Samköp på gång!
Tänkte beställa lite shizzle från http://www.fishing-mart.com.pl om någon är intresserade av att hänga på?
Blir lite napplarm etc för min del, räkna med att priset ligger ungefär från 50% upp till 75%, och dom har i stort sett allting.
Hojta till, skicka ett email till [email protected] om någon är intresserad!
Blir lite napplarm etc för min del, räkna med att priset ligger ungefär från 50% upp till 75%, och dom har i stort sett allting.
Hojta till, skicka ett email till [email protected] om någon är intresserad!
Ännu ett pass vid Västersjön
Igårkväll var jag och svärfar plus sambo ute och fiskade kräftor i ett "hemligt" vatten i trakten. Resultatet blev 33 godkända små spindeldjur som ska avnjutas med iskall bira och en nubbe eller sju i helgen. Nam nam...
Ikväll åkte jag dock ner till Västersjön för att försöka revanschera mig något, det har ju gått "sådär" för mig på sistone. Egentligen ska man väl inte klaga, men samtidigt känns det surt när man satsar och det kanske inte alltid blir kalasresultat...
Det blåste dock rätt kraftigt idag, och jag hade lite problem med att få feedern att ligga still. Tog några försök innan det gick vägen, men sen hände det grejer... Måste träffat mitt i ett stim, för när första laddningen mäsk hade spritt sig lite small det till. Nästa utkast exakt samma sak, och så fortsatte det i två timmar. 20+ mörtar landade, någon enstaka under 250 gram, men topp på 710 gram! Dock ville inte mobilen plåta något hyfsat kort, så det får ni allt bli utan... Typiskt att man alltid lämnar kameran hemma när man har bra fiske. Jag måste fixa ett stativ och en självutlösare när jag ska fiska själv, det går inte annars.
Gjorde något väldigt otypiskt för mig, tog med mig en del mört hem. Det var dom där 250-gramsmörtarna som är ack så vanliga i västersjön som fick stryka med idag, det blir finfint agn i burarna till nästa kräftfiske.
Ikväll åkte jag dock ner till Västersjön för att försöka revanschera mig något, det har ju gått "sådär" för mig på sistone. Egentligen ska man väl inte klaga, men samtidigt känns det surt när man satsar och det kanske inte alltid blir kalasresultat...
Det blåste dock rätt kraftigt idag, och jag hade lite problem med att få feedern att ligga still. Tog några försök innan det gick vägen, men sen hände det grejer... Måste träffat mitt i ett stim, för när första laddningen mäsk hade spritt sig lite small det till. Nästa utkast exakt samma sak, och så fortsatte det i två timmar. 20+ mörtar landade, någon enstaka under 250 gram, men topp på 710 gram! Dock ville inte mobilen plåta något hyfsat kort, så det får ni allt bli utan... Typiskt att man alltid lämnar kameran hemma när man har bra fiske. Jag måste fixa ett stativ och en självutlösare när jag ska fiska själv, det går inte annars.
Gjorde något väldigt otypiskt för mig, tog med mig en del mört hem. Det var dom där 250-gramsmörtarna som är ack så vanliga i västersjön som fick stryka med idag, det blir finfint agn i burarna till nästa kräftfiske.
Ålbesvikelse.
Det blev ingen ål igår. Det hade nog kunnat bli en hel del kräftor, några fladdermöss och en ICA-kasse med mygg, men riktigt dåligt med ål... Dom var väl helt enkelt inte i klippet igår, det händer ju. Får väl se om man tar sig ut på fler pass efter ål i år, prio ett framöver är abborre och sutare, det gäller att fiska efter sommararterna så längre vädret håller i sig.
Igår kom jag hem vid 01.20 igen, det är ingen bra vana alls.. Inte för att jag inte kommer upp på morgonen dagen efter, men jag blir så jävla trött! Man har ju ändå ett jobb att sköta.
På tisdag, i morgon, blir det nog antingen abborrfiske i Axamosjön eller sutarfiske i Rogbergasjön. Är det så att det blir som nyheterna säger och börjar rulla in lågtryck över landet så tänker jag slå ett slag för mörtfisket i Västersjön, hellre bomma mört än abborre... :)
Nu blir det arbeit!
