funkar i Munksjön, men sen blev det väldigt väldigt tyst. Vi trollade i otroligt sakta mak i motvind upp till bron ungefär, där vi kastade av "Teliaviken", helt utan resultat, och drev sedan söderut med hjälp av vinden.
När vi kommit ner i södra änden insåg vi att ett par linor hade korsats, och tänkte inte mer på det utan började veva upp. Tre pers i båten, tre linor ute, tre beten som hade tvinnats -något så in i helvete- att det såg ut som om vi skulle behöva bli av med sådär 30 meter lina var. Efter 20 minuter tröttnade Mange och lät linan smaka kniv så var han borta ur trasslet. Fem-tio minuter senare lackade jag på skiten och snittade hej vilt, men Martin gav sig inte riktigt... Till slut erkände han att han inte pallade heller och kapade sin lina, och fisket kunde återupptas. Under tiden Martin och jag bråkade med våra linor skrek Mange till, och jag såg spötoppen böjas rejält i ett tokhugg utan like, tyvärr slaknade linan lika fort, och det var ungefär då jag började såga med kniven i linan... Ett par utkast senare small det till i mina jerkprylar, men även denna gång hann gäddan kliva av.. Sjukt störande. Tyvärr var det dom sista två kontakterna, och vi gav oss framåt 3-tiden.
Såhär nöjd var martin efter denna dag:
Några dagar senare bestämde vi oss för ett lugnt avslappnat kvällsfiske vid Munksjön igen, denna gången stod bottenmete på schemat och vi satte oss vid Teliaviken återigen. Ett feederspö och ett spö med betesfisk ute. Tystnaden var total. Inte ett liv i sjön, knappt ett pill. Jag landade pinsamma två mörtar och det var typ det som hände på hela kvällen.
Fin kväll
Och mange spenderade sin tid bakom linsen.
Det blåser...
Vi drog ut med båten från södra viken, nere vid Max, och la oss vid vassen där Tabergsån rinner ut. Jag krokade på en gädda rätt omgående på en flytande Slider 12 TT, som alltid funkar i Munksjön, men sen blev det väldigt väldigt tyst. Vi trollade i otroligt sakta mak i motvind upp till bron ungefär, där vi kastade av "Teliaviken", helt utan resultat, och drev sedan söderut med hjälp av vinden.
När vi kommit ner i södra änden insåg vi att ett par linor hade korsats, och tänkte inte mer på det utan började veva upp. Tre pers i båten, tre linor ute, tre beten som hade tvinnats -något så in i helvete- att det såg ut som om vi skulle behöva bli av med sådär 30 meter lina var. Efter 20 minuter tröttnade Mange och lät linan smaka kniv så var han borta ur trasslet. Fem-tio minuter senare lackade jag på skiten och snittade hej vilt, men Martin gav sig inte riktigt... Till slut erkände han att han inte pallade heller och kapade sin lina, och fisket kunde återupptas. Under tiden Martin och jag bråkade med våra linor skrek Mange till, och jag såg spötoppen böjas rejält i ett tokhugg utan like, tyvärr slaknade linan lika fort, och det var ungefär då jag började såga med kniven i linan... Ett par utkast senare small det till i mina jerkprylar, men även denna gång hann gäddan kliva av.. Sjukt störande. Tyvärr var det dom sista två kontakterna, och vi gav oss framåt 3-tiden.
Såhär nöjd var martin efter denna dag:
Några dagar senare bestämde vi oss för ett lugnt avslappnat kvällsfiske vid Munksjön igen, denna gången stod bottenmete på schemat och vi satte oss vid Teliaviken återigen. Ett feederspö och ett spö med betesfisk ute. Tystnaden var total. Inte ett liv i sjön, knappt ett pill. Jag landade pinsamma två mörtar och det var typ det som hände på hela kvällen.
Fin kväll
Och mange spenderade sin tid bakom linsen.
Det börjar bli kallt...
