Bompassens okrönta konung

Kunde verkligen inte somna i natt efter fiskepasset igår. Analyser, felaktiga slutsatser, allmänt irriterad över att det aldrig verkar släppa riktigt. Kämpar lite i motvind nu känner jag, men jag vet ju lika väl som alla andra att chansen för att få fisk ökar ju för varje pass man lägger på sjöarna. Undrar om jag har någon gräns, när man börjar känna sig utbränd liksom? Det undrar jag... Just nu är det fullt engagemang inför varje pass, löjligt noggrann när jag knyter tackel om kvällarna och sambon bara suckar åt mig när jag svär över en dålig knut och klipper av fluorocarbonet för tredje gången.

Efter att till slut ha somnat vid 03.30 segade jag mig upp ur sängen vid halv 10 idag i alla fall, bara för att försöka vända om dygnet. Bryggde en kopp kaffe, snackade lite skit med Peter och Mange, och beslöt mig för att ge Munksjön ett försök för dagen. Häpnadsväckande nog verkar jag vara en otrolig tidsoptimist helt plötsligt, ger mig iväg vid typ 11.30 och räknar iskallt med att ha riggat allt vid 13.00... Men trafiken i Jönköping flyter inte alltid så snabbt, särskilt inte om det ligger lite snö på vägarna, och så skulle jag ju hämta mört, och lite fler spön hos mange... Till slut, vid typ 14.00 sitter dom fem ismetespöna riggade med vippor och mört och gungar i snålblåsten på Munksjön, nere vid Tabergsåns utlopp.



Jag får besök av en polare som kikar förbi, precis när han gått hemåt smäller det till rejält i ett av ismetespöna och vippan flyger all världens väg, men när jag kommer fram har den klivit av från tacklen och försvunnit. Sinnessjukt irriterande. Det är ju inte raketvetenskap direkt, det är ju för faan bara GÄDDFISKE?!

När jag skulle ta en liten avstickare för att borra ett hål till abborrpimpel märker jag hur skären bara glider på isen och biter inte alls. Det blir droppen och jag packar ihop borren och lägger den åt sidan, helt oförmögen att ta tag i problemet för tillfället, jag pallar bara inte. Packar ihop spöna till slut, vid 15.40 när jag fått nog av vinden och mörkret är på god väg in. Lämnar isen vid 16.15, sätter mig i bilen, åker hem och ställer in borren i duschen för att spola bort isen och märker att det ena skäret inte alls är skadat, men däremot har dom undermåliga skruvarna som håller i det släppt fästet och hela skäret vickar fritt. Sinnessjukt dålig kvalle, men så går det väl när man köper billigt skräp på den där biltillbehörsstormarknadaffären från Linköping.

Svår avvägning det där, när man ska spendera mer pengar på bättre prylar från början. Samtidigt anser jag att dom två månaderna om året när vi kanske eller kanske inte har is absolut inte rättfärdigar ett köp av typ en Rantaren-borr eller så. Oavsett vad man tycker så är det universella svaret ändå att man får det man betalar för.

Nu tar vi nya tag igen!