Bompassens okrönta konung

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6153099.ab

Tydligen ska det vara någon taiwanesisk specialitet; fisken lever fortfarande när dom börjar käka.

Det verkar ju... Etiskt.

Man blir lätt lite trött när det inte händer någonting på passen. Ett par laketurer avklarade utan resultat förutom något hugg (eller var det bara spöt som ramlade?). Nu i helgen ska jag ge mig på något ännu jävligare; havsöring. Tveksamt att det ger nåt men prövar man inte så vet man inte.

Ska bli rent fantastiskt att komma till kusten i alla fall, det saknar man såhär i inlandet. Dom som vågar säga emot har aldrig bott vid havet eller vet helt enkelt inte vad dom snackar om.

Karlskrona är som sagt min hemstad. Jag är dock född i Ronneby, men vi flyttade till Kallekrona när jag var fem-ish. Boende norr om Rödeby, vid smålandsgränsen har jag upplevt dom där blekingska trappstegen som Selma Lagerlöf pratade om i Nils Holgerssons underbara resa; att blekinge är uppdelat i tre trappsteg. Första steget är nere vid havet, 2 mil norr om sjön höjs marken rätt markant och det blir kallare på vintern och varmare på sommaren. Längst upp mot småland, där jag bodde, skiljer det ungefär 100 meter i höjdnivå, och vi hade alltid ett elände på vintrarna när det började snöa. Dubbdäcken kom till sin rätt strax norr om Rödeby och blev värdelösa strax söder om nämnda stad.

På våren blev det grönt längs med havet men var avlövat ett par veckor till där vi bodde, i gengäld slapp vi orkanvindarna 365 dagar om året som annars plågar Karlskrona; sjömännen brukade kalla den för Pinan, staden. Dom stackarna som fick gå hundvakten mellan 04 och 06 hade det nog inte för lätt i januari-februari när blåsten går igenom precis allting..

Jag spenderade väldigt mycket tid runt Lyckebyån när jag var liten, det var en kort cykelväg dit. Där kunde man slå sig ner längs med bankarna och kolla på allt som hände runtomkring, och det var ju ett av dom största vattendragen jag någonsin sett. Grodor, fåglar, mängder av abborre som spratt till i ytskiktet när man kastade sten i ån. Ibland såg man gäddor som jagade, men förstod ju inte bättre att fiska efter dom.

Senare när jag gick på högstadiet, på Rödebyskolan, så rinner det en liten, liten å nedanför gymnastiksalen, nere i Dalen, för dom som inte kunde gissa det. Ån heter Lillån, och den är helt steril. Den var det när jag gick där i alla fall, har ingen aning om hur det ser ut idag. Kan knappast tänka mig att det är någon skillnad. Där kunde jag i alla fall gå upp och ner på gymnastiklektionerna istället för att springa dom där två kilometrarna som oinspirerade gympalärare tyckte vi skulle göra i brist på annat, och spana. Bara glo, titta efter något som inte ens fanns där. Glasklart vatten, iskallt året om, och inte en enda fisk. Jag kunde inte begripa varför det var på det där sättet, varför vissa vatten höll så enormt mycket fisk och andra var helt döda.

Jag undersökte aldrig frågan, men när jag nu tittar på kartan ser jag ju att lillån kommer upp vid Rosenholm i Karlskrona där det förr låg ett regemente som hette KA2, viken utanför är brutalt nerskitad av arméns fordonscentral och verkstäder, tillsammans med ett oljespill för några år sen. Sedan kämpar det lilla vattendraget sig upp genom Blekinge, och passerar rakt under en sopstation där man grävt ner farligt avfall i sådär fyrtiofem - femtio år. Sen passerar den Rödebyskolan som kanske inte smutsat ner sådär värst mycket egentligen, men den slutar tvärt i en liten skogsgöl, mitt ute i ingenstans.

Lustigt det där.

Blogg.se verkar leva ett eget liv idag, publicerar halva inlägg (?!). Blir en stor uppdatering när jag kommer hem i nästa vecka i vilket fall!