Åkte ut till Västersjön idag igen, börjar bli en riktigt trevlig bekant.
Idag var hon dock ilsken, blåsig och kall. Helt livlös också, inte ett pill, inte ett hugg på flera timmars fiske. Som tur väl är har jag köpt mig en liten slangbella som jag roar mig med ibland (eh?). Riktigt skoj faktiskt, om man vet att det inte sitter massa barnfamiljer runt omkring kan man alltid roa sig med lite target practise på träd och annat, aldrig på levande saker med fjädrar som äter upp mitt mäsk...
Jag plåtade lite, ringde ett par samtal och pratade med ett par av mina bröder, täljde lite på en pinne och samlade tankarna lite. 31 oktober tar min säsongsanställning slut, vad ska jag hitta på efter det? Kurres Fiskeshop har inte råd att anställa någon, jag har inte hittat något annat jag egentligen vill göra med mitt liv, det börjar kännas lite melankoliskt. Tror jag hade passat riktigt bra i en fiskebutik, jag är en sjukt duktig säljare med väldigt mycket skinn på näsan, kan i stort sett allt om vad som krävs för att kunna prestera bra i en säljmiljö, men icke. Ingen anställer, och dom som vill anställa anställer fel människor. Som exempel kan man ju ta tjejen som fick börja på en icke namngiven fiskebutik i Huskvarna/Jönköpingsområdet. Frågade henne om något specifikt bete skulle funka bra vid göstrolling och hon svarar "ihihi, jag vet inte, jag tycker inte om att fiska!".
Jo, just det.
Eller så anställer man någon som faktiskt TYCKER om att fiska, som kan hantera kunder på ett bra sätt, är lyhörd för behov och önskemål och sätter sin egen vilja att trycka på någon något dyrt som dom inte behöver åt sidan för en stund. Det är ju ett tips från mig..
I morgon hoppas jag på att Mange har tillfrisknat tillräckligt från sin "halsfluss" så att vi kanske kan ta ett pass någonstans, men vem vet... ;)
Idag var hon dock ilsken, blåsig och kall. Helt livlös också, inte ett pill, inte ett hugg på flera timmars fiske. Som tur väl är har jag köpt mig en liten slangbella som jag roar mig med ibland (eh?). Riktigt skoj faktiskt, om man vet att det inte sitter massa barnfamiljer runt omkring kan man alltid roa sig med lite target practise på träd och annat, aldrig på levande saker med fjädrar som äter upp mitt mäsk...
Jag plåtade lite, ringde ett par samtal och pratade med ett par av mina bröder, täljde lite på en pinne och samlade tankarna lite. 31 oktober tar min säsongsanställning slut, vad ska jag hitta på efter det? Kurres Fiskeshop har inte råd att anställa någon, jag har inte hittat något annat jag egentligen vill göra med mitt liv, det börjar kännas lite melankoliskt. Tror jag hade passat riktigt bra i en fiskebutik, jag är en sjukt duktig säljare med väldigt mycket skinn på näsan, kan i stort sett allt om vad som krävs för att kunna prestera bra i en säljmiljö, men icke. Ingen anställer, och dom som vill anställa anställer fel människor. Som exempel kan man ju ta tjejen som fick börja på en icke namngiven fiskebutik i Huskvarna/Jönköpingsområdet. Frågade henne om något specifikt bete skulle funka bra vid göstrolling och hon svarar "ihihi, jag vet inte, jag tycker inte om att fiska!".
Jo, just det.
Eller så anställer man någon som faktiskt TYCKER om att fiska, som kan hantera kunder på ett bra sätt, är lyhörd för behov och önskemål och sätter sin egen vilja att trycka på någon något dyrt som dom inte behöver åt sidan för en stund. Det är ju ett tips från mig..
