Bompassens okrönta konung

Efter en rätt långdragen fisketur i Ramsjön tillsammans med Mange för lite mer än två år sen kom jag till slut hem till Bankeryd. Min annars så toleranta och förstående fru Cecilia hade ringt både två och tre gånger och stilla undrat om jag hade tänkt masa mig hem snart någon jävla gång. Lätt irriterad går jag på muggen och konstaterar att det ligger någon sticka, typ en pinne på handfatet på toaletten. Reflekterar inte något vidare över det, utan jag tar hand om mitt, borstar tänderna och kryper ner i sängen. Cici ligger och stirrar på mig när jag kommer och lägger mig och utbrister förvånat: "Du tänkte inte på nåt speciellt när du gick på toa eller?" Jag, lite lätt butter över att hon ringt och tjatat så förbannat på att jag skulle komma hem säger nåt i stil med att "jo, visst, märkte att du inte hade slängt skräpet efter dig..". Hon skickar ut mig på toa för att ta en titt på den där stickan en gång till, och nu fattar jag att det är ett gravidietetstest; men jag måste fråga henne vad det innebär när det är ett tydligt blått streck på indikatorn, för sånt där har jag liksom aldrig riktigt begripit.

 

Nu har det gått som sagt lite mer än två år. Min son Hugo blir lite mer av en ashäftig kille för varje dag som går, nu i sommar har det varit en fröjd att få ösa ur pappas båt som legat i dvala på tomten tills en dag när båten inte längre låg bredvid garaget. 

 

Nu först känner jag mig manad att ta upp fisket igen på allvar; båten ligger i Rasjön och skvalpar, jag har lyckats få tag på en motor som jag känner mig trygg med och all annan utrustning hade jag ju sedan tidigare (det är det jag säger till frugan i alla fall...). Nu är det verkligen dags att putsa upp PB-t på gös från en blygsam fisk på 4.200 gram till något ordentligt. Mitt fjärde reg SKA bli en gös. Så är det bara.

 

Jag har varit ute på två mer eller mindre testturer som inte gett mer än mersmak och en snopen liten gös som tittade upp över relingen igår. 

 

Jag har ett jäkligt komplicerat förhållande till Rasjön, döda havet även kallat. Det är en rätt svårfiskad sjö med väldigt lite vegetation, knappt varken vass eller näckrosor någonstans. Det som finns däremot är luriga grynnor, djupbranter lite varstans och ett bestånd av storgös som lurar någonstans i djupet. Abborrbeståndet har väl sett bättre dar, men jag har själv sett kilosborre i sjön, men det var länge sen nu. 

 

Nu har jag gett mig fan på att nöta i pölen denna säsongen i alla fall, så då ordas det inte mer över det. 

På söndag blir det vertikalfiske från eftermiddag till sen kväll / natt - kanske att man får posta ett blogginlägg med fiskinnehåll igen, det var ju ett tag sen nu...