Ett farväl
Alltså, jag måste säga någonting här nu. Det har pågått länge, dom här tankarna hos mig, och jag skäms nästan lite för det. Det är såhär att jag har nog tappat lite av mina känslor för dig, och tolka mig rätt nu. Det är inte dig det är fel på, jag är säker på att dom flesta där ute tycker att du är skitrolig och snygg, och säkerligen en charmant kompanjon genom livet, men jag vet inte om du är helt rätt för mig, liksom.
Du tycker om vissa färger, jag gillar andra. Du är liksom lite som en sån där gäst man får över ibland när man ska placera dig vid ett middagsbord, man vet inte riktigt hur man ska hantera dig och man är alltid livrädd för att du ska hamna bredvid någon man verkligen tycker om, med risk för att du kanske tar över helt och hållet.
Vi har haft ett par trevliga ögonblick ihop, korta intensiva kärleksmöten, men jag kan fan inte fundera ut riktigt hur fan du är funtad. Ena minuten är du tokhet och vill bara finnas där för mina ögon, i nästa stund ignorerar du mig fullständigt. Vad jag än bjuder dig på ratar du mig, och du får faktiskt mig att tvivla på mig själv och det tolererar jag inte. Dessutom är du sjukt dyr i drift, ännu en sak som inte riktigt går ihop med mig.
När vi ändå är inne på dina dåliga egenskaper tycker jag att du är rätt överreklamerad, du smakar faktiskt aldrig mer än du kostar, och nej, jag ljuger inte när jag säger att det finns otroligt många andra jag värdesätter högre än dig.
Så, tyvärr regnbågen, så måste nog våra vägar skiljas här. Vi försökte så länge vi kunde, men jag får nog sikta på andra saker än dig framöver.
Du tycker om vissa färger, jag gillar andra. Du är liksom lite som en sån där gäst man får över ibland när man ska placera dig vid ett middagsbord, man vet inte riktigt hur man ska hantera dig och man är alltid livrädd för att du ska hamna bredvid någon man verkligen tycker om, med risk för att du kanske tar över helt och hållet.
Vi har haft ett par trevliga ögonblick ihop, korta intensiva kärleksmöten, men jag kan fan inte fundera ut riktigt hur fan du är funtad. Ena minuten är du tokhet och vill bara finnas där för mina ögon, i nästa stund ignorerar du mig fullständigt. Vad jag än bjuder dig på ratar du mig, och du får faktiskt mig att tvivla på mig själv och det tolererar jag inte. Dessutom är du sjukt dyr i drift, ännu en sak som inte riktigt går ihop med mig.
När vi ändå är inne på dina dåliga egenskaper tycker jag att du är rätt överreklamerad, du smakar faktiskt aldrig mer än du kostar, och nej, jag ljuger inte när jag säger att det finns otroligt många andra jag värdesätter högre än dig.
Så, tyvärr regnbågen, så måste nog våra vägar skiljas här. Vi försökte så länge vi kunde, men jag får nog sikta på andra saker än dig framöver.
Ge fan i våra vatten, era as!
GE FAN I VÅRA JÄVLA VATTEN, ERA AS!
Vattenkraftslobbyn når nya absurda nivåer, nu med Jämtkraft och deras reklam om ursprungsmärkt el; att man ska kunna välja varifrån din el ska komma. Det är ett häftigt inslag i radioreklamen där en man står utmed en fors och vrålar in i micken att du kan välja mellan DUVED! HISSMOFORS! ELLER NÄSAFORSEN!!!
I bakgrunden brusar vatten och det hela låter ju fantastiskt vackert.
Det här är en mer rättvis bild av Hissmofors kraftstation:
är det verkligen såhär vi vill ha det? I stort sett alla våra svenska forsar har blivit utsmyckade med dom här vackra betongkomplexen, ofta på tidigt 1900-tal, och sedan har man skrivit kontrakt som är otroligt förmånliga för kraftbolagen, som egentligen ger dom vilka rättigheter som helst.