Ännu mer lakefiske; 1,5-2 plusgrader i luften, 6-7 sekundmeter. Windchill på några minusgrader, Jönköpings hamn.

Ingen lake.

Usch... fyfan.

Först av allt; jag lyckades ta min fjärde nya art häromdan, inget praktexemplar, men det riktade fisket mot lake gav till slut resultat;


Mini + fuck-ugly Peter

Kul i alla fall att man lyckades nypa första laken i oktober, det visar ju att man har lite know-how i alla fall. Tog även en liten promenad med Cici i dag. Tanken var att vi skulle kika på öringen i åa först, men märkligt nog var den som bortblåst. Tar det för givet att den inte kan ha vandrat ner så snart, men visst möjligheten finns ju. Vi sket till slut i det och stack ner till Huskvarnahamnen istället för att kika på rödingarna som leker för fullt.










Ohyggligt fräna fiskar. :)

Lite mer öringlek:

I ett par timmars dödtid hittade vi på något annat att göra idag än att bara åka runt runt runt i bilen och leta jobb. Vi gick ner till en liten å som rinner genom Huskvarna för att titta på öringleken/vandringen.

Så här såg det ut;

http://www.youtube.com/watch?v=mXnTF6vZe4I
och;
http://www.youtube.com/watch?v=A-fxcYwSjik

Efter att ha stått och tittar på dom en liten stund såg jag en tredje skugga komma glidande upp mot dom två, troligtvis en konkurrerande hane som också ville ha en del av kakan...

Vi ville ju inte störa för mycket i deras kuckilurande utan åkte ner till hamnen i Huskvarna istället för att se om någon röding kommit in för lek än.

Det hade dom sannerligen, med besked dessutom. Första promenaden gav inget då man gick längs med en kaj på insidan av vågbrytarna nedanför Jätten Vist, men när vi kom ut till utsidan blev det liv i luckan. Benjamin, min kurdiska arbetskamrat fryser helt plötsligt mitt i ett steg och pekar ner i vattnet; "TITTA!".

Två mörkt gråa skepnader dansar runt varandra längs med botten, stryker sig mot varandra, emellanåt skiner det röda skinnet från buken till, dom vita fenkanterna spelar när dom ... pysslar med sitt. Den mindre av dom väger väl runt tre kilo, den större garanterat över 5. Hanen med dom blixtrande färgerna och krokiga käftar går upp i ytan för att jaga bort inkräktarna; det vill säga dom nyfikna kommunalarna på bryggan och jag fumlar upp mobilen för att få den på bild, för att kunna säga att jag såg den.

http://www.youtube.com/watch?v=n3BF3uSYA3I

Det enda som kommer med är jag som viskar "jävlar..." och "shit..." när jag inser hur stor den var. Tack för det, regnfront och dålig mobilkamera.

I morgon ska vi ta en ny promenad och se om vi ser något...

Blir inte mycket fiskat just nu; jobb, Tysklandsresor, dop, födelsedagar, mer jobb... Allting kommer ivägen. Ikväll ska jag stanna hemma för att ta hand om två överfulla påsar med smutstvätt som behöver tas om hand, i morgon jobbar jag 09.30 - 15.30 (efter det skulle man väl iofs kunna ta sig ut...), söndag 12-20. Sen är det måndag igen; 07 - 16 hela veckan lång. Sen, efter det, så kanske man skulle krypa in i flytoverallen och sätta sig vid Oset igen för att se om laken vill äta räka.

Födelsedagsfika hos mig - onsdag 28 okt! Välkomna :)

Första snön kom i morse, tidigt som fan, och det ligger inte kvar på gatorna, men jag glömmer inte. Usch.

Nu ska jag snart gå ner till jobbet, det är dagar som den här som man önskar att man hade ett gött kontorsjobb, och inte behövde gå ut mer än nödvändigt.

Tretton arbetsdagar kvar.

Lyckades till slut få med mig Mange ner till Huskvarnaån i jakt efter lake. Har tjatat rätt länge, fullt medveten om att det antagligen är åt helvete för tidigt, men om man inte försöker får man ingen fisk.

