ismete ftw!
Ismetepass idag på Landsjön tillsammans med nytillkomna medlemmen Anders SG Bottenhugg, det bjöds på korv, kaffe och lite gädda för en gångs skull!
När jag åkte hemifrån Torsgatan visade termometern i lägenheten på -12.3, rätt kallt dårå. Väl nere i bilen visade nästa termometer -14 när jag körde ut från Huskvarna. När jag hämtade Tintin på Öster så var vi nere i -15. I Gisebo på väg ut mot Landsjön sjönk det ner till -17 och när vi stannade bilen vid sjön blinkade dom två siffrorna på -18. Käckt.
Första stunden var det så kallt ute på sjön att jag nästan höll på att vända innan jag riggat första spöt. Dom underbara fantastiska vantarna från ÖoB som jag annekterat från Tintin låg såklart kvar i Fisens baksäte, där jag glömde dom efter ismetepasset på Ramsjön sist. Där gör dom nog inte alls lika mycket nytta som på mina händer.
Näshåren krullar ihop sig av förtvivlan, allting täcks snabbt av lite is och så ska man börja borra och hålla på.. ja herre jävlar... Anders ställde upp med assistans, och vi fick snabbt in en schysst rutin och borrade enkelt tre hål i en pyramidform med hjälp av hans lilla lilla UR-borr, 100 eller 110 mm klinga med nya skär, och sen sågade vi upp små vakar med hjälp av issågen. Gick riktigt, riktigt smidigt. Det är lite önskelista på gång här känner jag... När så allt var riggat och klart blev det såklart kaffepaus och ett par fäll på gubbarnas angeldon, såklart riggade med den åh så hatade angelkroken...
Anders hade lite oflyt med mothuggen och gick från lite skeptisk till ren motståndare till dom där triangelformade eländena, och han lovade att inhandla ismetespön och köra trekrokstackel i fortsättningen.
Fällen kom med jämna mellanrum dock, tre fyra mindre gäddor fick syna ovansidan av isen, någon på 4.8 fick gå tillbaka och några mindre fick hänga med hem som middag, då det ÄNTLIGEN fäller på ett av mina ismetespön... Någonstans gick tankegångarna fel igårkväll när jag riggade spöna då jag tog ett par av göstacklen och knöt på, och väl framme vid isen på morgonen var jag inte sådär hemskt sugen att knyta clinchknut i 19 minusgrader, så det fick gå... Så där stod jag med hugg på "fel" spö riggat med fluorocarbon, och ja; såhär gick det:
6.1 kilo, skaplig isgädda och årsbästa med god marginal.
Och såhär såg det ut när hon fick gå tillbaka:
En viss lycka när allt gick bra. :)
Skönt att vara hemma nu i alla fall, nu blir det inget fiske förrän helgen v. 6, 13-14 februari på grund av jobb. Så kan det bli!
När jag åkte hemifrån Torsgatan visade termometern i lägenheten på -12.3, rätt kallt dårå. Väl nere i bilen visade nästa termometer -14 när jag körde ut från Huskvarna. När jag hämtade Tintin på Öster så var vi nere i -15. I Gisebo på väg ut mot Landsjön sjönk det ner till -17 och när vi stannade bilen vid sjön blinkade dom två siffrorna på -18. Käckt.
Första stunden var det så kallt ute på sjön att jag nästan höll på att vända innan jag riggat första spöt. Dom underbara fantastiska vantarna från ÖoB som jag annekterat från Tintin låg såklart kvar i Fisens baksäte, där jag glömde dom efter ismetepasset på Ramsjön sist. Där gör dom nog inte alls lika mycket nytta som på mina händer.
Näshåren krullar ihop sig av förtvivlan, allting täcks snabbt av lite is och så ska man börja borra och hålla på.. ja herre jävlar... Anders ställde upp med assistans, och vi fick snabbt in en schysst rutin och borrade enkelt tre hål i en pyramidform med hjälp av hans lilla lilla UR-borr, 100 eller 110 mm klinga med nya skär, och sen sågade vi upp små vakar med hjälp av issågen. Gick riktigt, riktigt smidigt. Det är lite önskelista på gång här känner jag... När så allt var riggat och klart blev det såklart kaffepaus och ett par fäll på gubbarnas angeldon, såklart riggade med den åh så hatade angelkroken...