Här i Jönköping har vi ett par tre bra exempel på hur vattenkraften förstör både natur och fritidsliv. Förra året tömdes Landsjön i Kaxholmen nordöst om Jönköping på vatten rejält, ytan sänktes med en meter, ställen som tidigare varit naturliga ståndplatser för gäddan försvann och ersattes med ett ogenomträngligt lager av nate. Fågellivet blomstrade ett kort tag, tills dom också insåg att något var fel. Syrehalten i sjön förändrades på grund av att bottenvattnet slutade cirkulera upp till ytskiktet, och fisket slogs ut, mer eller mindre. Protester började höras i lokalmedia, då båtägare kom ner till sjön bara för att upptäcka att deras nyilagda båtar som en vecka tidigare låg och guppade vid bryggan nu låg på sandbottnen, och vattnet var tio meter bort. Den helt nya iläggningsplatsen för båtarna som restaurerats för fiskekortspengar blev i ett slag helt värdelös då en sandrevel uppstod 10 meter ut från rampen. Detta i sin tur gjorde att man kunde lägga i båten som vanligt, men sen fick man kliva i sjön för att bära båten över det lilla revet i vassgluggen utanför.
Citat från denna sidan:
"Vattenreglering för kraftutnyttjande har också sedan
mycket lång tid tillbaka påverkat många av våra sjöar
och vattendrag. Genom dammar, överledning av vatten
och torrläggning av naturliga åfåror har vattendragen segmenterats
och möjligheten för många djur att röra sig fritt
i vattendragen omintetgjorts. I många fall medger gamla
vattendomar stora regleringsamplituder för berörda sjöar.
Den tillåtna regleringsamplituden utnyttjas emellertid
inte särskilt ofta, men på sikt kan en omprövning av vissa
vattendomar ändock vara befogad. I följande sjöar och
vattendrag råder vissa intressemotsättningar avseende
nuvarande villkor i vattendomen:
- Vättern
- Edeskvarnaån - Landsjön"
Vattendomen i Landsjön är slagen 1902.
1902, alltså. Det är en bestämmelse som är i skrivande stund 107 år gammal. Reglerna för hur man tog vatten i Landsjön är alltså äldre än flygplanen, den allmänna rösträtten, förbudet mot barnaga, Sveriges rasbiologiska institut och bilen. Låter det vettigt?
Det absolut mest ironiska är att mannen som äger kraftverket har all rätt att göra precis det han gör. Han tillverkar lite el då och då, när han tjänar pengar på det.
På exakt samma sätt var det i sjön Rusken söder om Värnamo där jag fiskade gös i somras. Vattennivån var även här sjukt låg, båtar låg på land, ytmärkena på stenarna runt sjön visade på en minskning på 60-80 cm men när man körde runt sjön passerade man fyra vattenkraftverk där dammluckorna var helt stängda och vattenmagasinen bakom dammen var sprängfyllda. Antagligen tjänar inte kraftverksägarna en spänn på att tillverka el under somrarna då det finns ett grovt överflöd av el inom det svenska nätet att man till och med måste exportera ström.
Är det såhär vi vill ha det? Finns det verkligen inga andra alternativ än att fortsätta bygga ut våra forsar?
Självklart finns det alternativ, men dom kostar pengar, och dom kräver forskning. Tidvattenskraftverk, vindkraftverk, solenergi, till och med den nya generationens kärnkraft är ett bättre alternativ än denna våldtäkt på den svenska naturen.
"Vattenreglering för kraftutnyttjande har också sedan
mycket lång tid tillbaka påverkat många av våra sjöar
och vattendrag. Genom dammar, överledning av vatten
och torrläggning av naturliga åfåror har vattendragen segmenterats
och möjligheten för många djur att röra sig fritt
i vattendragen omintetgjorts. I många fall medger gamla
vattendomar stora regleringsamplituder för berörda sjöar.
Den tillåtna regleringsamplituden utnyttjas emellertid
inte särskilt ofta, men på sikt kan en omprövning av vissa
vattendomar ändock vara befogad. I följande sjöar och
vattendrag råder vissa intressemotsättningar avseende
nuvarande villkor i vattendomen:
- Vättern
- Edeskvarnaån - Landsjön"
Vattendomen i Landsjön är slagen 1902.
1902, alltså. Det är en bestämmelse som är i skrivande stund 107 år gammal. Reglerna för hur man tog vatten i Landsjön är alltså äldre än flygplanen, den allmänna rösträtten, förbudet mot barnaga, Sveriges rasbiologiska institut och bilen. Låter det vettigt?
Det absolut mest ironiska är att mannen som äger kraftverket har all rätt att göra precis det han gör. Han tillverkar lite el då och då, när han tjänar pengar på det.