Igår kom jag hem vid 01.20 igen, det är ingen bra vana alls.. Inte för att jag inte kommer upp på morgonen dagen efter, men jag blir så jävla trött! Man har ju ändå ett jobb att sköta.
På tisdag, i morgon, blir det nog antingen abborrfiske i Axamosjön eller sutarfiske i Rogbergasjön. Är det så att det blir som nyheterna säger och börjar rulla in lågtryck över landet så tänker jag slå ett slag för mörtfisket i Västersjön, hellre bomma mört än abborre... :)
Nu blir det arbeit!
Mörkret sänker sig över Lagan. Nu
Kolla varifrån!
Mörkret sänker sig över Lagan. Nu väntar vi på ålhugget...
En dag på stranden?
Jag och sambon Cici gav oss ut i det vackra vädret idag för att slappa lite på stranden. Tokvarmt och götteväder i Jönköping innebär dock att varenda barnfamilj söker sig till vattnet, och det är inte Vättern som lockar direkt... Vi inledde det hela med att bränna ner till Kurres Fiskeshop för lite shopping, blev en påse roach crack, en ny bankstick med tillhörande klyka, lite flöten, krok, ljusstavar. Bra-att-ha-grejer helt enkelt. Är tacksam över att man hade framförhållning nog för att inse att det skulle behövas framåt kvällningen...
Västersjöns parkering var... Ja, smockfull är väl rätt ord kanske. 300+ personer runt en liten sjö, men vi lyckades hitta en liten fläck till oss själva.
Självklart kan jag inte åka ut till ett vatten utan att ha med mig minst ett spö, den här gången var det som vanligt feederprylarna som fick hänga med. Det är ju dock rätt livsfarligt att börja dänga ut linor i en överbefolkad sjö, så jag fick snällt vänta till 16-snåret då folk började så sakteliga åka hemåt. Första timmarna satt jag med solen rakt i fejan och näsan nere i en bok, och nej Christian, jag gillar fan inte att fiska med solen i ansiktet! Såg verkligen ingenting, och hade inga direkta hugg heller.
Vid 20.00 var det folktomt på andra sidan sjön, och jag fick äntligen låta mina numer permanent kisande ögon vila lite med solen i nacken. Riktigt gott. Cici åkte i väg för att köpa lite glass och jag började fiska så smått. När hon kommer tillbaka har hon med sig två glassar, mycket riktigt, men även två iskalla folköl! Vilken dam... Precis när hon satt sig tillrätta ser jag hur toppen på spöt gungar till rejält och lyckas dyka på spöt för ett mothugg. Känns rätt bra, fina stötar i spöt. Cici får äran att veva in mörten, och jag ser rätt så omgående att den är över statistikstorleken i alla fall. Den pressade ner vågen till 650 gram, och ännu ett nytt PB är taget! Dom regnar in denna sommaren, otroligt fiske...
Cici ville också ta del av mörtlyckan men jag vet inte vem som ser mest rädd ut; mörten eller Cici...?
Sprattel
Efter en liten stund blev även den riktigt fina platsen ledig och vi flyttade raskt bort alla prylar de 25 meter som möjliggör att vi kan fiska båda två. Cici, som inte är som alla andra tjejer uppskattar mete i dom flesta former, även om hon brukar vara lite tveksam till att hantera fisken när den väl är uppe på land.. :) Det är ingen fara, jag är bara glad om jag får sällskap, så då gör jag gärna lite extra jobb. Efter en kort orientering i vad som ska resultera i ett mothugg och vad som bara är att ignorera så satt vi där båda två och stirrade på spötopparna i månskenet, snackade skit och hade en liten Q&A om fiske generellt. Riktigt skönt att känna att tjejen vill hänga med ut, det gör väldigt mycket. Jag krokar på en lite mindre mört och samtidigt ser jag i ögonvrån hur Cici sätter ett mothugg.
Cici: -"Fan! Jag tror den klev av" (jorå, hon kan talk the talk också.... :P)
Jag: -"Är du säker? Sluta veva lite..."
Cici: -"Nej! Det gungar lite!"
Det hela resulterade i en fin mört på 550 gram för damen!
Hon ser lite förbannad ut..