Anders hade lite oflyt med mothuggen och gick från lite skeptisk till ren motståndare till dom där triangelformade eländena, och han lovade att inhandla ismetespön och köra trekrokstackel i fortsättningen.
Fällen kom med jämna mellanrum dock, tre fyra mindre gäddor fick syna ovansidan av isen, någon på 4.8 fick gå tillbaka och några mindre fick hänga med hem som middag, då det ÄNTLIGEN fäller på ett av mina ismetespön... Någonstans gick tankegångarna fel igårkväll när jag riggade spöna då jag tog ett par av göstacklen och knöt på, och väl framme vid isen på morgonen var jag inte sådär hemskt sugen att knyta clinchknut i 19 minusgrader, så det fick gå... Så där stod jag med hugg på "fel" spö riggat med fluorocarbon, och ja; såhär gick det:
6.1 kilo, skaplig isgädda och årsbästa med god marginal.
Och såhär såg det ut när hon fick gå tillbaka:
En viss lycka när allt gick bra. :)
Skönt att vara hemma nu i alla fall, nu blir det inget fiske förrän helgen v. 6, 13-14 februari på grund av jobb. Så kan det bli!
Monsterpass på Rasjön
Mellan 2 och 4 minusgrader sa alla väderlekstjänster som jag kunde hitta. http://www.klart.se, http://www.vackertvader.se, http://www.smhi.se, http://www.yr.no, alla. Jag tittade inte ens på termometern när jag kutade runt i lägenheten för att få allting klart till fisketuren vid sju på morgonen. Lysstavar - check. Kamera - check. Kaffe - check. Efter en halvtimmes yr-höna-rutin gick jag så utanför dörren med flytoverallen över ena armen, väskan över andra axeln, högernäven försöker få in nyckeln i dörren och jag inser att det är ta mig fan kallare än 2-4 minusgrader. Kylan sätter liksom in direkt i kroppen, fingrarna blir stela på nolltid, det är så klart och fuktigt i luften att varje andetag river lite i halsen, näshåren kryper liksom ner i hårsäckarna och allt är så kallt att ta i att man bara blir stående ibland.
Nåväl, tänker jag, det blir ju fiske ändå? Jag hade lite ärenden på vägen, skulle förbi svärfar för att hämta en pulka, som jag absolut inte får glömma, sen en runda till Biltema för att köpa T-sprit, och så behövde jag åka till Preem för att få en kopp kaffe i mig på vägen. Så jag rullar ner för backen till Preem, köper mitt kaffe, inser att jag ska vara i Norrahammar om 20 minuter och sladdar iväg ut på E4-an till Biltema på Solåsen, springer in, nyper min flaska T-sprit, springer ut, rejsar ner till Norrahammar och inser när jag kliver ur bilen och Peter tittar förvånat på mig och frågar: "var är pulkan..?" att jag gjort det igen. Jag har en fin ovana att göra bort mig när jag fiskar med folk för första gången (därav smeknamnet Pungen..) och ja, varför bryta en fin tradition.
Efter lite muttrande och 300 tafatta försök att be om ursäkt åker vi så neråt Rasjön till slut där Peter hittar en pulka i någon liten sommarstuga vid sjön. Tur det, annars vet jag ju vem som hade fått springa två vändor fram och tillbaka till bilen för att få ut alla prylar..
Iiiiiiiiiiskallt.
Väl så ute på sjön är det blixtrande solsken och -17 grader, flytoverallen blir vår bästa vän återigen - 2009 års absolut bästa köp alla kategorier, och vi släpar ut alla prylar till en ö i närheten, Peter goes to town på isen med hans motorborr med 250-klinga, helt otroligt smidigt. Vi riggar upp dom nya angeldonen han köpt, med en skitsmidig anti-vindfällsmekanism och kalibrerade vippor, helt fantastiska. Titta på dom här, WBY Fiske. Dom här angeldonen tillsammans med ett rör med 1 cm diameter och en krans av flytmaterial som löper på huvudlinan och ligger och flyter i ytan på pimpelhålen gör att man kan mer eller mindre slappna av när man fiskar helt plötsligt. I röret häller man på ett par droppar T-sprit vilket förhindrar isbildning runt linan i åtminstone 10 timmar. Klockrent!
