Gäddmete i Munksjön, helt otroligt!!!!
Bestämde mig när jag kom hem från jobbet för att inte åka och fiska. Efter en riktigt tung arbetsdag full av häckklippning så var jag så otroligt jävla seg i axlarna och ryggen att jag bara inte kunde komma igång igen. Ställde mig i duschen i en halvtimme och kände hur jag hade mjukat upp kroppen tillräckligt...
Fuck it, prylarna ligger ju i bilen, det är ju bara att åka! Fyra mörtar har jag ju i frysen också, dom plockade jag fram och packade ner flytoverallen i min lilla bil. 10 minuter senare parkerade jag vid Simsholmen och riggade upp allting. Tog inte många minuter för en gångs skull, och flytoverallen höll verkligen perfekt värme. Det viner i spöringarna när flätlinan dras ut av mörten, 10, 20, 30, 40 meter. Ett ljudligt plask och jag ser hur flötet liksom dunkar ner mot den spegelblanka ytan när sänket på 15 gram sjunker fort ner mot botten. Ett sista litet knyck och flötet finner sig i den mycket svaga strömmen som för det utåt, ständigt utåt djupet. Lägger ut 10 meter slacklina så att flötet kan driva helt fritt, och seglet på toppen får fäste i den svaga vinden. Solen är snart på väg ner, halv sju, tiden går fort när man sitter och filosoferar, funderar på framtiden för Munksjön, för ens eget fiske; framtiden håller så många utmaningar.
En liten, liten vibration i flötet, knappt tillräckligt för att man ens ska reflektera över det. En till. En till.
Helvetet bryter lös. Flötet sjunker som en sten, slacket på 10 meter sugs upp i en vansinnesrusning och jag dyker på spöt som slits ut ur banksticken, mothugg!
Godståget på andra änden av min tunna, tunna flätlina verkar inte bry sig det minsta, och tar 20-30-40 meter lina i ett svep. Tankarna börjar helt plötsligt gå till det där förbjudna stället; "knöt jag ordentligt, gjorde jag en 7-varvs-grinner eller var det bara 5? Vad håller 0.15 Performance braid för brottstyrka?". Svetten bryter ut på ryggen, rinner längs med ryggraden när jag fightar, slåss för varenda meter. "Är vajern ordentligt knuten? Rullade gäddan in vajern i käften? Har jag ens en rimlig chans att landa det här monstret här egentligen?"
Jag fortsätter kriga, gäddan fortsätter motstå allt jag har att sätta emot. Jag vet inte hur detta ska sluta, alls, jag har ingen aning och pulsen, för helvete... PULSEN! Första visuella kontakten med gäddan, toppen av skjärtfenan skär ytan som en plog under vattnet, 15 meter ut. Ny tjurrusning, 30 meter lina går ut.
helvetehelvetehelvete...
10 minuter senare och ett par galna språng i luften som fick mig att kvida som ett barn senare börjar jag få övertaget. Kallvatten eller ej, den här fisken SKA syna våg och bli fotograferad. Fem meter från stranden, tre.. Mitt personbästa på 12.3 flyger all världens väg, detta är en gäddmönstrad ekstock, en slemmig grön kungslax med gula fläckar, en köttkvarn med fenor... Ryggbredden kan inte jämföras med något jag sett tidigare, tankarna förs till telefonstolpe.
Jag lyckas stranda monstret tillräckligt länge för att få in högerhanden i gälen och känner hur något klickar till i hjärnan, hur ryggmusklerna håller på att knäckas under belastningen. Jag lyfter upp huvudet, lägger vänster hand under buken och bär varsamt min motståndare upp till den väntande landningsmattan, lägger varsamt ner henne, öppnar garnityret, lockar ut dom två #2-krokarna som sitter perfekt i läppen. Hon glider ner i vågnätet, vågen lirkas in i öppningen och jag lyfter med mina sista krafter upp vågen i kroken.. Visaren går förbi 13, 15, och börjar gunga mellan 16 och 17.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
Jag återutsätter gäddan som efter ett par gungningar fram och tillbaka i det kalla vattnet långsamt och värdigt glider ut i viken, ut mot djupkanten som är hennes, bara hennes.
Jag sträcker upp armarna i vädret och vrålar med all min kraft;
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"
Med ett ryck vaknar jag av att jag ligger i soffan hemma, med armarna i vädret och hör hur mitt vrål fortfarande ekar i rummet. Torkar lite förläget bort dreglet ur mungipan och inser precis hur jävla störd jag är. Jag har nog hittat min grej, trots allt.
Började du svettas nu Mange?