Härlig känsla att kunna njuta av ens favorithobby tillsammans med ens favoritperson i hela världen. :) Puss på rej gullet.
Västersjöns parkering var... Ja, smockfull är väl rätt ord kanske. 300+ personer runt en liten sjö, men vi lyckades hitta en liten fläck till oss själva.
Självklart kan jag inte åka ut till ett vatten utan att ha med mig minst ett spö, den här gången var det som vanligt feederprylarna som fick hänga med. Det är ju dock rätt livsfarligt att börja dänga ut linor i en överbefolkad sjö, så jag fick snällt vänta till 16-snåret då folk började så sakteliga åka hemåt. Första timmarna satt jag med solen rakt i fejan och näsan nere i en bok, och nej Christian, jag gillar fan inte att fiska med solen i ansiktet! Såg verkligen ingenting, och hade inga direkta hugg heller.
Vid 20.00 var det folktomt på andra sidan sjön, och jag fick äntligen låta mina numer permanent kisande ögon vila lite med solen i nacken. Riktigt gott. Cici åkte i väg för att köpa lite glass och jag började fiska så smått. När hon kommer tillbaka har hon med sig två glassar, mycket riktigt, men även två iskalla folköl! Vilken dam... Precis när hon satt sig tillrätta ser jag hur toppen på spöt gungar till rejält och lyckas dyka på spöt för ett mothugg. Känns rätt bra, fina stötar i spöt. Cici får äran att veva in mörten, och jag ser rätt så omgående att den är över statistikstorleken i alla fall. Den pressade ner vågen till 650 gram, och ännu ett nytt PB är taget! Dom regnar in denna sommaren, otroligt fiske...
Cici ville också ta del av mörtlyckan men jag vet inte vem som ser mest rädd ut; mörten eller Cici...?
Sprattel
Efter en liten stund blev även den riktigt fina platsen ledig och vi flyttade raskt bort alla prylar de 25 meter som möjliggör att vi kan fiska båda två. Cici, som inte är som alla andra tjejer uppskattar mete i dom flesta former, även om hon brukar vara lite tveksam till att hantera fisken när den väl är uppe på land.. :) Det är ingen fara, jag är bara glad om jag får sällskap, så då gör jag gärna lite extra jobb. Efter en kort orientering i vad som ska resultera i ett mothugg och vad som bara är att ignorera så satt vi där båda två och stirrade på spötopparna i månskenet, snackade skit och hade en liten Q&A om fiske generellt. Riktigt skönt att känna att tjejen vill hänga med ut, det gör väldigt mycket. Jag krokar på en lite mindre mört och samtidigt ser jag i ögonvrån hur Cici sätter ett mothugg.
Cici: -"Fan! Jag tror den klev av" (jorå, hon kan talk the talk också.... :P)
Jag: -"Är du säker? Sluta veva lite..."
Cici: -"Nej! Det gungar lite!"
Det hela resulterade i en fin mört på 550 gram för damen!
Hon ser lite förbannad ut..
Härlig känsla att kunna njuta av ens favorithobby tillsammans med ens favoritperson i hela världen. :) Puss på rej gullet.
Sutarlycka, part 2
Jag och Christian begav oss ner till Rogbergasjön igår när jag slutat jobba, efter lite proviantering av diverse mög på Kurres Fiskeshop i Huskvarna. Lite mäsk, en ny feeder och lite annat smått och gott inhandlades. Vi drog raka vägen ut till sjön, åkte bort till vårt swim för att parkera prylarna och sen dra tillbaka och köpa fiskekort. I villan där dom säljer korten var det ingen hemma, så vi la lite pengar som vi trodde skulle täcka kortet på trappan med en snäll lapp.
Väl framme vid sjön så är det inte mycket aktivitet av någon kaliber direkt, enbart småfisk uppe i ytan och jag får omedelbart jävligt dåliga vibbar av betesvalet för kvällen; majs....
Efter att ha petat i backen på sådär 250 ställen för att kunna få ner våra banksticks någonstans var allt riggat och klart.
All said and done, vi dängde ut ett par feedermeten, jag drog även ut en boltrigg i hopp om att slippa de minsta mörtarna.
