Bompassens okrönta konung

Åkte ut till Västersjön idag igen, börjar bli en riktigt trevlig bekant.

Idag var hon dock ilsken, blåsig och kall. Helt livlös också, inte ett pill, inte ett hugg på flera timmars fiske. Som tur väl är har jag köpt mig en liten slangbella som jag roar mig med ibland (eh?). Riktigt skoj faktiskt, om man vet att det inte sitter massa barnfamiljer runt omkring kan man alltid roa sig med lite target practise på träd och annat, aldrig på levande saker med fjädrar som äter upp mitt mäsk...

Jag plåtade lite, ringde ett par samtal och pratade med ett par av mina bröder, täljde lite på en pinne och samlade tankarna lite. 31 oktober tar min säsongsanställning slut, vad ska jag hitta på efter det? Kurres Fiskeshop har inte råd att anställa någon, jag har inte hittat något annat jag egentligen vill göra med mitt liv, det börjar kännas lite melankoliskt. Tror jag hade passat riktigt bra i en fiskebutik, jag är en sjukt duktig säljare med väldigt mycket skinn på näsan, kan i stort sett allt om vad som krävs för att kunna prestera bra i en säljmiljö, men icke. Ingen anställer, och dom som vill anställa anställer fel människor. Som exempel kan man ju ta tjejen som fick börja på en icke namngiven fiskebutik i Huskvarna/Jönköpingsområdet. Frågade henne om något specifikt bete skulle funka bra vid göstrolling och hon svarar "ihihi, jag vet inte, jag tycker inte om att fiska!".

Jo, just det.

Eller så anställer man någon som faktiskt TYCKER om att fiska, som kan hantera kunder på ett bra sätt, är lyhörd för behov och önskemål och sätter sin egen vilja att trycka på någon något dyrt som dom inte behöver åt sidan för en stund. Det är ju ett tips från mig..

I morgon hoppas jag på att Mange har tillfrisknat tillräckligt från sin "halsfluss" så att vi kanske kan ta ett pass någonstans, men vem vet... ;)