Bompassens okrönta konung

Mellan 2 och 4 minusgrader sa alla väderlekstjänster som jag kunde hitta. http://www.klart.se, http://www.vackertvader.se, http://www.smhi.se, http://www.yr.no, alla. Jag tittade inte ens på termometern när jag kutade runt i lägenheten för att få allting klart till fisketuren vid sju på morgonen. Lysstavar - check. Kamera - check. Kaffe - check. Efter en halvtimmes yr-höna-rutin gick jag så utanför dörren med flytoverallen över ena armen, väskan över andra axeln, högernäven försöker få in nyckeln i dörren och jag inser att det är ta mig fan kallare än 2-4 minusgrader. Kylan sätter liksom in direkt i kroppen, fingrarna blir stela på nolltid, det är så klart och fuktigt i luften att varje andetag river lite i halsen, näshåren kryper liksom ner i hårsäckarna och allt är så kallt att ta i att man bara blir stående ibland.

Nåväl, tänker jag, det blir ju fiske ändå? Jag hade lite ärenden på vägen, skulle förbi svärfar för att hämta en pulka, som jag absolut inte får glömma, sen en runda till Biltema för att köpa T-sprit, och så behövde jag åka till Preem för att få en kopp kaffe i mig på vägen. Så jag rullar ner för backen till Preem, köper mitt kaffe, inser att jag ska vara i Norrahammar om 20 minuter och sladdar iväg ut på E4-an till Biltema på Solåsen, springer in, nyper min flaska T-sprit, springer ut, rejsar ner till Norrahammar och inser när jag kliver ur bilen och Peter tittar förvånat på mig och frågar: "var är pulkan..?" att jag gjort det igen. Jag har en fin ovana att göra bort mig när jag fiskar med folk för första gången (därav smeknamnet Pungen..) och ja, varför bryta en fin tradition.

Efter lite muttrande och 300 tafatta försök att be om ursäkt åker vi så neråt Rasjön till slut där Peter hittar en pulka i någon liten sommarstuga vid sjön. Tur det, annars vet jag ju vem som hade fått springa två vändor fram och tillbaka till bilen för att få ut alla prylar..


Iiiiiiiiiiskallt.

Väl så ute på sjön är det blixtrande solsken och -17 grader, flytoverallen blir vår bästa vän återigen - 2009 års absolut bästa köp alla kategorier, och vi släpar ut alla prylar till en ö i närheten, Peter goes to town på isen med hans motorborr med 250-klinga, helt otroligt smidigt. Vi riggar upp dom nya angeldonen han köpt, med en skitsmidig anti-vindfällsmekanism och kalibrerade vippor, helt fantastiska. Titta på dom här, WBY Fiske. Dom här angeldonen tillsammans med ett rör med 1 cm diameter och en krans av flytmaterial som löper på huvudlinan och ligger och flyter i ytan på pimpelhålen gör att man kan mer eller mindre slappna av när man fiskar helt plötsligt. I röret häller man på ett par droppar T-sprit vilket förhindrar isbildning runt linan i åtminstone 10 timmar. Klockrent!

Vi började så rigga, 20 angeldon på fyra personer på isen. Lite lagom, faktiskt. När vi kommit halvvägs i riggningen small det i knallkorken ett femtiotal meter bort. Jag kutar över och ser hur det går ut typ en halvmeter lina, sen tar det stopp. Jag drar till ett mothugg på ingenting alls, mörten kommer upp i hålet och ser lite halvskrämd ut, och har ett litet bitmärke över ena sidan. Typiskt göshugg, den har smakat lite och sen bestämt sig för att det finns bättre saker att käka. Släpper ner mörten igen, och fortsätter med riggandet. Fem tio minuter senare smäller det igen på samma angeldon, och den här gången har gösen fått med sig mörten.. Irriterande.


Du borde kolla upp magen Peter.. Det där är inte normalt...

När så allt är uppriggat sätter vi igång brasan ordentligt och grillar lite korv. Det knallar till på ett annat don och jag får äran att landa sveriges minsta gädda som skickas tillbaka ner i hålet. Vi sitter och snackar lite skit om väderlekstjänsterna som verkligen inte lyckats idag, när vi ser hur en liten molnfront är på väg in. En halvtimme senare har det rullat in en riktigt tjock dimma som lägger sig över sjön, och minskar både sikt och stoppar upp ljuden över sjön...


På väg in


Fukt...

Huttan och Martin ger nu upp och går hemåt, jag och Peter laddar på mer ved på brasan och beslutar oss för att gå en runda och kolla donen ordentligt. Vi börjar från vänster och banar väg med ficklamporna. Första donet vi går till har löst ut, och Peter får äran att dra ett mothugg med trekroken ett par meter under ytan. Första intrycket är att mörten har lindat in sig i en gren eller nåt på botten, då det bara är stumt, sen kommer det ett par rejäla knyckar och vi har äntligen krokat dagens första ordentliga fisk. En kort men intensiv fight senare dyker det upp en riktigt riktigt fin matgös på isen, runt 3.5 kilo.


Sorry för slaktbilden, men gös är ju mat?

Vi går rundan ett par gånger till och sänker ner alla donen till botten så att laken ska lockas till hugg istället, vi pimplar till och med lite, men ingen lake känner för att tugga mört ikväll, och när Peters dam och min dam har hört av sig och krävt hemgång så får vi till slut ge oss. Alla som har anglat gädda vet att det är riktigt tungt att plocka ihop, och det blir inte lättare av några minusgrader och tjockan som ligger över isen. Den är riktigt slaskig under all snö också, så det är med tunga steg vi går runt, stannar upp ibland för att värma oss lite, men till slut är allt lastat och klart, och vi trampar hemåt mot bilen och värmen.

Jag kom hem vid 21.40, ett riktigt ordentligt fiskepass som nog kommer stilla begäret ett tag.. I alla fall tills på lördag, då jag ska ut igen :)

Tack så hemskt mycket för gårdagen gubbs, nästa gång blir det mer fesk!