Vi möttes upp nere vid ån vid 18-tiden, regnet öste ner och det var sådär lagom obehagligt. Vi gick inte ens ur bilen, utan sköt på fisket i en timme ungefär. Vid 19-tiden riggade vi prylarna i Smedbyparken och satte oss tillrätta. Det var några braxar som vakade så in i helvete fyra fem meter ut, såg riktigt coolt ut. Nästa pass ska inledas lite tidigare, och då ska jag lätt ha med ett andra spö ner för att köra lite flytbröd på dasslocken..

Efter nån halvtimme ser jag hur mange fryser till lite i sin stol, lyfter spöt ur rodpoden och tittar intensivt på spötoppen, gör ett mothugg och tjoar till "yes! årets för..." "FAN!". Lakeryck i spöt, men den klev av. Jag hade ett hugg någon halvtimme senare som jag knappt ens registrerade, smålake troligtvis, och på grund av okunskap missade jag fisken fullständigt.

Det är dock jäkligt häftigt att vi nästan tog lakeoskulden i oktober, det är wicked tidigt för att vara Småland.

Nytt pass söndag kväll Mange? ;)

6 m/s, spöregn, 5+.

nej. jag stannar nog inomhus.

Idag skulle ju blivit en klockren dag för fiske. 8-9 plusgrader, växlande molnighet och svag vind.

Jojo. 4-5 plus, spöregn, 8-10 sekundmeter. Tog en semesterdag idag bara för att få hänga med mange och martin på sjön, gick från jobbet vid 11 idag, var hemma igen vid typ 13.00.

Så, i vilket fall, nu letar jag nya projekt. Ska man försöka ta sig ut i morgon istället kanske, nyttja andra halvan av min semesterdag kanske för att ta sig ut. http://www.yr.no lovar ju solsken och uppehåll (den kombinationen brukar iofs vara given...), men man vet ju aldrig.

Meta braxen? Någon? Jag behöver spögung, för helvete.

Sitter med lurarna på, hemma i värmen. Lyssnar på HV71 - MoDo hemma via http://www.sr.se/radiosporten men ute blåser det, regnet hänger i luften och det var mörkt vid 19.15. Det är stunder som den här som man börjar drömma sig bort mot framtida projekt.

Som till exempel;

1: Abborrfisket i Kalmar sund/Hossmoån.

Med potential på abborre över 2 kilo, braxar på 5+ kilo, fin öring, you name it. Verkar vara ett stabilt FVO också, det ska man alltid premiera.

2: En Norge-resa.

Jag måste ta mig upp till nordligaste Norge någon gång i mitt liv. Enorm torsk, långa, sej, hälleflundra, vad som helst. 50% för fisket, 50% för att det verkar vara så otroligt vackert där uppe. OK, nu ljög jag, det är nog 94% för fiskets skull, men man kan ju njuta av två saker samtidigt.. eller?

3: Gösfiske i Rusken med någon som kan det...

Inte för att dom på Fiskejournalen inte kunde fiska gös, men vi hade jävligt taskiga förhållanden när vi gjorde ett försök... Jag måste lyfta mitt pinsamma PB på 2.87, det skäms jag nästan för...

4: Rödingfiske på Vättern

Med flytten upp till Jönköping från Karlskrona fick jag som bonus möjligheten att fiska röding 150 meter från köket. Det är skamligt uselt att jag inte fiskat någonting i Vättern sen jag flyttade upp i maj 2007.

5: Sikmete i Karlskrona

Enligt säkra källor går visst siken in i Lyckebyån framåt vårkanten för att göra småsikar, då borde man stå utanför och fiska efter dom, så klart! Allt med moderation.

6: Havsöringsfiske/Rudamete på Gotland

På Gotland har jag bara varit en gång. Och då cyklade vi typ hela tiden. Det skulle jag inte göra vid ett ombesök, det är liksom inte ens värt att försöka... Däremot skulle jag åka till kalkstränderna i norr och nöta havsöring, eller meta ruda i den där lilla sjön... Kanske bada lite också.

7: Sist, men inte minst; lakemete med grabbarna i ELDG. Det ser jag verkligen fram emot.

