Tredje nya arten för året (automatiskt PB?)
Mobilen började skrälla vid 08.00 i morse. Jag var uppe ur sängen ovanligt snabbt, dök ner i köket och satte på åtta koppar kaffe, lät det börja bubbla och hoppade in i duschen. Ovanligt stissig för att vara mig; fiske på gång. Ny art på tapeten, vi ska ge färna en chans i Emån, och det brukar oftast innebära att man slarvar, precis som om man måste misslyckas ett par gånger innan allt stämmer.
Bredde några mackor, hällde kaffet på termos, plockade ur bilen och inväntade Mange. Prick kl. 09.00 som avtalat rullar det förbi en röd VW Polo nedanför köksfönstret, så jag kutar ner, vi packar bilen och ger oss iväg. Fullastat som det alltid är inser vi att vi inte handlat något käk att grilla, så det beslutas att vi stannar i Vetlanda för att bunkra upp.
Vi är båda laddade som fan, på gränsen till övertaggade, när vi rullar in i metropolen Vetlanda. Ett kvickt stopp på Coop i Ekenässjön hanns med där vi provianterade korv, korvbröd, ketchup och senap, och efter lite snurrande på vägarna söder om Vetlanda träffar vi rätt till slut. Emån ringlar som en orm framför oss, med otroligt humusfärgat vatten, små forsar här och där. Det känns hett, riktigt hett. I samma stund som jag riggat mitt feedermete inser jag att vi glömde köpa både kol och tändvätska.. Då blir det svårt att grilla, om man nu inte ska plocka pinnar och bygga brasa. Det orkar varken jag eller Mange, så vi tuffar till oss, dricker ett par koppar kaffe och käkar mackor. Det blir nog bra ändå.
Metena ligger obekvämt still, irriterande dött i ån dom första timmarna. Jag lobbar ut brödbitar med jämna mellanrum för att försöka få igång en vakande färna, men vi ser inga vak. Där vi sitter har vi lite skymd sikt runt åkröken, och framåt 13-tiden ger sig Mange iväg på en liten rekognoseringsrunda runt ån. Fem minuter senare kommer han älgande tillbaka och säger: "Det står en fisk där borta i kröken och äter så in i helvete med bröd!".
Total panik när jag börjar rigga 10-fotaren med fluorocarbon och en #6-a på linan, på med en brödbit och smyga ner till vattnet. Lägger ut brödet i strömmen, det driver ner 10-15 meter och så ser jag hur vattenytan bryts av en bred rygg rakt på min brödbit, jag gör ett puckat mothugg och... slaklina. Vevar in och inser att jag tappat kroken; slarvade garanterat när jag riggade. Mange sätter sitt spö i näven på mig och ser bister ut; "nu jävlar ska den upp!". Ny brödbit, nytt utlägg, nytt hugg, nytt missat mothugg... Mange gör ett par försök och jag drar tillbaka till utgångspunkten och tar mitt feederspö istället, biter av feedern och stoppar ner krokpaketet i fickan. Hukande tar jag mig ner till kanten igen och börjar lägga ut brödbit efter brödbit. Missar säkert 10-15 hugg, varenda gång jag får brödet att passera ståndplatserna så stiger det färnor som hugger, men i och med den lilla kroken så blir det sjukt svårt att få till en bra krokning.
Med en liten snutt bröd kvar i fickan börjar jag misströsta, jag spookar fisken mer än något annat och verkar skjuta den framför mig. Får flytta med helt enkelt, så för varje utlägg får jag ta något steg framåt hela tiden, annars tappar jag kontakten med stimmet. Till slut får jag in flytet lite, lär mig någorlunda hur man styr brödet i strömmen, håller mer eller mindre konstant kontakt med brödbiten genom att kroka linan på pekfingret. Det välver till i ytan, och jag spänner upp linan, känner dunkningarna i toppen. Yes!
Fighten blir inte riktigt så dramatisk som jag trodde att den skulle bli, det är tungt och den gör några smårusningar, men jag tar inga chanser utan jag drillar den hårt; vill bara ha in den till kanten. Jag har slitit så jävla hårt för att få den här fisken.