På exakt samma sätt var det i sjön Rusken söder om Värnamo där jag fiskade gös i somras. Vattennivån var även här sjukt låg, båtar låg på land, ytmärkena på stenarna runt sjön visade på en minskning på 60-80 cm men när man körde runt sjön passerade man fyra vattenkraftverk där dammluckorna var helt stängda och vattenmagasinen bakom dammen var sprängfyllda. Antagligen tjänar inte kraftverksägarna en spänn på att tillverka el under somrarna då det finns ett grovt överflöd av el inom det svenska nätet att man till och med måste exportera ström.
Är det såhär vi vill ha det? Finns det verkligen inga andra alternativ än att fortsätta bygga ut våra forsar?
Självklart finns det alternativ, men dom kostar pengar, och dom kräver forskning. Tidvattenskraftverk, vindkraftverk, solenergi, till och med den nya generationens kärnkraft är ett bättre alternativ än denna våldtäkt på den svenska naturen.
Stöd kampanjen "Ge fan i våra vatten!" och engagera er på http://www.fiskejournalen.se
Tack för mig.
Begreppet rå fisk fick just en ny innebörd;
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6153099.ab
Tydligen ska det vara någon taiwanesisk specialitet; fisken lever fortfarande när dom börjar käka.
Det verkar ju... Etiskt.
Tydligen ska det vara någon taiwanesisk specialitet; fisken lever fortfarande när dom börjar käka.
Det verkar ju... Etiskt.
Så trött på att bomma...
Man blir lätt lite trött när det inte händer någonting på passen. Ett par laketurer avklarade utan resultat förutom något hugg (eller var det bara spöt som ramlade?). Nu i helgen ska jag ge mig på något ännu jävligare; havsöring. Tveksamt att det ger nåt men prövar man inte så vet man inte.
Ska bli rent fantastiskt att komma till kusten i alla fall, det saknar man såhär i inlandet. Dom som vågar säga emot har aldrig bott vid havet eller vet helt enkelt inte vad dom snackar om.
Karlskrona är som sagt min hemstad. Jag är dock född i Ronneby, men vi flyttade till Kallekrona när jag var fem-ish. Boende norr om Rödeby, vid smålandsgränsen har jag upplevt dom där blekingska trappstegen som Selma Lagerlöf pratade om i Nils Holgerssons underbara resa; att blekinge är uppdelat i tre trappsteg. Första steget är nere vid havet, 2 mil norr om sjön höjs marken rätt markant och det blir kallare på vintern och varmare på sommaren. Längst upp mot småland, där jag bodde, skiljer det ungefär 100 meter i höjdnivå, och vi hade alltid ett elände på vintrarna när det började snöa. Dubbdäcken kom till sin rätt strax norr om Rödeby och blev värdelösa strax söder om nämnda stad.
På våren blev det grönt längs med havet men var avlövat ett par veckor till där vi bodde, i gengäld slapp vi orkanvindarna 365 dagar om året som annars plågar Karlskrona; sjömännen brukade kalla den för Pinan, staden. Dom stackarna som fick gå hundvakten mellan 04 och 06 hade det nog inte för lätt i januari-februari när blåsten går igenom precis allting..
Jag spenderade väldigt mycket tid runt Lyckebyån när jag var liten, det var en kort cykelväg dit. Där kunde man slå sig ner längs med bankarna och kolla på allt som hände runtomkring, och det var ju ett av dom största vattendragen jag någonsin sett. Grodor, fåglar, mängder av abborre som spratt till i ytskiktet när man kastade sten i ån. Ibland såg man gäddor som jagade, men förstod ju inte bättre att fiska efter dom.
Senare när jag gick på högstadiet, på Rödebyskolan, så rinner det en liten, liten å nedanför gymnastiksalen, nere i Dalen, för dom som inte kunde gissa det. Ån heter Lillån, och den är helt steril. Den var det när jag gick där i alla fall, har ingen aning om hur det ser ut idag. Kan knappast tänka mig att det är någon skillnad. Där kunde jag i alla fall gå upp och ner på gymnastiklektionerna istället för att springa dom där två kilometrarna som oinspirerade gympalärare tyckte vi skulle göra i brist på annat, och spana. Bara glo, titta efter något som inte ens fanns där. Glasklart vatten, iskallt året om, och inte en enda fisk. Jag kunde inte begripa varför det var på det där sättet, varför vissa vatten höll så enormt mycket fisk och andra var helt döda.