Så fel jag hade.
Efter en halvtimmes fiske hade jag dragit ett par mörtar som tydligen lyckas bolta sig själva på feedern, jätteroligt, verkligen... Ett tag runt 20.00 kunde jag inte ens kasta ut feedermetet, mörten krokade sig i nedslaget. Sjukt irriterande, dom verkade inte skygga det minsta inför den massiva mängd blodmjöl jag blandade upp mäsket med. Det kan ju vara så att platsen är väldigt hårt fiskad och att dom har lärt sig att blodmjöl inte är nåt farligt...
Onaturligt glad över att drilla småmört på 10-fotsspö?
Tiden gick och vi blir lite frustrerade, varför händer det aldrig nåt i inledningen på fiskepass efter sutare? Ja, jag vet, sutare är nattaktiva och så vidare, men man tycker ju ändå att dom borde typ ta ett snacks vid 21-hugget... Klockan tickade vidare och den kommande arbetsdagen som inleds med mobilens larm vid 05.30 började närma sig. Vid 22.00 började sambon skicka SMS och tycka att jag skulle komma hem, jag sa att jag skulle höra av mig om jag inte åkt vid 22.30 så att hon inte tror att jag kört ihjäl mig eller så. Vid just 22.30 skickar jag ett SMS och säger att vi ska ge det en halvtimme till då jag haft ett fetinghugg på boltriggen men på grund av materialfel (;)) går tafsen mellan lekandet och bolten av......... SUCK.
23.00 är jag duktig och börjar packa ihop prylarna så smått då nåt klingar till bakom mig. "vafaan.." Banksticken har vält och spö och rulle ligger i plurret. Det rör sig utåt sjön dessutom.... Jag dyker på rullfästet och saftar till ett mothugg med gäddfisket i färskt minne och äntligen sitter det nåt i andra änden av linan. Det stöter tungt, riktigt tungt och jag blir ju såklart lite halvnervös.
Den kommer så sakteliga inåt stranden dock och jag lyckas göra en skaplig landning utan att sutaren lämnar vattnet. Den glimrar, lyser nästan i skenet från pannlampan, ögonen är blodröda, bröstfenorna jobbar konstant. Den börjar rapa lite sådär som dom låter ibland. Kletet sätter sig överallt.
Allt är helrätt.
Underbara vackra fisk.
Bästa kortet någonsin, typ
Christian klagar ju jämt på att jag aldrig ler på bilderna. Nu ler jag, med hela ansiktet. 2000 blanka gram bronsraket. Notera på den undre bilden vad den lilla illbattingen lyckades med under drillningen, linhärva of doom. Jag höll på att lägga ut min boltrigg när den högg, så den rullens spole låg öppen, sen korsade sutaren christians feedermete OCH flötmete...
kuuul. Fram med knifen och sära lite så var allt löst dock, efter den där fisken var jag sjukt nöjd.
Efter att Christian gör ett sista försök så skiter vi i det och ger oss hemåt. Måste bara lägga upp en bild på sutaren som jag tog i det hemliga vattnet också, kolla kontrasten på konditionen...
Ärrad kämpe.
Det var allt för denna gången!
3-2-1-HUGG!
Väl framme vid sjön så är det inte mycket aktivitet av någon kaliber direkt, enbart småfisk uppe i ytan och jag får omedelbart jävligt dåliga vibbar av betesvalet för kvällen; majs....
Efter att ha petat i backen på sådär 250 ställen för att kunna få ner våra banksticks någonstans var allt riggat och klart.
All said and done, vi dängde ut ett par feedermeten, jag drog även ut en boltrigg i hopp om att slippa de minsta mörtarna.
Så fel jag hade.
Efter en halvtimmes fiske hade jag dragit ett par mörtar som tydligen lyckas bolta sig själva på feedern, jätteroligt, verkligen... Ett tag runt 20.00 kunde jag inte ens kasta ut feedermetet, mörten krokade sig i nedslaget. Sjukt irriterande, dom verkade inte skygga det minsta inför den massiva mängd blodmjöl jag blandade upp mäsket med. Det kan ju vara så att platsen är väldigt hårt fiskad och att dom har lärt sig att blodmjöl inte är nåt farligt...