I morgon hoppas jag på att Mange har tillfrisknat tillräckligt från sin "halsfluss" så att vi kanske kan ta ett pass någonstans, men vem vet... ;)
Litet pass vid Munksjön
Satte mig ikväll efter jobbet vid Munksjön för att försöka mig på nåt jag inte provat innan. En flytande göswobbler, 50 cm lång tafs med ett 20 grams Catherine-sänke på. Effekten? En jiggande wobbler. Såg riktigt coolt ut, och det lär ju garanterat ge fisk, men jag satte riggen i strandkanten och fick inte loss skräpet. Skitsamma, det ska jag prova igen i vilket fall som helst.
När jag satt och feedermetade som vanligt snurrade det runt en Buster L på sjön som jag såg la massvis med nät, säkert 15-20 stycken. När dom kom i närheten började dom tjöta lite och det visade sig att det var ett par killar som provfiskade vattnen åt kommunen. Dom var väldigt förvirrade då deras företag brukade göra provfiskningar regelbundet, men den här gången stämde inte riktigt GPS-koordinaterna. På bästa grundfladen där gösen stod och lekte för några år sen, och som fungerade som en liten barnkammare/skafferi för abborren finns det numer några hundra tusen ton muddermassor och sten. Ovanpå alltihop byggs det ett konserthus. De hade fått höra att länsstyrelsens provfiskningar förra året inte hade gett -en enda gös- under fyra provfisken i augusti... Kan det hänga ihop? Kan det det?
Jag fick i alla fall tag på lite betesfisk till ålmete/lakefisket i vinter, så nu gäller det bara att Mange, Tintin och Martin får tummen ur och hänger med ner till Bondstorpasjön :)
När jag satt och feedermetade som vanligt snurrade det runt en Buster L på sjön som jag såg la massvis med nät, säkert 15-20 stycken. När dom kom i närheten började dom tjöta lite och det visade sig att det var ett par killar som provfiskade vattnen åt kommunen. Dom var väldigt förvirrade då deras företag brukade göra provfiskningar regelbundet, men den här gången stämde inte riktigt GPS-koordinaterna. På bästa grundfladen där gösen stod och lekte för några år sen, och som fungerade som en liten barnkammare/skafferi för abborren finns det numer några hundra tusen ton muddermassor och sten. Ovanpå alltihop byggs det ett konserthus. De hade fått höra att länsstyrelsens provfiskningar förra året inte hade gett -en enda gös- under fyra provfisken i augusti... Kan det hänga ihop? Kan det det?
Jag fick i alla fall tag på lite betesfisk till ålmete/lakefisket i vinter, så nu gäller det bara att Mange, Tintin och Martin får tummen ur och hänger med ner till Bondstorpasjön :)
Gösfiske i Rusken
Nu i helgen drog jag mig neråt de djupaste småländska skogarna för en helgs gösfiske tillsammans med gänget som ligger bakom Sveriges bästa fisketidning; Fiskejournalen! En medarbetarträff som innebar en väldig massa skratt, god mat, sköna anekdoter, spöregn och en bisarr avsaknad av gös. Sjön Rusken ligger tre mil från Värmano längs med riksväg 127. Det är en hyfsat stor sjö med rätt förrädiska vatten, väldigt mycket sten och inte något hejdlöst djup att tala om. Vattnet är kraftigt humusfärgat och mängder med små öar bidrar till att helhetsintrycket skriker "GÖS!!!".
Tilläggas bör även att Rusken är ett reglerat vatten med åtminstone två små vattenkraftverk. Jag reagerade väldigt starkt på att vattennivån i sjön var väldigt låg vid vårt besök, märken längs med strandkanten skvallrade om att sjön var sänkt med ungefär en meter, kanske en och en halv. När jag på hemvägen körde förbi ett av vattenkraftverken så noterade jag att vattenmagasinet var överfullt, men inget vatten släpptes genom turbinerna... Detta antagligen på grund av ett överskott av el (som vi faktiskt har över hela landet, märk väl) och olönsam produktion. Kraftverkets ägare föredrar säkert hellre att spara på sitt magasinerade vatten än att låta sjön vara farbar för alla sorters båtar, se till att fisk och fågelliv mår bra.