Vi började så rigga, 20 angeldon på fyra personer på isen. Lite lagom, faktiskt. När vi kommit halvvägs i riggningen small det i knallkorken ett femtiotal meter bort. Jag kutar över och ser hur det går ut typ en halvmeter lina, sen tar det stopp. Jag drar till ett mothugg på ingenting alls, mörten kommer upp i hålet och ser lite halvskrämd ut, och har ett litet bitmärke över ena sidan. Typiskt göshugg, den har smakat lite och sen bestämt sig för att det finns bättre saker att käka. Släpper ner mörten igen, och fortsätter med riggandet. Fem tio minuter senare smäller det igen på samma angeldon, och den här gången har gösen fått med sig mörten.. Irriterande.
Du borde kolla upp magen Peter.. Det där är inte normalt...
När så allt är uppriggat sätter vi igång brasan ordentligt och grillar lite korv. Det knallar till på ett annat don och jag får äran att landa sveriges minsta gädda som skickas tillbaka ner i hålet. Vi sitter och snackar lite skit om väderlekstjänsterna som verkligen inte lyckats idag, när vi ser hur en liten molnfront är på väg in. En halvtimme senare har det rullat in en riktigt tjock dimma som lägger sig över sjön, och minskar både sikt och stoppar upp ljuden över sjön...
På väg in
Fukt...
Huttan och Martin ger nu upp och går hemåt, jag och Peter laddar på mer ved på brasan och beslutar oss för att gå en runda och kolla donen ordentligt. Vi börjar från vänster och banar väg med ficklamporna. Första donet vi går till har löst ut, och Peter får äran att dra ett mothugg med trekroken ett par meter under ytan. Första intrycket är att mörten har lindat in sig i en gren eller nåt på botten, då det bara är stumt, sen kommer det ett par rejäla knyckar och vi har äntligen krokat dagens första ordentliga fisk. En kort men intensiv fight senare dyker det upp en riktigt riktigt fin matgös på isen, runt 3.5 kilo.
Sorry för slaktbilden, men gös är ju mat?
Vi går rundan ett par gånger till och sänker ner alla donen till botten så att laken ska lockas till hugg istället, vi pimplar till och med lite, men ingen lake känner för att tugga mört ikväll, och när Peters dam och min dam har hört av sig och krävt hemgång så får vi till slut ge oss. Alla som har anglat gädda vet att det är riktigt tungt att plocka ihop, och det blir inte lättare av några minusgrader och tjockan som ligger över isen. Den är riktigt slaskig under all snö också, så det är med tunga steg vi går runt, stannar upp ibland för att värma oss lite, men till slut är allt lastat och klart, och vi trampar hemåt mot bilen och värmen.
Jag kom hem vid 21.40, ett riktigt ordentligt fiskepass som nog kommer stilla begäret ett tag.. I alla fall tills på lördag, då jag ska ut igen :)
Tack så hemskt mycket för gårdagen gubbs, nästa gång blir det mer fesk!
Nåväl, tänker jag, det blir ju fiske ändå? Jag hade lite ärenden på vägen, skulle förbi svärfar för att hämta en pulka, som jag absolut inte får glömma, sen en runda till Biltema för att köpa T-sprit, och så behövde jag åka till Preem för att få en kopp kaffe i mig på vägen. Så jag rullar ner för backen till Preem, köper mitt kaffe, inser att jag ska vara i Norrahammar om 20 minuter och sladdar iväg ut på E4-an till Biltema på Solåsen, springer in, nyper min flaska T-sprit, springer ut, rejsar ner till Norrahammar och inser när jag kliver ur bilen och Peter tittar förvånat på mig och frågar: "var är pulkan..?" att jag gjort det igen. Jag har en fin ovana att göra bort mig när jag fiskar med folk för första gången (därav smeknamnet Pungen..) och ja, varför bryta en fin tradition.
Efter lite muttrande och 300 tafatta försök att be om ursäkt åker vi så neråt Rasjön till slut där Peter hittar en pulka i någon liten sommarstuga vid sjön. Tur det, annars vet jag ju vem som hade fått springa två vändor fram och tillbaka till bilen för att få ut alla prylar..
Iiiiiiiiiiskallt.