Onaturligt glad över att drilla småmört på 10-fotsspö?
Tiden gick och vi blir lite frustrerade, varför händer det aldrig nåt i inledningen på fiskepass efter sutare? Ja, jag vet, sutare är nattaktiva och så vidare, men man tycker ju ändå att dom borde typ ta ett snacks vid 21-hugget... Klockan tickade vidare och den kommande arbetsdagen som inleds med mobilens larm vid 05.30 började närma sig. Vid 22.00 började sambon skicka SMS och tycka att jag skulle komma hem, jag sa att jag skulle höra av mig om jag inte åkt vid 22.30 så att hon inte tror att jag kört ihjäl mig eller så. Vid just 22.30 skickar jag ett SMS och säger att vi ska ge det en halvtimme till då jag haft ett fetinghugg på boltriggen men på grund av materialfel (;)) går tafsen mellan lekandet och bolten av......... SUCK.
23.00 är jag duktig och börjar packa ihop prylarna så smått då nåt klingar till bakom mig. "vafaan.." Banksticken har vält och spö och rulle ligger i plurret. Det rör sig utåt sjön dessutom.... Jag dyker på rullfästet och saftar till ett mothugg med gäddfisket i färskt minne och äntligen sitter det nåt i andra änden av linan. Det stöter tungt, riktigt tungt och jag blir ju såklart lite halvnervös.
Den kommer så sakteliga inåt stranden dock och jag lyckas göra en skaplig landning utan att sutaren lämnar vattnet. Den glimrar, lyser nästan i skenet från pannlampan, ögonen är blodröda, bröstfenorna jobbar konstant. Den börjar rapa lite sådär som dom låter ibland. Kletet sätter sig överallt.
Allt är helrätt.
Underbara vackra fisk.
Bästa kortet någonsin, typ
Christian klagar ju jämt på att jag aldrig ler på bilderna. Nu ler jag, med hela ansiktet. 2000 blanka gram bronsraket. Notera på den undre bilden vad den lilla illbattingen lyckades med under drillningen, linhärva of doom. Jag höll på att lägga ut min boltrigg när den högg, så den rullens spole låg öppen, sen korsade sutaren christians feedermete OCH flötmete...
kuuul. Fram med knifen och sära lite så var allt löst dock, efter den där fisken var jag sjukt nöjd.
Efter att Christian gör ett sista försök så skiter vi i det och ger oss hemåt. Måste bara lägga upp en bild på sutaren som jag tog i det hemliga vattnet också, kolla kontrasten på konditionen...
Ärrad kämpe.
Det var allt för denna gången!
3-2-1-HUGG!
det här är min arbetsplats.
Kolla varifrån!
det här är min arbetsplats. Trollingparadiset Vättern. Eller, snarare petuniorna i förgrunden, men det är en schysst bakgrund man har :)
Abborr-besvikelse och mörtlycka, igen
Tja, det blev ännu en kväll vid Västersjön med härlig rå jargong och skitsnack över några spön. Vi började som vanligt nu för tiden med att kastnäta upp ett gäng mörtar, tillägnat abborrmete. Mange ägde som vanligt med kastnätet och efter ett par svep så hade vi en hink full.
Efter att ha tacklat upp och satt oss ner insåg vi rätt snabbt att platsen vi valde var rätt kass, mycket vass utanför swimet och väldigt svåra landningsmöjligheter. Nåväl, det kan ju bara gå åt helvete, right? Efter fem minuter skriker Manges larm till och han krokar, men ser med en gång lite bekymrad ut. Det är en gädda som nypt abborrtacklet och han har tacklat med 0.25 mm nylon... Ajjabaja, inte bra. Han får in gäddan till vassens början då det knäpper till i linan och den går fri. Vi beslutar oss rätt snabbt för att promenera bort till det "gamla vanliga stället", Då Martin kommer och joinar oss en liten stund. Efter att ha riggat återigen och jag bytt ut mitt flötmete till ett bottenmete med hjälp av Martin, som lånade ut sitt napplarm (Tack!!!) och Christian som lånade ut en swingboom (Tack!!!) så kunde vi börja fiska seriöst. Mange krokar en hyfsad 300-grams abborre rätt omgående, men sen dör det fullständigt... Vi retar oss på gräsänderna som plockar vårt mäsk, vi retar oss på ungarna som skriker lite väl högt ibland och vi blir lite smågriniga, allihop. Njäe, så illa är det väl inte men tystnaden från larmen gör fisket ännu mer frustrerande. Jag riggar ett feederspö också och dänger ut en mäskklump av storlek som genererar en 320 gram tung silvertorped rätt omgående, men sen dör det också ut. Otroligt segt.
