Bompassens okrönta konung

Nu i helgen drog jag mig neråt de djupaste småländska skogarna för en helgs gösfiske tillsammans med gänget som ligger bakom Sveriges bästa fisketidning; Fiskejournalen! En medarbetarträff som innebar en väldig massa skratt, god mat, sköna anekdoter, spöregn och en bisarr avsaknad av gös. Sjön Rusken ligger tre mil från Värmano längs med riksväg 127. Det är en hyfsat stor sjö med rätt förrädiska vatten, väldigt mycket sten och inte något hejdlöst djup att tala om. Vattnet är kraftigt humusfärgat och mängder med små öar bidrar till att helhetsintrycket skriker "GÖS!!!".

Tilläggas bör även att Rusken är ett reglerat vatten med åtminstone två små vattenkraftverk. Jag reagerade väldigt starkt på att vattennivån i sjön var väldigt låg vid vårt besök, märken längs med strandkanten skvallrade om att sjön var sänkt med ungefär en meter, kanske en och en halv. När jag på hemvägen körde förbi ett av vattenkraftverken så noterade jag att vattenmagasinet var överfullt, men inget vatten släpptes genom turbinerna... Detta antagligen på grund av ett överskott av el (som vi faktiskt har över hela landet, märk väl) och olönsam produktion. Kraftverkets ägare föredrar säkert hellre att spara på sitt magasinerade vatten än att låta sjön vara farbar för alla sorters båtar, se till att fisk och fågelliv mår bra.

Detta är något vi kan förändra, allihop. Vi kan sluta köpa bluffen om att vattenkraft är "grön" el, vi kan välja ett annat elbolag som framställer el med verkligt ekologiska metoder; vindkraft, solkraft eller liknande. Vi kan ställa oss upp och engagera oss i denna frågan, besök Fiskejournalens site för mer info!


Sjön Rusken

Fredag eftermiddag anlände vi allihop till den lilla scoutgården Skuggebo som ligger i sydöstra hörnet av sjön där vi inhystes och blev bortskämda av Adventure of Småland, ett eventföretag som jag varmt kan rekommendera om ni vill spendera en helg i en av de vackraste delarna av vårt fantastiska landskap.


Scoutgården Skuggebo

Efter lite middag och en öl eller sju så gick vi så till sängs med förhoppningarna skrikande i kroppen, morgondagen skulle ju innebära minst ett nytt personbästa.

07.00 var det uppstigning ur sängarna och fullt ös med en gång, 08.30 var vi ute på sjön. Jag hade för dagen valt att åka med Svenne Andersson från Fiskejournalen i hans Linder 460 Arkip för att få testa på göstrolling "på riktigt".


Underbar båt

Efter en rätt mäktig båtfärd över en vindpinad sjö och konstanta regnskurar så kom vi så fram till norra änden av sjön som skulle bli vår skådeplats för ett tag framöver. Fyra spön riggades med Nils Masters, två gick på botten, bottom-bouncade, och två fick ett femgramsbly apterade på tafsen så de skulle fiska kring fem meter. Sen började vi åka runt, och runt, och runt...


Det blåser, rullar och jävlas i allmänhet.

45 minuter in i fisketuren ringer grannbåten som ligger och harvar i samma vik som oss. Två gösar på fem minuter, på exakt samma beten som vi har. Vi drar upp alla spön, kollar betena och jag släpar hem en liten gös som släpper innan vi kan håva den. Nåja, ut med skiten i vattnet igen och se till så att alla beten fiskar konstant.  Hela dagen förflyter på exakt samma sätt. Pilliga små hugg, inga utlösta paravaner, ingenting landat över huvud taget. Vid 13.00 åker vi hemåt för att få lite käk och sen ger vi oss ut igen för att revanschera förmiddagens skräpfiske.

Gänget i båten bredvid tar sju gösar första dagen, vi kammar noll. Fullständigt. Alla verkar få fisk, mycket smått under minimimåttet, men likförbannat känns det surt att man bommar när man är på en sån här resa. Kvällen spenderas inomhus tack vare en vansinnig regnskur som grusar mina planer på att meta lite ål, och jag har tid att sätta mig och snacka med lite av folket på plats, vi delar lite erfarenheter kring Fiskejournalen och vårt forum.

Söndagens fiske vill jag helst inte ens prata om, fullständigt stendött i hela sjön. Knappt ingen annan får fisk, och när gösen väl kommer till ytan är nästan ingen över minimimått. Väderomslagen, kylan och vinden gör gösarna väldigt passiva och tjuriga, matlusten är helt som bortblåst.

För att summera helgen så spelar det faktiskt inte sådär hemskt stor roll om man får fisk eller inte. Jag vet, det är något man säger för att rättfärdiga sina egna misstag, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi kunde knyta kontakter, få lite peppning, få sätta ett ansikte bakom namnen som vi jobbar ihop med, och det är faktiskt pudelns kärna. Såhär glada var vi allihop;



Kort sagt, hurra för Fiskejournalen!