Bompassens okrönta konung

Jag och Christian begav oss ner till Rogbergasjön igår när jag slutat jobba, efter lite proviantering av diverse mög på Kurres Fiskeshop i Huskvarna. Lite mäsk, en ny feeder och lite annat smått och gott inhandlades. Vi drog raka vägen ut till sjön, åkte bort till vårt swim för att parkera prylarna och sen dra tillbaka och köpa fiskekort. I villan där dom säljer korten var det ingen hemma, så vi la lite pengar som vi trodde skulle täcka kortet på trappan med en snäll lapp.

Väl framme vid sjön så är det inte mycket aktivitet av någon kaliber direkt, enbart småfisk uppe i ytan och jag får omedelbart jävligt dåliga vibbar av betesvalet för kvällen; majs....

Efter att ha petat i backen på sådär 250 ställen för att kunna få ner våra banksticks någonstans var allt riggat och klart.
All said and done, vi dängde ut ett par feedermeten, jag drog även ut en boltrigg i hopp om att slippa de minsta mörtarna.


Så fel jag hade.

Efter en halvtimmes fiske hade jag dragit ett par mörtar som tydligen lyckas bolta sig själva på feedern, jätteroligt, verkligen... Ett tag runt 20.00 kunde jag inte ens kasta ut feedermetet, mörten krokade sig i nedslaget. Sjukt irriterande, dom verkade inte skygga det minsta inför den massiva mängd blodmjöl jag blandade upp mäsket med. Det kan ju vara så att platsen är väldigt hårt fiskad och att dom har lärt sig att blodmjöl inte är nåt farligt...


Onaturligt glad över att drilla småmört på 10-fotsspö?

Tiden gick och vi blir lite frustrerade, varför händer det aldrig nåt i inledningen på fiskepass efter sutare? Ja, jag vet, sutare är nattaktiva och så vidare, men man tycker ju ändå att dom borde typ ta ett snacks vid 21-hugget... Klockan tickade vidare och den kommande arbetsdagen som inleds med mobilens larm vid 05.30 började närma sig. Vid 22.00 började sambon skicka SMS och tycka att jag skulle komma hem, jag sa att jag skulle höra av mig om jag inte åkt vid 22.30 så att hon inte tror att jag kört ihjäl mig eller så. Vid just 22.30 skickar jag ett SMS och säger att vi ska ge det en halvtimme till då jag haft ett fetinghugg på boltriggen men på grund av materialfel (;)) går tafsen mellan lekandet och bolten av......... SUCK.

23.00 är jag duktig och börjar packa ihop prylarna så smått då nåt klingar till bakom mig. "vafaan.." Banksticken har vält och spö och rulle ligger i plurret. Det rör sig utåt sjön dessutom.... Jag dyker på rullfästet och saftar till ett mothugg med gäddfisket i färskt minne och äntligen sitter det nåt i andra änden av linan. Det stöter tungt, riktigt tungt och jag blir ju såklart lite halvnervös.

Den kommer så sakteliga inåt stranden dock och jag lyckas göra en skaplig landning utan att sutaren lämnar vattnet. Den glimrar, lyser nästan i skenet från pannlampan, ögonen är blodröda, bröstfenorna jobbar konstant. Den börjar rapa lite sådär som dom låter ibland. Kletet sätter sig överallt.

Allt är helrätt.


Underbara vackra fisk.


Bästa kortet någonsin, typ

Christian klagar ju jämt på att jag aldrig ler på bilderna. Nu ler jag, med hela ansiktet. 2000 blanka gram bronsraket. Notera på den undre bilden vad den lilla illbattingen lyckades med under drillningen, linhärva of doom. Jag höll på att lägga ut min boltrigg när den högg, så den rullens spole låg öppen, sen korsade sutaren christians feedermete OCH flötmete...

kuuul. Fram med knifen och sära lite så var allt löst dock, efter den där fisken var jag sjukt nöjd.

Efter att Christian gör ett sista försök så skiter vi i det och ger oss hemåt. Måste bara lägga upp en bild på sutaren som jag tog i det hemliga vattnet också, kolla kontrasten på konditionen...


Ärrad kämpe.

Det var allt för denna gången!

3-2-1-HUGG!