Bompassens okrönta konung

Tja, det blev ännu en kväll vid Västersjön med härlig rå jargong och skitsnack över några spön. Vi började som vanligt nu för tiden med att kastnäta upp ett gäng mörtar, tillägnat abborrmete. Mange ägde som vanligt med kastnätet och efter ett par svep så hade vi en hink full.

Efter att ha tacklat upp och satt oss ner insåg vi rätt snabbt att platsen vi valde var rätt kass, mycket vass utanför swimet och väldigt svåra landningsmöjligheter. Nåväl, det kan ju bara gå åt helvete, right? Efter fem minuter skriker Manges larm till och han krokar, men ser med en gång lite bekymrad ut. Det är en gädda som nypt abborrtacklet och han har tacklat med 0.25 mm nylon... Ajjabaja, inte bra. Han får in gäddan till vassens början då det knäpper till i linan och den går fri. Vi beslutar oss rätt snabbt för att promenera bort till det "gamla vanliga stället", Då Martin kommer och joinar oss en liten stund. Efter att ha riggat återigen och jag bytt ut mitt flötmete till ett bottenmete med hjälp av Martin, som lånade ut sitt napplarm (Tack!!!) och Christian som lånade ut en swingboom (Tack!!!) så kunde vi börja fiska seriöst. Mange krokar en hyfsad 300-grams abborre rätt omgående, men sen dör det fullständigt... Vi retar oss på gräsänderna som plockar vårt mäsk, vi retar oss på ungarna som skriker lite väl högt ibland och vi blir lite smågriniga, allihop. Njäe, så illa är det väl inte men tystnaden från larmen gör fisket ännu mer frustrerande. Jag riggar ett feederspö också och dänger ut en mäskklump av storlek som genererar en 320 gram tung silvertorped rätt omgående, men sen dör det också ut. Otroligt segt.

Mange och Christian ger sig vid 19.40 och jag försöker mig på en tyken sån där "jag mms-ar om 30 minuter"-igen, men det funkar inte riktigt lika bra idag.

Väntans tider

Jag ser sjukt mycket tunga vak långt ut i sjön, 50-60 meter, tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå det med mitt 10 fots beast master. Riktigt, riktigt irriterande. Jag måste verkligen köpa ett feederspö av rang, om ni har nåt stående hemma så tjoa till för F*N!!


Tunga vak som sagt...


Kladdigt underlag och badplats

Så jag fortsätter meta. Det darrar lite i spötoppen lite då och då, men ingenting sitter ordentligt. Efter den typ 18:e mäskladdningen på samma ställe börjar jag fundera på vad jag borde förändra... Givetvis kommer jag på det efter att ha lagt ut betet; det sitter en #6-krok på riggen, det är la lite väl för pillig mört... Vevar in, byter till en #10:a istället och agnar två majskorn och två maggot så att jag vet att det finns krokbete när skiten landar, lägger i en rejäl dos räkskal, majs och bream crack i feedern och hinkar ut skiten så långt jag bara pallar. Två minuter senare sjunger det till rejält i toppen och jag sätter mitt femtonde mothugg för att den här gången få respons; fast fisk! Jag försöker välta ur min skitobekväma solstol från ÖoB (jag behöver en ny stol ftw) och lyckas bibehålla trycket på fisken. Det stöter rätt bra i grejerna, men när den kommer in är det en standardmört för Västersjön. Någonstans mellan 300-400 gram och 32-35 cm.


Vackra, tunga, perfekta mörtar


Peace out, little dude


Klart vatten?

Efter den här mörten bestämde jag mig för att jag skulle lägga ut en gång till, bara för att det är så sjukt spännande med den här sjön, det här fiskesättet och den här arten. Nu hade jag ju dessutom hittat deras stånd(fniss)plats och kände att jag inte riktigt var redo för att ge upp. Så ja, mäsk i feedern, två majskorn, två maggot, ut med skiten. Feedern hann knappt landa när jag såg första darret i toppen, men nu var det jag som hade kollen... Jag väntade ut det lite mer, lät mörten cirkla runt mäskplatsen, mumsa i sig lite av räkorna och majsen tills den klippte majskornen på kroken. Jag fortsatte spänna upp linan efter att dom stött till feedern som ger en rätt rejäl slacklina, till slut nöp en mört krokbetet och jag lyckades sätta ännu ett mothugg. Det gäller att vara hyfsat kvick, dom är rejält snabba på att svälja allt och jag hade inte med mig någon kroklossare. Idiotiskt egentligen, dom kostar typ 19 spänn och man borde alltid ha med sig nåt sånt.


Vacker! Ja, mörten alltså. Inte skiten bakom :D

Vid det här laget hade myggorna kommit i full force, knotten åt på mig lite för ofta så jag tog på mig jackan. Drog upp luvan rejält då jag glömde kepsen hemma. När jag väl landat mörten så ville jag bara dänga iväg en bild lite kvickt, så jag riggade för 5 sekunders självutlösning(fniss) och tog kortet för att kunna sätta tillbaka den snabbt, helt utan tanke på hur hysteriskt rolig bilden ser ut :)

Tillbaka i sitt rätta element

Mörtarna i Västersjön kanske inte är störst i Sverige, eller ens speciella på något vis, men det finns mycket av dom, och dom kommer i så otroliga stim att det blir sjukt spännande att fiska efter dom. Att det dessutom är möjligt att parkera typ fem meter från fiskeplatsen gör ju att saken är klar;

Västersjön är ett riktigt, riktigt bra fiskevatten.