Mange kommer springande med våg och måttband, och jag strandar färnan. Mange säger: "shit, det är en fin fisk... Den borde vara över 2 kg.." Jag blir helt tyst och lägger upp färnan på en improviserad landningsmatta; blöt plastpåse i strandkanten. Vi krokar av, lägger färnan i en annan plastkasse och hänger den på vågen. Den är inte fullt så tung, men trycker ändå ner vågen till 1600 gram, och mäter den till 49 cm. Fantastisk fisk, underbart vacker.
Efter att ha pustat ut lite fortsätter vi frilinemeta, men vi verkar ha skrämt bort färnorna till slut. Helt dött blir det faktiskt. Vi traskar bort i motsatta riktningen för att testa ett par utlägg där istället, men det enda som händer är att jag ser en vattensork pila omkring under ytan, ett par kräftor promenerar runt och en väldig massa småfisk plaskar i ytan. Vi fiskar lite mer avmätt nu, och det märks rätt tydligt. Vi promenerar tillbaka, sätter oss där vi började och Mange försöker sig på lite feedermete. Efter ytterligare en halvtimme säger vi att vi dänger ut lite mer bröd för att se om någon färna har kommit tillbaka till sina ståndplatser, och sagt och gjort; brödet driver ut i fåran och rullningarna är i full gång igen. Mange börjar drifta bröd och missar några hugg, jag gör detsamma, verkar inte ha någon tur längre. Brödet börjar ta slut, vi är otroligt hungriga och blodsockret gör sig påmint, så vi skiter i det. Släpper ut det vidriga ostmäsket i ån, dumpar krokbetet, plockar ordentligt upp efter oss och sätter oss i bilen tillbaka till Jönköping.
Kul att man lyckades med satsningen på tre nya arter på ett år, det känns rätt häftigt faktiskt. Finns en absolut realistisk chans att jag kan ta en fjärde också, laken borde komma igång innan årsskiftet.
Passar på att tacka Mange för excellent guidning idag, artigt att låta nooben ta dagens fisk :) Bilder på fisken kommer lite senare. :)
Bredde några mackor, hällde kaffet på termos, plockade ur bilen och inväntade Mange. Prick kl. 09.00 som avtalat rullar det förbi en röd VW Polo nedanför köksfönstret, så jag kutar ner, vi packar bilen och ger oss iväg. Fullastat som det alltid är inser vi att vi inte handlat något käk att grilla, så det beslutas att vi stannar i Vetlanda för att bunkra upp.
Vi är båda laddade som fan, på gränsen till övertaggade, när vi rullar in i metropolen Vetlanda. Ett kvickt stopp på Coop i Ekenässjön hanns med där vi provianterade korv, korvbröd, ketchup och senap, och efter lite snurrande på vägarna söder om Vetlanda träffar vi rätt till slut. Emån ringlar som en orm framför oss, med otroligt humusfärgat vatten, små forsar här och där. Det känns hett, riktigt hett. I samma stund som jag riggat mitt feedermete inser jag att vi glömde köpa både kol och tändvätska.. Då blir det svårt att grilla, om man nu inte ska plocka pinnar och bygga brasa. Det orkar varken jag eller Mange, så vi tuffar till oss, dricker ett par koppar kaffe och käkar mackor. Det blir nog bra ändå.
Metena ligger obekvämt still, irriterande dött i ån dom första timmarna. Jag lobbar ut brödbitar med jämna mellanrum för att försöka få igång en vakande färna, men vi ser inga vak. Där vi sitter har vi lite skymd sikt runt åkröken, och framåt 13-tiden ger sig Mange iväg på en liten rekognoseringsrunda runt ån. Fem minuter senare kommer han älgande tillbaka och säger: "Det står en fisk där borta i kröken och äter så in i helvete med bröd!".
Total panik när jag börjar rigga 10-fotaren med fluorocarbon och en #6-a på linan, på med en brödbit och smyga ner till vattnet. Lägger ut brödet i strömmen, det driver ner 10-15 meter och så ser jag hur vattenytan bryts av en bred rygg rakt på min brödbit, jag gör ett puckat mothugg och... slaklina. Vevar in och inser att jag tappat kroken; slarvade garanterat när jag riggade. Mange sätter sitt spö i näven på mig och ser bister ut; "nu jävlar ska den upp!". Ny brödbit, nytt utlägg, nytt hugg, nytt missat mothugg... Mange gör ett par försök och jag drar tillbaka till utgångspunkten och tar mitt feederspö istället, biter av feedern och stoppar ner krokpaketet i fickan. Hukande tar jag mig ner till kanten igen och börjar lägga ut brödbit efter brödbit. Missar säkert 10-15 hugg, varenda gång jag får brödet att passera ståndplatserna så stiger det färnor som hugger, men i och med den lilla kroken så blir det sjukt svårt att få till en bra krokning.