I och med att man är så sjukt bra så får man ju sätta upp ett par tre målsättningar till ;)

Jag vill testa efter lite större sarv häromkring i trakterna, och det måste finnas något idvatten i närheten. Braxen finns fortfarande med på mina listor; jag vill komma åt dasslocken i Rocksjön som jag vet håller grov fisk. Harrfisket i Vättern hade inte varit dumt heller, men det är nog ett sånt där idiotfiske som man kan bli precis dum i huvudet av, nöta 1000 timmar innan ett hugg är aldrig kul.

Det blir ett besök i Hossmoån/Kalmar sund innan året är över också, jag är inte helt nöjd över årets abborrfiske, tror man hade kunnat göra mycket mer där.


Vi satt och funderade på om man skulle göra upp ett litet schema till nästa års fiske;

Mellan januari och mars fiskar man lake och gädda. När gäddan börjar leka i slutet på mars/april går man över på mört, när mörten börjar leka i maj nån gång siktar man på sutare, braxen. När dom i sin tur börjar leka kan man gå över på gös och abborre, början av juni. Här kan man satsa på lite karp också. I slutet av juli får man gå på ålmete, mer intensivt gösmete. Augusti september ger sista sutarchanserna för året, plus färna och idfiske. Oktober, november blir nog uteslutande gädda, december sätter laken igång förhoppningsvis.

Mjo, ser la vettigt ut. :)

Mobilen började skrälla vid 08.00 i morse. Jag var uppe ur sängen ovanligt snabbt, dök ner i köket och satte på åtta koppar kaffe, lät det börja bubbla och hoppade in i duschen. Ovanligt stissig för att vara mig; fiske på gång. Ny art på tapeten, vi ska ge färna en chans i Emån, och det brukar oftast innebära att man slarvar, precis som om man måste misslyckas ett par gånger innan allt stämmer.

Bredde några mackor, hällde kaffet på termos, plockade ur bilen och inväntade Mange. Prick kl. 09.00 som avtalat rullar det förbi en röd VW Polo nedanför köksfönstret, så jag kutar ner, vi packar bilen och ger oss iväg. Fullastat som det alltid är inser vi att vi inte handlat något käk att grilla, så det beslutas att vi stannar i Vetlanda för att bunkra upp.

Vi är båda laddade som fan, på gränsen till övertaggade, när vi rullar in i metropolen Vetlanda. Ett kvickt stopp på Coop i Ekenässjön hanns med där vi provianterade korv, korvbröd, ketchup och senap, och efter lite snurrande på vägarna söder om Vetlanda träffar vi rätt till slut. Emån ringlar som en orm framför oss, med otroligt humusfärgat vatten, små forsar här och där. Det känns hett, riktigt hett. I samma stund som jag riggat mitt feedermete inser jag att vi glömde köpa både kol och tändvätska.. Då blir det svårt att grilla, om man nu inte ska plocka pinnar och bygga brasa. Det orkar varken jag eller Mange, så vi tuffar till oss, dricker ett par koppar kaffe och käkar mackor. Det blir nog bra ändå.

Metena ligger obekvämt still, irriterande dött i ån dom första timmarna. Jag lobbar ut brödbitar med jämna mellanrum för att försöka få igång en vakande färna, men vi ser inga vak. Där vi sitter har vi lite skymd sikt runt åkröken, och framåt 13-tiden ger sig Mange iväg på en liten rekognoseringsrunda runt ån. Fem minuter senare kommer han älgande tillbaka och säger: "Det står en fisk där borta i kröken och äter så in i helvete med bröd!".

Total panik när jag börjar rigga 10-fotaren med fluorocarbon och en #6-a på linan, på med en brödbit och smyga ner till vattnet. Lägger ut brödet i strömmen, det driver ner 10-15 meter och så ser jag hur vattenytan bryts av en bred rygg rakt på min brödbit, jag gör ett puckat mothugg och... slaklina. Vevar in och inser att jag tappat kroken; slarvade garanterat när jag riggade. Mange sätter sitt spö i näven på mig och ser bister ut; "nu jävlar ska den upp!". Ny brödbit, nytt utlägg, nytt hugg, nytt missat mothugg... Mange gör ett par försök och jag drar tillbaka till utgångspunkten och tar mitt feederspö istället, biter av feedern och stoppar ner krokpaketet i fickan. Hukande tar jag mig ner till kanten igen och börjar lägga ut brödbit efter brödbit. Missar säkert 10-15 hugg, varenda gång jag får brödet att passera ståndplatserna så stiger det färnor som hugger, men i och med den lilla kroken så blir det sjukt svårt att få till en bra krokning.