Fuck it, prylarna ligger ju i bilen, det är ju bara att åka! Fyra mörtar har jag ju i frysen också, dom plockade jag fram och packade ner flytoverallen i min lilla bil. 10 minuter senare parkerade jag vid Simsholmen och riggade upp allting. Tog inte många minuter för en gångs skull, och flytoverallen höll verkligen perfekt värme. Det viner i spöringarna när flätlinan dras ut av mörten, 10, 20, 30, 40 meter. Ett ljudligt plask och jag ser hur flötet liksom dunkar ner mot den spegelblanka ytan när sänket på 15 gram sjunker fort ner mot botten. Ett sista litet knyck och flötet finner sig i den mycket svaga strömmen som för det utåt, ständigt utåt djupet. Lägger ut 10 meter slacklina så att flötet kan driva helt fritt, och seglet på toppen får fäste i den svaga vinden. Solen är snart på väg ner, halv sju, tiden går fort när man sitter och filosoferar, funderar på framtiden för Munksjön, för ens eget fiske; framtiden håller så många utmaningar.
En liten, liten vibration i flötet, knappt tillräckligt för att man ens ska reflektera över det. En till. En till.
Helvetet bryter lös. Flötet sjunker som en sten, slacket på 10 meter sugs upp i en vansinnesrusning och jag dyker på spöt som slits ut ur banksticken, mothugg!
Godståget på andra änden av min tunna, tunna flätlina verkar inte bry sig det minsta, och tar 20-30-40 meter lina i ett svep. Tankarna börjar helt plötsligt gå till det där förbjudna stället; "knöt jag ordentligt, gjorde jag en 7-varvs-grinner eller var det bara 5? Vad håller 0.15 Performance braid för brottstyrka?". Svetten bryter ut på ryggen, rinner längs med ryggraden när jag fightar, slåss för varenda meter. "Är vajern ordentligt knuten? Rullade gäddan in vajern i käften? Har jag ens en rimlig chans att landa det här monstret här egentligen?"
Jag fortsätter kriga, gäddan fortsätter motstå allt jag har att sätta emot. Jag vet inte hur detta ska sluta, alls, jag har ingen aning och pulsen, för helvete... PULSEN! Första visuella kontakten med gäddan, toppen av skjärtfenan skär ytan som en plog under vattnet, 15 meter ut. Ny tjurrusning, 30 meter lina går ut.
helvetehelvetehelvete...
10 minuter senare och ett par galna språng i luften som fick mig att kvida som ett barn senare börjar jag få övertaget. Kallvatten eller ej, den här fisken SKA syna våg och bli fotograferad. Fem meter från stranden, tre.. Mitt personbästa på 12.3 flyger all världens väg, detta är en gäddmönstrad ekstock, en slemmig grön kungslax med gula fläckar, en köttkvarn med fenor... Ryggbredden kan inte jämföras med något jag sett tidigare, tankarna förs till telefonstolpe.
Jag lyckas stranda monstret tillräckligt länge för att få in högerhanden i gälen och känner hur något klickar till i hjärnan, hur ryggmusklerna håller på att knäckas under belastningen. Jag lyfter upp huvudet, lägger vänster hand under buken och bär varsamt min motståndare upp till den väntande landningsmattan, lägger varsamt ner henne, öppnar garnityret, lockar ut dom två #2-krokarna som sitter perfekt i läppen. Hon glider ner i vågnätet, vågen lirkas in i öppningen och jag lyfter med mina sista krafter upp vågen i kroken.. Visaren går förbi 13, 15, och börjar gunga mellan 16 och 17.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
16.3 kilo.
Jag återutsätter gäddan som efter ett par gungningar fram och tillbaka i det kalla vattnet långsamt och värdigt glider ut i viken, ut mot djupkanten som är hennes, bara hennes.
Jag sträcker upp armarna i vädret och vrålar med all min kraft;
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"
Med ett ryck vaknar jag av att jag ligger i soffan hemma, med armarna i vädret och hör hur mitt vrål fortfarande ekar i rummet. Torkar lite förläget bort dreglet ur mungipan och inser precis hur jävla störd jag är. Jag har nog hittat min grej, trots allt.
Började du svettas nu Mange?
Kommentarer
Postat av: Christian *tintin* Johansson
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH ! ! !
Jag höll ju på att få hjärtattack!
Och hjärnblödning samtidigt!
Din lurifax :P
Dåligt att du inte ringde mig i sömnen och frågade om jag ville följa med, inte fiskat sen förra gången vi satt där vid Munksjön.
Postat av: Magnus
Ja fy helvete! Vilket uppvaknande... Jag var redo att ta ledigt från jobbet för tusan ;)
Postat av: Lotta
Lite störd är du allt!
Ses imorgon.
Postat av: Peter
Haha den va bra :D
Men du... Tiden de tog att skriva detta känns som värdefull fisketid ;)
Snart blir de nog verklighet :)
Postat av: Martin "Phalnax" Svensson
Din jäkel.
Avundsjuk på dina drömmar... Tänk om man alltid drömde så,,, skulle aldrig vilja sluta sova.
Postat av: John Svensson
Herregud, innan jag ens läst tio rader så hade jag redan bokat in ett besök till Jönköping nästa helg...sen började jag undra på när man skulle se en bild på skönheten, och sen i slutet så får man en underlig känsla av att man är med om ungefär samma sak natt efter natt efter natt....:P snyggt skrivet!
MvH John
Trackback