Väl så ute på sjön är det blixtrande solsken och -17 grader, flytoverallen blir vår bästa vän återigen - 2009 års absolut bästa köp alla kategorier, och vi släpar ut alla prylar till en ö i närheten, Peter goes to town på isen med hans motorborr med 250-klinga, helt otroligt smidigt. Vi riggar upp dom nya angeldonen han köpt, med en skitsmidig anti-vindfällsmekanism och kalibrerade vippor, helt fantastiska. Titta på dom här, WBY Fiske. Dom här angeldonen tillsammans med ett rör med 1 cm diameter och en krans av flytmaterial som löper på huvudlinan och ligger och flyter i ytan på pimpelhålen gör att man kan mer eller mindre slappna av när man fiskar helt plötsligt. I röret häller man på ett par droppar T-sprit vilket förhindrar isbildning runt linan i åtminstone 10 timmar. Klockrent!
Vi började så rigga, 20 angeldon på fyra personer på isen. Lite lagom, faktiskt. När vi kommit halvvägs i riggningen small det i knallkorken ett femtiotal meter bort. Jag kutar över och ser hur det går ut typ en halvmeter lina, sen tar det stopp. Jag drar till ett mothugg på ingenting alls, mörten kommer upp i hålet och ser lite halvskrämd ut, och har ett litet bitmärke över ena sidan. Typiskt göshugg, den har smakat lite och sen bestämt sig för att det finns bättre saker att käka. Släpper ner mörten igen, och fortsätter med riggandet. Fem tio minuter senare smäller det igen på samma angeldon, och den här gången har gösen fått med sig mörten.. Irriterande.
Du borde kolla upp magen Peter.. Det där är inte normalt...
När så allt är uppriggat sätter vi igång brasan ordentligt och grillar lite korv. Det knallar till på ett annat don och jag får äran att landa sveriges minsta gädda som skickas tillbaka ner i hålet. Vi sitter och snackar lite skit om väderlekstjänsterna som verkligen inte lyckats idag, när vi ser hur en liten molnfront är på väg in. En halvtimme senare har det rullat in en riktigt tjock dimma som lägger sig över sjön, och minskar både sikt och stoppar upp ljuden över sjön...
På väg in
Fukt...
Huttan och Martin ger nu upp och går hemåt, jag och Peter laddar på mer ved på brasan och beslutar oss för att gå en runda och kolla donen ordentligt. Vi börjar från vänster och banar väg med ficklamporna. Första donet vi går till har löst ut, och Peter får äran att dra ett mothugg med trekroken ett par meter under ytan. Första intrycket är att mörten har lindat in sig i en gren eller nåt på botten, då det bara är stumt, sen kommer det ett par rejäla knyckar och vi har äntligen krokat dagens första ordentliga fisk. En kort men intensiv fight senare dyker det upp en riktigt riktigt fin matgös på isen, runt 3.5 kilo.
Sorry för slaktbilden, men gös är ju mat?
Vi går rundan ett par gånger till och sänker ner alla donen till botten så att laken ska lockas till hugg istället, vi pimplar till och med lite, men ingen lake känner för att tugga mört ikväll, och när Peters dam och min dam har hört av sig och krävt hemgång så får vi till slut ge oss. Alla som har anglat gädda vet att det är riktigt tungt att plocka ihop, och det blir inte lättare av några minusgrader och tjockan som ligger över isen. Den är riktigt slaskig under all snö också, så det är med tunga steg vi går runt, stannar upp ibland för att värma oss lite, men till slut är allt lastat och klart, och vi trampar hemåt mot bilen och värmen.
Jag kom hem vid 21.40, ett riktigt ordentligt fiskepass som nog kommer stilla begäret ett tag.. I alla fall tills på lördag, då jag ska ut igen :)
Tack så hemskt mycket för gårdagen gubbs, nästa gång blir det mer fesk!
Bloggen gör skäl för sitt namn ja...
Då har man spenderat ännu mer timmar på is. Två misslyckade pass spenderades på Rasjön (-12 ena dagen, -16 andra) där allt gick åt helvete och fisken helt och hållet lös med sin frånvaro förutom nåt pill andra dagen. Linor som fryser fast i händerna, fingrar som fryser fast på rullar, krokar som fryser fast på kläder, kläder som fryser fast på stolar, iskristaller i ögonbrynen, skägget, ögonfransarna, snor som rinner, snuset är fruset, ja, ni fattar. Lägg därtill ett pass på Stora Nätaren där vi fick uppleva två små, små, små, små, små hugg på sex timmars fiske och där glädjemätaren i bilen visade -17 när vi kom dit och -13 och snålblåst när vi gick hem.. ja, man är ju inte överlycklig.. Men nästa gång är det liksom dags, då blir det ju fisk....