Mange och Christian ger sig vid 19.40 och jag försöker mig på en tyken sån där "jag mms-ar om 30 minuter"-igen, men det funkar inte riktigt lika bra idag.
Väntans tider
Jag ser sjukt mycket tunga vak långt ut i sjön, 50-60 meter, tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå det med mitt 10 fots beast master. Riktigt, riktigt irriterande. Jag måste verkligen köpa ett feederspö av rang, om ni har nåt stående hemma så tjoa till för F*N!!
Tunga vak som sagt...
Kladdigt underlag och badplats
Så jag fortsätter meta. Det darrar lite i spötoppen lite då och då, men ingenting sitter ordentligt. Efter den typ 18:e mäskladdningen på samma ställe börjar jag fundera på vad jag borde förändra... Givetvis kommer jag på det efter att ha lagt ut betet; det sitter en #6-krok på riggen, det är la lite väl för pillig mört... Vevar in, byter till en #10:a istället och agnar två majskorn och två maggot så att jag vet att det finns krokbete när skiten landar, lägger i en rejäl dos räkskal, majs och bream crack i feedern och hinkar ut skiten så långt jag bara pallar. Två minuter senare sjunger det till rejält i toppen och jag sätter mitt femtonde mothugg för att den här gången få respons; fast fisk! Jag försöker välta ur min skitobekväma solstol från ÖoB (jag behöver en ny stol ftw) och lyckas bibehålla trycket på fisken. Det stöter rätt bra i grejerna, men när den kommer in är det en standardmört för Västersjön. Någonstans mellan 300-400 gram och 32-35 cm.
Vackra, tunga, perfekta mörtar
Peace out, little dude
Klart vatten?
Efter den här mörten bestämde jag mig för att jag skulle lägga ut en gång till, bara för att det är så sjukt spännande med den här sjön, det här fiskesättet och den här arten. Nu hade jag ju dessutom hittat deras stånd(fniss)plats och kände att jag inte riktigt var redo för att ge upp. Så ja, mäsk i feedern, två majskorn, två maggot, ut med skiten. Feedern hann knappt landa när jag såg första darret i toppen, men nu var det jag som hade kollen... Jag väntade ut det lite mer, lät mörten cirkla runt mäskplatsen, mumsa i sig lite av räkorna och majsen tills den klippte majskornen på kroken. Jag fortsatte spänna upp linan efter att dom stött till feedern som ger en rätt rejäl slacklina, till slut nöp en mört krokbetet och jag lyckades sätta ännu ett mothugg. Det gäller att vara hyfsat kvick, dom är rejält snabba på att svälja allt och jag hade inte med mig någon kroklossare. Idiotiskt egentligen, dom kostar typ 19 spänn och man borde alltid ha med sig nåt sånt.
Vacker! Ja, mörten alltså. Inte skiten bakom :D
Vid det här laget hade myggorna kommit i full force, knotten åt på mig lite för ofta så jag tog på mig jackan. Drog upp luvan rejält då jag glömde kepsen hemma. När jag väl landat mörten så ville jag bara dänga iväg en bild lite kvickt, så jag riggade för 5 sekunders självutlösning(fniss) och tog kortet för att kunna sätta tillbaka den snabbt, helt utan tanke på hur hysteriskt rolig bilden ser ut :)
Tillbaka i sitt rätta element
Mörtarna i Västersjön kanske inte är störst i Sverige, eller ens speciella på något vis, men det finns mycket av dom, och dom kommer i så otroliga stim att det blir sjukt spännande att fiska efter dom. Att det dessutom är möjligt att parkera typ fem meter från fiskeplatsen gör ju att saken är klar;
Västersjön är ett riktigt, riktigt bra fiskevatten.