Med en liten snutt bröd kvar i fickan börjar jag misströsta, jag spookar fisken mer än något annat och verkar skjuta den framför mig. Får flytta med helt enkelt, så för varje utlägg får jag ta något steg framåt hela tiden, annars tappar jag kontakten med stimmet. Till slut får jag in flytet lite, lär mig någorlunda hur man styr brödet i strömmen, håller mer eller mindre konstant kontakt med brödbiten genom att kroka linan på pekfingret. Det välver till i ytan, och jag spänner upp linan, känner dunkningarna i toppen. Yes!

Fighten blir inte riktigt så dramatisk som jag trodde att den skulle bli, det är tungt och den gör några smårusningar, men jag tar inga chanser utan jag drillar den hårt; vill bara ha in den till kanten. Jag har slitit så jävla hårt för att få den här fisken.

Mange kommer springande med våg och måttband, och jag strandar färnan. Mange säger: "shit, det är en fin fisk... Den borde vara över 2 kg.." Jag blir helt tyst och lägger upp färnan på en improviserad landningsmatta; blöt plastpåse i strandkanten. Vi krokar av, lägger färnan i en annan plastkasse och hänger den på vågen. Den är inte fullt så tung, men trycker ändå ner vågen till 1600 gram, och mäter den till 49 cm. Fantastisk fisk, underbart vacker.

Efter att ha pustat ut lite fortsätter vi frilinemeta, men vi verkar ha skrämt bort färnorna till slut. Helt dött blir det faktiskt. Vi traskar bort i motsatta riktningen för att testa ett par utlägg där istället, men det enda som händer är att jag ser en vattensork pila omkring under ytan, ett par kräftor promenerar runt och en väldig massa småfisk plaskar i ytan. Vi fiskar lite mer avmätt nu, och det märks rätt tydligt. Vi promenerar tillbaka, sätter oss där vi började och Mange försöker sig på lite feedermete. Efter ytterligare en halvtimme säger vi att vi dänger ut lite mer bröd för att se om någon färna har kommit tillbaka till sina ståndplatser, och sagt och gjort; brödet driver ut i fåran och rullningarna är i full gång igen. Mange börjar drifta bröd och missar några hugg, jag gör detsamma, verkar inte ha någon tur längre. Brödet börjar ta slut, vi är otroligt hungriga och blodsockret gör sig påmint, så vi skiter i det. Släpper ut det vidriga ostmäsket i ån, dumpar krokbetet, plockar ordentligt upp efter oss och sätter oss i bilen tillbaka till Jönköping.

Kul att man lyckades med satsningen på tre nya arter på ett år, det känns rätt häftigt faktiskt. Finns en absolut realistisk chans att jag kan ta en fjärde också, laken borde komma igång innan årsskiftet.

Passar på att tacka Mange för excellent guidning idag, artigt att låta nooben ta dagens fisk :) Bilder på fisken kommer lite senare. :)

Bestämde mig när jag kom hem från jobbet för att inte åka och fiska. Efter en riktigt tung arbetsdag full av häckklippning så var jag så otroligt jävla seg i axlarna och ryggen att jag bara inte kunde komma igång igen. Ställde mig i duschen i en halvtimme och kände hur jag hade mjukat upp kroppen tillräckligt...