Detta är något vi kan förändra, allihop. Vi kan sluta köpa bluffen om att vattenkraft är "grön" el, vi kan välja ett annat elbolag som framställer el med verkligt ekologiska metoder; vindkraft, solkraft eller liknande. Vi kan ställa oss upp och engagera oss i denna frågan, besök Fiskejournalens site för mer info!
Sjön Rusken
Fredag eftermiddag anlände vi allihop till den lilla scoutgården Skuggebo som ligger i sydöstra hörnet av sjön där vi inhystes och blev bortskämda av Adventure of Småland, ett eventföretag som jag varmt kan rekommendera om ni vill spendera en helg i en av de vackraste delarna av vårt fantastiska landskap.
Scoutgården Skuggebo
Efter lite middag och en öl eller sju så gick vi så till sängs med förhoppningarna skrikande i kroppen, morgondagen skulle ju innebära minst ett nytt personbästa.
07.00 var det uppstigning ur sängarna och fullt ös med en gång, 08.30 var vi ute på sjön. Jag hade för dagen valt att åka med Svenne Andersson från Fiskejournalen i hans Linder 460 Arkip för att få testa på göstrolling "på riktigt".
Underbar båt
Efter en rätt mäktig båtfärd över en vindpinad sjö och konstanta regnskurar så kom vi så fram till norra änden av sjön som skulle bli vår skådeplats för ett tag framöver. Fyra spön riggades med Nils Masters, två gick på botten, bottom-bouncade, och två fick ett femgramsbly apterade på tafsen så de skulle fiska kring fem meter. Sen började vi åka runt, och runt, och runt...
Det blåser, rullar och jävlas i allmänhet.
45 minuter in i fisketuren ringer grannbåten som ligger och harvar i samma vik som oss. Två gösar på fem minuter, på exakt samma beten som vi har. Vi drar upp alla spön, kollar betena och jag släpar hem en liten gös som släpper innan vi kan håva den. Nåja, ut med skiten i vattnet igen och se till så att alla beten fiskar konstant. Hela dagen förflyter på exakt samma sätt. Pilliga små hugg, inga utlösta paravaner, ingenting landat över huvud taget. Vid 13.00 åker vi hemåt för att få lite käk och sen ger vi oss ut igen för att revanschera förmiddagens skräpfiske.
Gänget i båten bredvid tar sju gösar första dagen, vi kammar noll. Fullständigt. Alla verkar få fisk, mycket smått under minimimåttet, men likförbannat känns det surt att man bommar när man är på en sån här resa. Kvällen spenderas inomhus tack vare en vansinnig regnskur som grusar mina planer på att meta lite ål, och jag har tid att sätta mig och snacka med lite av folket på plats, vi delar lite erfarenheter kring Fiskejournalen och vårt forum.
Söndagens fiske vill jag helst inte ens prata om, fullständigt stendött i hela sjön. Knappt ingen annan får fisk, och när gösen väl kommer till ytan är nästan ingen över minimimått. Väderomslagen, kylan och vinden gör gösarna väldigt passiva och tjuriga, matlusten är helt som bortblåst.
För att summera helgen så spelar det faktiskt inte sådär hemskt stor roll om man får fisk eller inte. Jag vet, det är något man säger för att rättfärdiga sina egna misstag, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi kunde knyta kontakter, få lite peppning, få sätta ett ansikte bakom namnen som vi jobbar ihop med, och det är faktiskt pudelns kärna. Såhär glada var vi allihop;
Kort sagt, hurra för Fiskejournalen!
