Döda havet var visst inte så dött...
Så skulle dom upp; nu skulle jag inte klanta mig, inte bomma, inte låta ett helt fiskepass gå förlorat på grund av felinställda grejer, prylar överallt, regnväder, dåligt humör och nageltrång.
Jag bestämde mig för Rasjön i vanlig ordning (nähä?), föresatsen att jag ska nöta sjön står jag fast vid, och kvällen bjöd på anledning att fortsätta hårdsatsningen. Två nya uppslag fick jag också, men det tar vi sen.
När lillkillen somnat här hemma vid 12-tiden dök jag in i bilen och drog iväg till Kurres Fiskeshop för inköp av maggot, en hållare till ekolodsgivaren och lite grunkor som man alltid behöver. Sugkoppen till givaren funkar lite sisådär på min skrovliga akterspegel, båten har ju gått i havet tidigare så det sitter väl kanske lite skit där som jag kanske inte tvättade bort tillräckligt noggrant... Kanske. Efter snabbvisiten hos Roger styrde jag Hondapråmen söderut på E4, och hann in till Peter i precis rätt tid för att lasta motorn och bensindunken i bilen tillsammans med all annan skit, och 20 minuter senare var jag ute på sjön. Motorn går som en pärla, och jag är så våldsamt lycklig över att ha grejer för en gångs skull som man är helt och hållet nöjd med.
Betesfisk skulle arrangeras; Peter tyckte jag borde börja i hamnen, men envis som jag är ville jag ner till viken på motsatt sida av sjön där jag tappade en rejäl abborre vid betesfiskmete för några år sen. Den fisken högg på en #10-krok med två maggot på, helt bizarrt.. När jag metat i typ 20 minuter och inte haft ett enda minsta litet pill på kroken blev jag lite småkinkig och undrade vad problemet var. Då smattrar det till runt mitt flöte och det tvärsjunker som en sten. Fighten var rätt skoj, nylonet på det toppknutna metspöt fjädrar ju så hysteriskt och toppen gick fram och tillbaka, men upp till ytan kommer den här krabaten;
En slank utlekt abborrstackare som tagit två maggot på en #10-krok... igen..
Betesfisken lös med sin frånvaro, så jag drog upp ankaret efter ett par timmar och drog in till hamnen för att se om jag kunde hitta mörten som Peter pratat om, och mycket riktigt, runt båtarna cruisar det runt stora mörtstim som bara ber om att få bli bete... När jag stått där en stund kommer det in en liten familj med mamma, pappa och dotter, pappan är seriös vertikalfiskare, och vi småtjötar en stund och han berättar vart han sett fisk på lodet och önskar mig lycka till. Skön kille! Ska bli roligt att lära känna folket man delar båtplats med, dagsfärska rapporter är ju alltid grymt.
När Peter till sist är färdig med sitt snickeri för dagen kommer han ner och hjälper mig dra lite mer betesfisk. Vi drar till slut ut på sjön med sådär 839 spön som spretar åt alla håll, draglådor överallt, prylar till förbannelse men framför allt; med Peters HDS7 på akterspegeln... Och ungefär samtidigt som han tryckte på Power-knappen första gången insåg jag precis hur primitivt mitt usla lod är.
Vi börjar prickskjuta av en brant som alltid producerar fisk för att få känna lite på grejerna, och vi har många stigningar, men ingenting vill bita tag ordentligt. Strax övergår vi till lite mer prickskyttemete, där vi letar upp ett eko och sänker en mört över ekot.
Tråkigare kan man ju ha, när man ser bågen stiga från botten och flötet sticker ner under ytan... tyvärr ville inte krokningen lira riktigt, och i skymningen bestämde vi oss för paravantrolling istället. Yep, vi täckte alltså in de tre formerna av riktat gösfiske på en kväll...
Under tre fyra hektiska timmar hade vi åtminstone 9 bomhugg, nafsande försiktig smågös, två dubbelhugg och inte en lugn stund.. Det slutade med att vi landade två något olikformade gösar...
En liten...
Och en lite större :) 3100 gram, bra fight! Synd att den var så slank bara, för några månader sen innan lek var det nog en 4-kilos. Aldrig mer plåta med mobilkamera på natten....
Peters idé med lysstav i paravanen var helt grym, det ska jag anamma..
Känns lite kul att ha hittat den där fläcken där dom tog, samt grundtoppen utanför.. Nu har jag ett helt nytt ställe att nöta på. Man upptäcker lite mer av sjön för varje pass.
Nåt annat jag vill testa är en tältnatt med riktat gösmete, har nog hittat det perfekta stället... Vi får väl se vad man kan företa sig framöver!
Gösfeber
Efter en rätt långdragen fisketur i Ramsjön tillsammans med Mange för lite mer än två år sen kom jag till slut hem till Bankeryd. Min annars så toleranta och förstående fru Cecilia hade ringt både två och tre gånger och stilla undrat om jag hade tänkt masa mig hem snart någon jävla gång. Lätt irriterad går jag på muggen och konstaterar att det ligger någon sticka, typ en pinne på handfatet på toaletten. Reflekterar inte något vidare över det, utan jag tar hand om mitt, borstar tänderna och kryper ner i sängen. Cici ligger och stirrar på mig när jag kommer och lägger mig och utbrister förvånat: "Du tänkte inte på nåt speciellt när du gick på toa eller?" Jag, lite lätt butter över att hon ringt och tjatat så förbannat på att jag skulle komma hem säger nåt i stil med att "jo, visst, märkte att du inte hade slängt skräpet efter dig..". Hon skickar ut mig på toa för att ta en titt på den där stickan en gång till, och nu fattar jag att det är ett gravidietetstest; men jag måste fråga henne vad det innebär när det är ett tydligt blått streck på indikatorn, för sånt där har jag liksom aldrig riktigt begripit.
Nu har det gått som sagt lite mer än två år. Min son Hugo blir lite mer av en ashäftig kille för varje dag som går, nu i sommar har det varit en fröjd att få ösa ur pappas båt som legat i dvala på tomten tills en dag när båten inte längre låg bredvid garaget.
Nu först känner jag mig manad att ta upp fisket igen på allvar; båten ligger i Rasjön och skvalpar, jag har lyckats få tag på en motor som jag känner mig trygg med och all annan utrustning hade jag ju sedan tidigare (det är det jag säger till frugan i alla fall...). Nu är det verkligen dags att putsa upp PB-t på gös från en blygsam fisk på 4.200 gram till något ordentligt. Mitt fjärde reg SKA bli en gös. Så är det bara.
Jag har varit ute på två mer eller mindre testturer som inte gett mer än mersmak och en snopen liten gös som tittade upp över relingen igår.
Jag har ett jäkligt komplicerat förhållande till Rasjön, döda havet även kallat. Det är en rätt svårfiskad sjö med väldigt lite vegetation, knappt varken vass eller näckrosor någonstans. Det som finns däremot är luriga grynnor, djupbranter lite varstans och ett bestånd av storgös som lurar någonstans i djupet. Abborrbeståndet har väl sett bättre dar, men jag har själv sett kilosborre i sjön, men det var länge sen nu.
Nu har jag gett mig fan på att nöta i pölen denna säsongen i alla fall, så då ordas det inte mer över det.
På söndag blir det vertikalfiske från eftermiddag till sen kväll / natt - kanske att man får posta ett blogginlägg med fiskinnehåll igen, det var ju ett tag sen nu...