Rasjön i motljus
-allt- fryser
Kall Mange i Sovjethatt. Passar bra till Leninpluntan?
Grabbarna grus, stilstudie
Vältrafikerad ö? :)
För övrigt var vi med om nåt rätt spooky idag; på andra sidan sjön hände det nåt med isen, det brakade till nåt fruktansvärt, lät som om hela isen skulle spricka, och ett par sekunder senare kände vi hur vi satt och gungade som på vågor.. Det var 20 cm is, men det kändes verkligen i hela kroppen... Antagligen reste sig en iskant någonstans på stranden och skickade iväg chockvågor, som en jordbävning fast i miniatyr. Då känner man sig rätt liten, när man tänker på vilka krafter det krävs för att sätta ett par kvadratkilometer av is i gungning på det sättet....
Här är Isfiskets 10 budord according to me;
1: Man stressar. Fisken finns där, ingen mening att springa omkring och leta i onödan. Bättre att istället fokusera och borra på vettiga ställen, byta hål lagom ofta.
2: Man springer. Då svettas man i flytoverall. När man slutar springa blir svetten kall, och då blir man död. Bästa sättet att uppleva hypotermi när du isfiskar? Borra alla hål till ismetet/abborrpimplet eller vad du nu ska göra med en och samma gång utan att vila emellan. När svetten sen rinner innanför kläderna leder du in kylan...
3: Man blir blöt. Stick inte ner din hand i hålet när du isfiskar, det är så OTROLIGT puckat. Använd isskopa, använd handskar, byt handskar kontinuerligt om du blir blöt, stoppa in dom fuktiga handskarna i armhålorna innanför flytisen / jackan så att dom åtminstone får en chans att torka.
4: Man släpar på för mycket skit på isen. En liten låda med blänken/pirkar, ett fack för fjäder/aptitkrok, en för mormyska om man nu är lagd åt det hållet. Två tre pimpelspön/ismetespön, en mörthink, en borr. Ombyte om så krävs. Har man mer prylar än så med sig ut, köp en pulka för en hundring och släpa prylarna istället.
5: Man dricker bara kaffe. Kroppen gör av med sinnessjukt mycket kalorier när du fryser, och behöver konstant påfyllning av energireserverna. Käka lite godis, grilla korv, drick cola eller nåt annat sött under dagen för att hålla dig varm.
6: Man packar inte ihop i tid. Man behöver liksom inte ha allt framme jämt, som mamma alltid sa till mig när man behövde städa rummet hemma... Det behöver inte alltid ligga pimpelspön, kaffetermosar, beteshinkar och colaflaskor runt stället där man sitter, bättre att plocka ihop allt så att man är redo att dra hem så fort man känner att det är dags.. Det finns fan i mig inget värre än att känna hur kylan dominerar ens kropp fullständigt, precis allt man gör är smärtsamt och obehagligt, och inse att man måste plocka ihop massa prylar innan man kan åka.
7: Man sitter ner för mycket. Upp och rör på dig ibland så cirkulationen kommer igång.
8: Man klär sig fel. Lager på lager på lager på lager på lager på lager .... etc. Enklare att ta av sig en tröja än att åka hem och hämta en till när man börjar bli blå om läpparna.
9: Man glömmer hur otroligt vackert och tyst det är på vintrarna. Ta en titt upp ur pimpelhålet ibland och kika på allt som händer runt omkring. Idag såg jag en räv, en hel massa korpar och ett gäng med nötskrikor som susade omkring. Spår efter hare, rävar, rådjur, hundar och nåt annat lite större i snön, och något brakade till i skogen när vi gick hemåt...
10: Man blir övermodig. Safety first. Är du osäker på isen? Åk hem istället då. Helt onödigt att ge sig ut på osäkra isar, fiskepass kan man skjuta på. Bara för att det har varit minusgrader i en vecka betyder inte det att isarna är säkra; idag var det -17 i luften när vi kom, och ändå trampar vi igenom slaskigt vatten på isen... Det låg 10-15 cm snö på isen, världens mest isolerande material tydligen...