Med en liten snutt bröd kvar i fickan börjar jag misströsta, jag spookar fisken mer än något annat och verkar skjuta den framför mig. Får flytta med helt enkelt, så för varje utlägg får jag ta något steg framåt hela tiden, annars tappar jag kontakten med stimmet. Till slut får jag in flytet lite, lär mig någorlunda hur man styr brödet i strömmen, håller mer eller mindre konstant kontakt med brödbiten genom att kroka linan på pekfingret. Det välver till i ytan, och jag spänner upp linan, känner dunkningarna i toppen. Yes!
Fighten blir inte riktigt så dramatisk som jag trodde att den skulle bli, det är tungt och den gör några smårusningar, men jag tar inga chanser utan jag drillar den hårt; vill bara ha in den till kanten. Jag har slitit så jävla hårt för att få den här fisken.
Mange kommer springande med våg och måttband, och jag strandar färnan. Mange säger: "shit, det är en fin fisk... Den borde vara över 2 kg.." Jag blir helt tyst och lägger upp färnan på en improviserad landningsmatta; blöt plastpåse i strandkanten. Vi krokar av, lägger färnan i en annan plastkasse och hänger den på vågen. Den är inte fullt så tung, men trycker ändå ner vågen till 1600 gram, och mäter den till 49 cm. Fantastisk fisk, underbart vacker.
Efter att ha pustat ut lite fortsätter vi frilinemeta, men vi verkar ha skrämt bort färnorna till slut. Helt dött blir det faktiskt. Vi traskar bort i motsatta riktningen för att testa ett par utlägg där istället, men det enda som händer är att jag ser en vattensork pila omkring under ytan, ett par kräftor promenerar runt och en väldig massa småfisk plaskar i ytan. Vi fiskar lite mer avmätt nu, och det märks rätt tydligt. Vi promenerar tillbaka, sätter oss där vi började och Mange försöker sig på lite feedermete. Efter ytterligare en halvtimme säger vi att vi dänger ut lite mer bröd för att se om någon färna har kommit tillbaka till sina ståndplatser, och sagt och gjort; brödet driver ut i fåran och rullningarna är i full gång igen. Mange börjar drifta bröd och missar några hugg, jag gör detsamma, verkar inte ha någon tur längre. Brödet börjar ta slut, vi är otroligt hungriga och blodsockret gör sig påmint, så vi skiter i det. Släpper ut det vidriga ostmäsket i ån, dumpar krokbetet, plockar ordentligt upp efter oss och sätter oss i bilen tillbaka till Jönköping.
Kul att man lyckades med satsningen på tre nya arter på ett år, det känns rätt häftigt faktiskt. Finns en absolut realistisk chans att jag kan ta en fjärde också, laken borde komma igång innan årsskiftet.
Passar på att tacka Mange för excellent guidning idag, artigt att låta nooben ta dagens fisk :) Bilder på fisken kommer lite senare. :)
Kommentarer
Postat av: Flugis
Grattis Peter! :D Du verkar ha en hand för det här med mete.
Postat av: Christian *tintin* Johansson
åhå, ni valde samma sida av ån som Mange & jag i våras va? Tycker mig känna igen omgivningen.
Tycker vi ska planera in en tur på närmare håll snart, flötmete efter whatever uppe vid där Mange o vi testade att fiska Harr för nåt år sen.
Ta med ved och göra upp en brasa där det kan grillas gott under dagen. Ni tar med flugspön och dänger och så klart mete ute i hopp om någon fin fisk som går på Löjan på kroken.
Postat av: Magnus
Jag tror nog att vi hade vart mer taggade om "läget" vart annorlunda faktiskt ;) Jävligt häftigt att flytbrödsfiska helt klart! Nästa gång ska jag bara ha med flugspöt. Så mycket mer effektiv presentation! Grattis till första färnan, en grymt vacker fisk!!! Har en go filmsnutt som jag tankar upp senare ;)
Trackback