Fuck it, prylarna ligger ju i bilen, det är ju bara att åka! Fyra mörtar har jag ju i frysen också, dom plockade jag fram och packade ner flytoverallen i min lilla bil. 10 minuter senare parkerade jag vid Simsholmen och riggade upp allting. Tog inte många minuter för en gångs skull, och flytoverallen höll verkligen perfekt värme. Det viner i spöringarna när flätlinan dras ut av mörten, 10, 20, 30, 40 meter. Ett ljudligt plask och jag ser hur flötet liksom dunkar ner mot den spegelblanka ytan när sänket på 15 gram sjunker fort ner mot botten. Ett sista litet knyck och flötet finner sig i den mycket svaga strömmen som för det utåt, ständigt utåt djupet. Lägger ut 10 meter slacklina så att flötet kan driva helt fritt, och seglet på toppen får fäste i den svaga vinden. Solen är snart på väg ner, halv sju, tiden går fort när man sitter och filosoferar, funderar på framtiden för Munksjön, för ens eget fiske; framtiden håller så många utmaningar.

En liten, liten vibration i flötet, knappt tillräckligt för att man ens ska reflektera över det. En till. En till.

Helvetet bryter lös. Flötet sjunker som en sten, slacket på 10 meter sugs upp i en vansinnesrusning och jag dyker på spöt som slits ut ur banksticken, mothugg!

Godståget på andra änden av min tunna, tunna flätlina verkar inte bry sig det minsta, och tar 20-30-40 meter lina i ett svep. Tankarna börjar helt plötsligt gå till det där förbjudna stället; "knöt jag ordentligt, gjorde jag en 7-varvs-grinner eller var det bara 5? Vad håller 0.15 Performance braid för brottstyrka?". Svetten bryter ut på ryggen, rinner längs med ryggraden när jag fightar, slåss för varenda meter. "Är vajern ordentligt knuten? Rullade gäddan in vajern i käften? Har jag ens en rimlig chans att landa det här monstret här egentligen?"

Jag fortsätter kriga, gäddan fortsätter motstå allt jag har att sätta emot. Jag vet inte hur detta ska sluta, alls, jag har ingen aning och pulsen, för helvete... PULSEN! Första visuella kontakten med gäddan, toppen av skjärtfenan skär ytan som en plog under vattnet, 15 meter ut. Ny tjurrusning, 30 meter lina går ut.

helvetehelvetehelvete...

10 minuter senare och ett par galna språng i luften som fick mig att kvida som ett barn senare börjar jag få övertaget. Kallvatten eller ej, den här fisken SKA syna våg och bli fotograferad. Fem meter från stranden, tre.. Mitt personbästa på 12.3 flyger all världens väg, detta är en gäddmönstrad ekstock, en slemmig grön kungslax med gula fläckar, en köttkvarn med fenor... Ryggbredden kan inte jämföras med något jag sett tidigare, tankarna förs till telefonstolpe.

Jag lyckas stranda monstret tillräckligt länge för att få in högerhanden i gälen och känner hur något klickar till i hjärnan, hur ryggmusklerna håller på att knäckas under belastningen. Jag lyfter upp huvudet, lägger vänster hand under buken och bär varsamt min motståndare upp till den väntande landningsmattan, lägger varsamt ner henne, öppnar garnityret, lockar ut dom två #2-krokarna som sitter perfekt i läppen. Hon glider ner i vågnätet, vågen lirkas in i öppningen och jag lyfter med mina sista krafter upp vågen i kroken.. Visaren går förbi 13, 15, och börjar gunga mellan 16 och 17.

16.3 kilo.

16.3 kilo.

16.3 kilo.

Jag återutsätter gäddan som efter ett par gungningar fram och tillbaka i det kalla vattnet långsamt och värdigt glider ut i viken, ut mot djupkanten som är hennes, bara hennes.

Jag sträcker upp armarna i vädret och vrålar med all min kraft;

"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"





Med ett ryck vaknar jag av att jag ligger i soffan hemma, med armarna i vädret och hör hur mitt vrål fortfarande ekar i rummet. Torkar lite förläget bort dreglet ur mungipan och inser precis hur jävla störd jag är. Jag har nog hittat min grej, trots allt.

Började du svettas nu Mange?

Överlåter skrivandet till Mange och skänker er ett par bilder.

... Låt mig besjunga dig nu?