Jag undersökte aldrig frågan, men när jag nu tittar på kartan ser jag ju att lillån kommer upp vid Rosenholm i Karlskrona där det förr låg ett regemente som hette KA2, viken utanför är brutalt nerskitad av arméns fordonscentral och verkstäder, tillsammans med ett oljespill för några år sen. Sedan kämpar det lilla vattendraget sig upp genom Blekinge, och passerar rakt under en sopstation där man grävt ner farligt avfall i sådär fyrtiofem - femtio år. Sen passerar den Rödebyskolan som kanske inte smutsat ner sådär värst mycket egentligen, men den slutar tvärt i en liten skogsgöl, mitt ute i ingenstans.
Lustigt det där.
Blogg.se verkar leva ett eget liv idag, publicerar halva inlägg (?!). Blir en stor uppdatering när jag kommer hem i nästa vecka i vilket fall!
Ska bli rent fantastiskt att komma till kusten i alla fall, det saknar man såhär i inlandet. Dom som vågar säga emot har aldrig bott vid havet eller vet helt enkelt inte vad dom snackar om.
Karlskrona är som sagt min hemstad. Jag är dock född i Ronneby, men vi flyttade till Kallekrona när jag var fem-ish. Boende norr om Rödeby, vid smålandsgränsen har jag upplevt dom där blekingska trappstegen som Selma Lagerlöf pratade om i Nils Holgerssons underbara resa; att blekinge är uppdelat i tre trappsteg. Första steget är nere vid havet, 2 mil norr om sjön höjs marken rätt markant och det blir kallare på vintern och varmare på sommaren. Längst upp mot småland, där jag bodde, skiljer det ungefär 100 meter i höjdnivå, och vi hade alltid ett elände på vintrarna när det började snöa. Dubbdäcken kom till sin rätt strax norr om Rödeby och blev värdelösa strax söder om nämnda stad.
På våren blev det grönt längs med havet men var avlövat ett par veckor till där vi bodde, i gengäld slapp vi orkanvindarna 365 dagar om året som annars plågar Karlskrona; sjömännen brukade kalla den för Pinan, staden. Dom stackarna som fick gå hundvakten mellan 04 och 06 hade det nog inte för lätt i januari-februari när blåsten går igenom precis allting..
Jag spenderade väldigt mycket tid runt Lyckebyån när jag var liten, det var en kort cykelväg dit. Där kunde man slå sig ner längs med bankarna och kolla på allt som hände runtomkring, och det var ju ett av dom största vattendragen jag någonsin sett. Grodor, fåglar, mängder av abborre som spratt till i ytskiktet när man kastade sten i ån. Ibland såg man gäddor som jagade, men förstod ju inte bättre att fiska efter dom.
Senare när jag gick på högstadiet, på Rödebyskolan, så rinner det en liten, liten å nedanför gymnastiksalen, nere i Dalen, för dom som inte kunde gissa det. Ån heter Lillån, och den är helt steril. Den var det när jag gick där i alla fall, har ingen aning om hur det ser ut idag. Kan knappast tänka mig att det är någon skillnad. Där kunde jag i alla fall gå upp och ner på gymnastiklektionerna istället för att springa dom där två kilometrarna som oinspirerade gympalärare tyckte vi skulle göra i brist på annat, och spana. Bara glo, titta efter något som inte ens fanns där. Glasklart vatten, iskallt året om, och inte en enda fisk. Jag kunde inte begripa varför det var på det där sättet, varför vissa vatten höll så enormt mycket fisk och andra var helt döda.
Jag undersökte aldrig frågan, men när jag nu tittar på kartan ser jag ju att lillån kommer upp vid Rosenholm i Karlskrona där det förr låg ett regemente som hette KA2, viken utanför är brutalt nerskitad av arméns fordonscentral och verkstäder, tillsammans med ett oljespill för några år sen. Sedan kämpar det lilla vattendraget sig upp genom Blekinge, och passerar rakt under en sopstation där man grävt ner farligt avfall i sådär fyrtiofem - femtio år. Sen passerar den Rödebyskolan som kanske inte smutsat ner sådär värst mycket egentligen, men den slutar tvärt i en liten skogsgöl, mitt ute i ingenstans.
Lustigt det där.
Blogg.se verkar leva ett eget liv idag, publicerar halva inlägg (?!). Blir en stor uppdatering när jag kommer hem i nästa vecka i vilket fall!
Lake, jetzt noch einmal
Ännu mer lakefiske; 1,5-2 plusgrader i luften, 6-7 sekundmeter. Windchill på några minusgrader, Jönköpings hamn.
Ingen lake.
Usch... fyfan.
Ingen lake.
Usch... fyfan.