Efter att ha tacklat upp och satt oss ner insåg vi rätt snabbt att platsen vi valde var rätt kass, mycket vass utanför swimet och väldigt svåra landningsmöjligheter. Nåväl, det kan ju bara gå åt helvete, right? Efter fem minuter skriker Manges larm till och han krokar, men ser med en gång lite bekymrad ut. Det är en gädda som nypt abborrtacklet och han har tacklat med 0.25 mm nylon... Ajjabaja, inte bra. Han får in gäddan till vassens början då det knäpper till i linan och den går fri. Vi beslutar oss rätt snabbt för att promenera bort till det "gamla vanliga stället", Då Martin kommer och joinar oss en liten stund. Efter att ha riggat återigen och jag bytt ut mitt flötmete till ett bottenmete med hjälp av Martin, som lånade ut sitt napplarm (Tack!!!) och Christian som lånade ut en swingboom (Tack!!!) så kunde vi börja fiska seriöst. Mange krokar en hyfsad 300-grams abborre rätt omgående, men sen dör det fullständigt... Vi retar oss på gräsänderna som plockar vårt mäsk, vi retar oss på ungarna som skriker lite väl högt ibland och vi blir lite smågriniga, allihop. Njäe, så illa är det väl inte men tystnaden från larmen gör fisket ännu mer frustrerande. Jag riggar ett feederspö också och dänger ut en mäskklump av storlek som genererar en 320 gram tung silvertorped rätt omgående, men sen dör det också ut. Otroligt segt.
Mange och Christian ger sig vid 19.40 och jag försöker mig på en tyken sån där "jag mms-ar om 30 minuter"-igen, men det funkar inte riktigt lika bra idag.
Väntans tider
Jag ser sjukt mycket tunga vak långt ut i sjön, 50-60 meter, tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå det med mitt 10 fots beast master. Riktigt, riktigt irriterande. Jag måste verkligen köpa ett feederspö av rang, om ni har nåt stående hemma så tjoa till för F*N!!
Tunga vak som sagt...
Kladdigt underlag och badplats
Så jag fortsätter meta. Det darrar lite i spötoppen lite då och då, men ingenting sitter ordentligt. Efter den typ 18:e mäskladdningen på samma ställe börjar jag fundera på vad jag borde förändra... Givetvis kommer jag på det efter att ha lagt ut betet; det sitter en #6-krok på riggen, det är la lite väl för pillig mört... Vevar in, byter till en #10:a istället och agnar två majskorn och två maggot så att jag vet att det finns krokbete när skiten landar, lägger i en rejäl dos räkskal, majs och bream crack i feedern och hinkar ut skiten så långt jag bara pallar. Två minuter senare sjunger det till rejält i toppen och jag sätter mitt femtonde mothugg för att den här gången få respons; fast fisk! Jag försöker välta ur min skitobekväma solstol från ÖoB (jag behöver en ny stol ftw) och lyckas bibehålla trycket på fisken. Det stöter rätt bra i grejerna, men när den kommer in är det en standardmört för Västersjön. Någonstans mellan 300-400 gram och 32-35 cm.
Vackra, tunga, perfekta mörtar
Peace out, little dude
Klart vatten?
Efter den här mörten bestämde jag mig för att jag skulle lägga ut en gång till, bara för att det är så sjukt spännande med den här sjön, det här fiskesättet och den här arten. Nu hade jag ju dessutom hittat deras stånd(fniss)plats och kände att jag inte riktigt var redo för att ge upp. Så ja, mäsk i feedern, två majskorn, två maggot, ut med skiten. Feedern hann knappt landa när jag såg första darret i toppen, men nu var det jag som hade kollen... Jag väntade ut det lite mer, lät mörten cirkla runt mäskplatsen, mumsa i sig lite av räkorna och majsen tills den klippte majskornen på kroken. Jag fortsatte spänna upp linan efter att dom stött till feedern som ger en rätt rejäl slacklina, till slut nöp en mört krokbetet och jag lyckades sätta ännu ett mothugg. Det gäller att vara hyfsat kvick, dom är rejält snabba på att svälja allt och jag hade inte med mig någon kroklossare. Idiotiskt egentligen, dom kostar typ 19 spänn och man borde alltid ha med sig nåt sånt.