Bästa sjön i Jönköpings län? Troligen. Antagligen den mest underskattade också. Ikväll fick jag tacksamt nog låna Manges nyförvärv, den 3.10 långa tvålkoppen som ska invigas på riktigt i morgon. Efter lite pill med att hitta ett öskar (en hink från bilen) och en panikräddning av min Nikon D40 så var jag på väg ut i viken där Tabergsån rinner ut. Ett litet delta med mängder av vass, näckrosor, kräftburar, cyklar och en sinnessjuk mängd smågäddor. Första timmen spenderade jag i floder av svett då jag beslöt mig för att prova flytoverallen, dum jävla idé. Hasade ner den till höfterna så den hängde på skärpet, och då funkade det bättre.

Det cirkulerade ett par båtar i viken utanför, men det var absolut ingen trängsel. Softade med fisket en stund och njöt av sensommarvärmen, kan vara sista laddningen med riktig värme vi får nu, så man får passa på när det väl bjuds till. Stod och dängde lite småjigg mot en vasskant, lyfte ankaret och fortsatte runt på andra sidan, sökte gäddan dumt nog när jag vet att det alltid funkar lika bra att bara stå still och vänta på att dom kommer till en istället. På andra sidan utloppet hittade jag ett par stycken tätt intill näckrosorna, och fick prickskjuta med 10-grams jiggen i gluggarna av bältet som löpte ut. Ett par kast senare fastnar jag i ett rep som ligger i ytan och släpar, så jag drar in repet till båtkanten och krokar av det, ser med en gång att det är ett gäng kräftburar som någon lagt ut. Lägger tillbaka skiten i vattnet och ska verkligen komma ihåg att ringa Sportfiskeföreningen som förvaltar kräftfisket i sjön i morgon.

Några smågäddor senare får det vara nog, måste samla kraft till morgondagen. Totalt blev resultatet 6 gäddor på 2½ timmes fiske, helt ok. En var kanske i närheten av 3-kilosstrecket, svårt att avgöra.

 

äntligen! Flytoverall!

 

Var ute ett par gånger förra veckan tillsammans med pöjkera från ELDG, första rundan spenderades på en jävligt ilsk Munksjön, där vi inledde årets sena gäddsäsong med lite jerkbait, trolling och generellt spinnfiske. Det blåste bortåt 8-10 sekundmeter, och det var absolut inget angenämt väder. Två lager underställ + överdragskläder gjorde ingen som helst skillnad i snålblåsten, och som vanligt blir man plågsamt medveten om hur löjligt obekvämt det är med så mycket kläder på kroppen, för att inte tala om hur farligt det hade varit att drutta i plurret. Jag hade sjunkit som en sten, fort som fan, så nu är det en flytoverall som gäller.


Det blåser...

Vi drog ut med båten från södra viken, nere vid Max, och la oss vid vassen där Tabergsån rinner ut. Jag krokade på en gädda rätt omgående på en flytande Slider 12 TT, som alltid funkar i Munksjön, men sen blev det väldigt väldigt tyst. Vi trollade i otroligt sakta mak i motvind upp till bron ungefär, där vi kastade av "Teliaviken", helt utan resultat, och drev sedan söderut med hjälp av vinden.



När vi kommit ner i södra änden insåg vi att ett par linor hade korsats, och tänkte inte mer på det utan började veva upp. Tre pers i båten, tre linor ute, tre beten som hade tvinnats -något så in i helvete- att det såg ut som om vi skulle behöva bli av med sådär 30 meter lina var. Efter 20 minuter tröttnade Mange och lät linan smaka kniv så var han borta ur trasslet. Fem-tio minuter senare lackade jag på skiten och snittade hej vilt, men Martin gav sig inte riktigt... Till slut erkände han att han inte pallade heller och kapade sin lina, och fisket kunde återupptas. Under tiden Martin och jag bråkade med våra linor skrek Mange till, och jag såg spötoppen böjas rejält i ett tokhugg utan like, tyvärr slaknade linan lika fort, och det var ungefär då jag började såga med kniven i linan... Ett par utkast senare small det till i mina jerkprylar, men även denna gång hann gäddan kliva av.. Sjukt störande. Tyvärr var det dom sista två kontakterna, och vi gav oss framåt 3-tiden.