Tight lines!
Rasjön i motljus
-allt- fryser
Kall Mange i Sovjethatt. Passar bra till Leninpluntan?
Grabbarna grus, stilstudie
Vältrafikerad ö? :)
För övrigt var vi med om nåt rätt spooky idag; på andra sidan sjön hände det nåt med isen, det brakade till nåt fruktansvärt, lät som om hela isen skulle spricka, och ett par sekunder senare kände vi hur vi satt och gungade som på vågor.. Det var 20 cm is, men det kändes verkligen i hela kroppen... Antagligen reste sig en iskant någonstans på stranden och skickade iväg chockvågor, som en jordbävning fast i miniatyr. Då känner man sig rätt liten, när man tänker på vilka krafter det krävs för att sätta ett par kvadratkilometer av is i gungning på det sättet....
Här är Isfiskets 10 budord according to me;
1: Man stressar. Fisken finns där, ingen mening att springa omkring och leta i onödan. Bättre att istället fokusera och borra på vettiga ställen, byta hål lagom ofta.
2: Man springer. Då svettas man i flytoverall. När man slutar springa blir svetten kall, och då blir man död. Bästa sättet att uppleva hypotermi när du isfiskar? Borra alla hål till ismetet/abborrpimplet eller vad du nu ska göra med en och samma gång utan att vila emellan. När svetten sen rinner innanför kläderna leder du in kylan...
3: Man blir blöt. Stick inte ner din hand i hålet när du isfiskar, det är så OTROLIGT puckat. Använd isskopa, använd handskar, byt handskar kontinuerligt om du blir blöt, stoppa in dom fuktiga handskarna i armhålorna innanför flytisen / jackan så att dom åtminstone får en chans att torka.
4: Man släpar på för mycket skit på isen. En liten låda med blänken/pirkar, ett fack för fjäder/aptitkrok, en för mormyska om man nu är lagd åt det hållet. Två tre pimpelspön/ismetespön, en mörthink, en borr. Ombyte om så krävs. Har man mer prylar än så med sig ut, köp en pulka för en hundring och släpa prylarna istället.
5: Man dricker bara kaffe. Kroppen gör av med sinnessjukt mycket kalorier när du fryser, och behöver konstant påfyllning av energireserverna. Käka lite godis, grilla korv, drick cola eller nåt annat sött under dagen för att hålla dig varm.
6: Man packar inte ihop i tid. Man behöver liksom inte ha allt framme jämt, som mamma alltid sa till mig när man behövde städa rummet hemma... Det behöver inte alltid ligga pimpelspön, kaffetermosar, beteshinkar och colaflaskor runt stället där man sitter, bättre att plocka ihop allt så att man är redo att dra hem så fort man känner att det är dags.. Det finns fan i mig inget värre än att känna hur kylan dominerar ens kropp fullständigt, precis allt man gör är smärtsamt och obehagligt, och inse att man måste plocka ihop massa prylar innan man kan åka.
7: Man sitter ner för mycket. Upp och rör på dig ibland så cirkulationen kommer igång.
8: Man klär sig fel. Lager på lager på lager på lager på lager på lager .... etc. Enklare att ta av sig en tröja än att åka hem och hämta en till när man börjar bli blå om läpparna.
9: Man glömmer hur otroligt vackert och tyst det är på vintrarna. Ta en titt upp ur pimpelhålet ibland och kika på allt som händer runt omkring. Idag såg jag en räv, en hel massa korpar och ett gäng med nötskrikor som susade omkring. Spår efter hare, rävar, rådjur, hundar och nåt annat lite större i snön, och något brakade till i skogen när vi gick hemåt...
10: Man blir övermodig. Safety first. Är du osäker på isen? Åk hem istället då. Helt onödigt att ge sig ut på osäkra isar, fiskepass kan man skjuta på. Bara för att det har varit minusgrader i en vecka betyder inte det att isarna är säkra; idag var det -17 i luften när vi kom, och ändå trampar vi igenom slaskigt vatten på isen... Det låg 10-15 cm snö på isen, världens mest isolerande material tydligen...
Tight lines!