Vacker! Ja, mörten alltså. Inte skiten bakom :D
Vid det här laget hade myggorna kommit i full force, knotten åt på mig lite för ofta så jag tog på mig jackan. Drog upp luvan rejält då jag glömde kepsen hemma. När jag väl landat mörten så ville jag bara dänga iväg en bild lite kvickt, så jag riggade för 5 sekunders självutlösning(fniss) och tog kortet för att kunna sätta tillbaka den snabbt, helt utan tanke på hur hysteriskt rolig bilden ser ut :)
Tillbaka i sitt rätta element
Mörtarna i Västersjön kanske inte är störst i Sverige, eller ens speciella på något vis, men det finns mycket av dom, och dom kommer i så otroliga stim att det blir sjukt spännande att fiska efter dom. Att det dessutom är möjligt att parkera typ fem meter från fiskeplatsen gör ju att saken är klar;
Västersjön är ett riktigt, riktigt bra fiskevatten.
Ännu ett mål uppnått!
Idag vaknade jag med ett ryck vid 06.38 och insåg att jag skulle bli oerhört försenad till jobbet kl 07.00. Sen insåg jag att det faktiskt var lördag och somnade om... Drog mig ur sängen vid 10.20 och käkade lite frulle med sambon som förväntade sig att vi skulle plocka hallon och blev överlycklig när jag sa att jag skulle fiska.. inte.
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
Iväg kom jag i alla fall, yrvaken och snurrig i skallen. Blodsockret hinner inte ställa om sig riktigt när man jobbar så mycket som jag gör. Jag körde i sakta mak ner åt pölen-utan-namn, numer känd som Dödegöl. Det är ett hemlisvatten som inte ska avslöjas, det är en liten skatt det där. Ruda, abborre, sutare, gräskarp. Punkt. Ingen mört, ingen gädda, ingen löja, ingenting. Vid parkeringen såg jag Manges bil och insåg att pöjkarna hade tjuvstartat, dom jävlarna... Väl nere vid sjön riggade jag kvickt upp ett feedermete och ett flötmete, majsen preparerades med stinkyspray och första utlägget var ett faktum. Därefter var det en lång väntan med ett par små resningar och en och annan drift, men ingenting krokat. Stekhett ute för en gångs skull med en och annan kall liten vind som påminner en om att september är inte mer än en månad bort... Tragiskt.
Vid 13.35 bestämde sig mange för att låta magen bestämma och åkte hemåt, det sista jag sa var att jag skickar ett MMS på min första sutare om 25 minuter... Han skrattade såklart åt mig när han stövlade hemåt.
Stackars Mange.
En kvart senare hade jag ett försiktigt lyft och jag satte mothugget, men missar såklart. Tappar majsen som singlar ner i det beckmörka vattnet, en svordom, två nya majskorn och ut med skiten igen. Fem minuter senare dyker pennflötet som ett skott och jag krokar igen, denna gång sitter 10:an ordentligt. YES! En kort och ohyggligt ospännande fight senare får jag upp sutaren till ytan och jag kan lyfta upp den på land, lägga den i vågnätet och väga in den. 1.98 kilo, måste ändå räknas som en skaplig sutare. Tyvärr verkar den ha typ skolios, ryggraden var böjd på den som ett S, och den fightade verkligen inte ens lite. Den simmade dock tillbaka i en väldig fart, så jag antar att den klarar sig.
Mange då? Jorå, han fick ett MMS;
*fnizz*
14.01 skickades bilden till mange. Sen blev det tyst... :) Nejdå, han tog det som en god fiskef***a.
Slemmigare fisk har jag nog aldrig varit med om, blev täckt av ett lager av klet som tog en bra stund att få bort, när jag la ut metet igen så märkte jag att flötet inte ställde sig upp ordentligt och upptäckte att skiten även satt sig på nylonet och var tvungen att torka av linan... Helt fantastiska fiskar dock, otroligt vackra är dom.
Resten av dagen förflöt utan dramatik och jag och Christian drog hemåt rätt tidigt. Det kanske lutar åt en tur till Rogbergasjön i morgon också, det här gav mersmak....