Såhär nöjd var martin efter denna dag:



Några dagar senare bestämde vi oss för ett lugnt avslappnat kvällsfiske vid Munksjön igen, denna gången stod bottenmete på schemat och vi satte oss vid Teliaviken återigen. Ett feederspö och ett spö med betesfisk ute. Tystnaden var total. Inte ett liv i sjön, knappt ett pill. Jag landade pinsamma två mörtar och det var typ det som hände på hela kvällen.


Fin kväll


Och mange spenderade sin tid bakom linsen.

Åkte ut till Västersjön idag igen, börjar bli en riktigt trevlig bekant.

Idag var hon dock ilsken, blåsig och kall. Helt livlös också, inte ett pill, inte ett hugg på flera timmars fiske. Som tur väl är har jag köpt mig en liten slangbella som jag roar mig med ibland (eh?). Riktigt skoj faktiskt, om man vet att det inte sitter massa barnfamiljer runt omkring kan man alltid roa sig med lite target practise på träd och annat, aldrig på levande saker med fjädrar som äter upp mitt mäsk...

Jag plåtade lite, ringde ett par samtal och pratade med ett par av mina bröder, täljde lite på en pinne och samlade tankarna lite. 31 oktober tar min säsongsanställning slut, vad ska jag hitta på efter det? Kurres Fiskeshop har inte råd att anställa någon, jag har inte hittat något annat jag egentligen vill göra med mitt liv, det börjar kännas lite melankoliskt. Tror jag hade passat riktigt bra i en fiskebutik, jag är en sjukt duktig säljare med väldigt mycket skinn på näsan, kan i stort sett allt om vad som krävs för att kunna prestera bra i en säljmiljö, men icke. Ingen anställer, och dom som vill anställa anställer fel människor. Som exempel kan man ju ta tjejen som fick börja på en icke namngiven fiskebutik i Huskvarna/Jönköpingsområdet. Frågade henne om något specifikt bete skulle funka bra vid göstrolling och hon svarar "ihihi, jag vet inte, jag tycker inte om att fiska!".

Jo, just det.

Eller så anställer man någon som faktiskt TYCKER om att fiska, som kan hantera kunder på ett bra sätt, är lyhörd för behov och önskemål och sätter sin egen vilja att trycka på någon något dyrt som dom inte behöver åt sidan för en stund. Det är ju ett tips från mig..

I morgon hoppas jag på att Mange har tillfrisknat tillräckligt från sin "halsfluss" så att vi kanske kan ta ett pass någonstans, men vem vet... ;)

Satte mig ikväll efter jobbet vid Munksjön för att försöka mig på nåt jag inte provat innan. En flytande göswobbler, 50 cm lång tafs med ett 20 grams Catherine-sänke på. Effekten? En jiggande wobbler. Såg riktigt coolt ut, och det lär ju garanterat ge fisk, men jag satte riggen i strandkanten och fick inte loss skräpet. Skitsamma, det ska jag prova igen i vilket fall som helst.

När jag satt och feedermetade som vanligt snurrade det runt en Buster L på sjön som jag såg la massvis med nät, säkert 15-20 stycken. När dom kom i närheten började dom tjöta lite och det visade sig att det var ett par killar som provfiskade vattnen åt kommunen. Dom var väldigt förvirrade då deras företag brukade göra provfiskningar regelbundet, men den här gången stämde inte riktigt GPS-koordinaterna. På bästa grundfladen där gösen stod och lekte för några år sen, och som fungerade som en liten barnkammare/skafferi för abborren finns det numer några hundra tusen ton muddermassor och sten. Ovanpå alltihop byggs det ett konserthus. De hade fått höra att länsstyrelsens provfiskningar förra året inte hade gett -en enda gös- under fyra provfisken i augusti... Kan det hänga ihop? Kan det det?

Jag fick i alla fall tag på lite betesfisk till ålmete/lakefisket i vinter, så nu gäller det bara att Mange, Tintin och Martin får tummen ur och hänger med ner till Bondstorpasjön :)