Tilläggas bör även att Rusken är ett reglerat vatten med åtminstone två små vattenkraftverk. Jag reagerade väldigt starkt på att vattennivån i sjön var väldigt låg vid vårt besök, märken längs med strandkanten skvallrade om att sjön var sänkt med ungefär en meter, kanske en och en halv. När jag på hemvägen körde förbi ett av vattenkraftverken så noterade jag att vattenmagasinet var överfullt, men inget vatten släpptes genom turbinerna... Detta antagligen på grund av ett överskott av el (som vi faktiskt har över hela landet, märk väl) och olönsam produktion. Kraftverkets ägare föredrar säkert hellre att spara på sitt magasinerade vatten än att låta sjön vara farbar för alla sorters båtar, se till att fisk och fågelliv mår bra.
Detta är något vi kan förändra, allihop. Vi kan sluta köpa bluffen om att vattenkraft är "grön" el, vi kan välja ett annat elbolag som framställer el med verkligt ekologiska metoder; vindkraft, solkraft eller liknande. Vi kan ställa oss upp och engagera oss i denna frågan, besök Fiskejournalens site för mer info!
Sjön Rusken
Fredag eftermiddag anlände vi allihop till den lilla scoutgården Skuggebo som ligger i sydöstra hörnet av sjön där vi inhystes och blev bortskämda av Adventure of Småland, ett eventföretag som jag varmt kan rekommendera om ni vill spendera en helg i en av de vackraste delarna av vårt fantastiska landskap.
Scoutgården Skuggebo
Efter lite middag och en öl eller sju så gick vi så till sängs med förhoppningarna skrikande i kroppen, morgondagen skulle ju innebära minst ett nytt personbästa.
07.00 var det uppstigning ur sängarna och fullt ös med en gång, 08.30 var vi ute på sjön. Jag hade för dagen valt att åka med Svenne Andersson från Fiskejournalen i hans Linder 460 Arkip för att få testa på göstrolling "på riktigt".
Underbar båt
Efter en rätt mäktig båtfärd över en vindpinad sjö och konstanta regnskurar så kom vi så fram till norra änden av sjön som skulle bli vår skådeplats för ett tag framöver. Fyra spön riggades med Nils Masters, två gick på botten, bottom-bouncade, och två fick ett femgramsbly apterade på tafsen så de skulle fiska kring fem meter. Sen började vi åka runt, och runt, och runt...
Det blåser, rullar och jävlas i allmänhet.
45 minuter in i fisketuren ringer grannbåten som ligger och harvar i samma vik som oss. Två gösar på fem minuter, på exakt samma beten som vi har. Vi drar upp alla spön, kollar betena och jag släpar hem en liten gös som släpper innan vi kan håva den. Nåja, ut med skiten i vattnet igen och se till så att alla beten fiskar konstant. Hela dagen förflyter på exakt samma sätt. Pilliga små hugg, inga utlösta paravaner, ingenting landat över huvud taget. Vid 13.00 åker vi hemåt för att få lite käk och sen ger vi oss ut igen för att revanschera förmiddagens skräpfiske.
Gänget i båten bredvid tar sju gösar första dagen, vi kammar noll. Fullständigt. Alla verkar få fisk, mycket smått under minimimåttet, men likförbannat känns det surt att man bommar när man är på en sån här resa. Kvällen spenderas inomhus tack vare en vansinnig regnskur som grusar mina planer på att meta lite ål, och jag har tid att sätta mig och snacka med lite av folket på plats, vi delar lite erfarenheter kring Fiskejournalen och vårt forum.
Söndagens fiske vill jag helst inte ens prata om, fullständigt stendött i hela sjön. Knappt ingen annan får fisk, och när gösen väl kommer till ytan är nästan ingen över minimimått. Väderomslagen, kylan och vinden gör gösarna väldigt passiva och tjuriga, matlusten är helt som bortblåst.
För att summera helgen så spelar det faktiskt inte sådär hemskt stor roll om man får fisk eller inte. Jag vet, det är något man säger för att rättfärdiga sina egna misstag, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi kunde knyta kontakter, få lite peppning, få sätta ett ansikte bakom namnen som vi jobbar ihop med, och det är faktiskt pudelns kärna. Såhär glada var vi allihop;
Kort sagt, hurra för Fiskejournalen!
